Det där med fler barn, preventivmedel, fertilitet och vasektomi

Jag kan ha nämnt att frågan kring fler barn cirkulerar i mitt huvud en del. Jag skulle säga att den cirkulerar där i princip hela tiden. En gång frågade jag Mattias hur mycket han tänkte på det och han tänkte i princip inte på det alls. Vilket gjorde mig lite irriterad och avis. Å andra sidan vet jag ju att man kan släppa saker när någon annan bär frågan. Vilket ju jag i detta fall ganska tydligt gör.

Hur som helst så har det väl lutat mer åt ”det är bra som det är” senaste tiden frågan kommit upp. ALLTSÅ det ÄR bra som det är, jag har ju världens finaste barn!! Det är ju liksom inte pga missnöje med de två första som jag velat ha en trea. Tvärtom. Men ja ni hajar. Vi har det bra, det här blir bra! Typ så, har tankarna varit. Men jag får hjärtsnörp varje gång jag ser en UL-bild, gravidmage eller bebis. Så jag vettesjutton hur jag egentligen känner. Så kluven?

Jag sa i alla fall att om vi nu hade bestämt oss så tyckte jag att han kunde knipsa, jag är klar med preventivmedel. Sedan pratade vi lite om det. Vi kände väl varken att vi var super-på eller super-av på det förslaget. Knipset alltså.

På natten när jag inte kunde sova låg jag och tänkte på det. Varför man inte bara: OKEJ, knipsa it is! Om man nu bestämt sig för att det inte ska bli fler bebisar. Och det är väl lite pga läskigt med ingrepp men allra mest är det ju för att det är så definitivt. 

Och då insåg jag att det är ju PRECIS så jag känner för varje dag som går. Som att jag långsamt rör mig mot ett ”knips”. Vilket jag ju faktiskt gör. Jag insåg också då att det är lätt för en snubbe att ha en chill inställning till hela ”fler barn eller inte?” eftersom det egentligen inte är definitivt. Men om vi skulle säga att alla snubbar som fyller 45 ska knipsas så kanske det skulle se annorlunda ut?

Det jobbiga att skriva detta inlägg är att jag inte vill skrämmas eller säga att barn efter 40 är omöjligt – jag VET att det inte är så. Men jag vet också att vi kvinnor ständigt matas med hur fertiliteten sjunker drastiskt efter att man fyllt 30 och läste nu på Annika Leones blogg att man har typ 5% chans att bli gravid efter 40. Gäller såklart ej alla!! (hon gör f.ö. en fertilitetsutredning som jag blev väldigt nyfiken på).

Det viktiga i detta inlägg är inte kvinnors avtagande fertilitet utan att männen inte går igenom samma sak och nog faktiskt inte KAN fatta stressen. En kompis sa att det hade varit mycket bättre om mäns och kvinnors fertilitet funkade på samma sätt. Jag håller med.

Jag går runt med en ”nu eller aldrig”-känsla. Inte BARA pga fertilitet utan på grund av allt i livet liksom. Det är emellanåt rätt tröttsamt.

  1. Jag är i samma sits! Jag önskar att jag inte önskade mig fler barn, för min man vill verkligen inte! Men jag har i flera år önskat mig en till, och det har verkligen kommit emellan oss. Jag vet att han har rätt att säga nej, men hur jag än försöker lyckas jag inte riktigt acceptera det. Han tycker att det blir för jobbigt och det kan jag förstå, men jag tycker det är värt det och tar gladeligen det mesta jobbet om det är så. Nu har jag fyllt 40 och känner till min stora sorg att det är dags att acceptera att det aldrig blev av. Jag har föreslagit sterilisering för jag har så mycket biverkningar av alla preventivmedel, har även sagt att jag kommer gå under om jag blir gravid om några år och vi inte vill behålla pga hög ålder. Men det vill han inte….det känns som om han har bestämt sig att det inte blir fler barn för oss, men håller ändå dörren öppen ändå eller? Att en fråga kan bli så jobbig. Jag vill bara kunna släppa min livsdröm och acceptera, för våra två barns skull om inte annat, men det går sisådär.

  2. Lina skriver:

    Tack för ditt inlägg! Viktigt. Och så många kommentarer där personer öppnat upp sig fint att se.

    Har du tänkt att ta upp detta hos en samtalsterapeut? Det är ju stora känslor du bär på, man kanske behöver få prata mer om det. Det andra jag tänker att om din man liksom kanske kan fundera lite på djupet om vad det är som gör att han tvekar. Om det är rädsla för småbarnsåren kanske man kan hitta vägar för att mildra de åren tex mer städhjälp, hushållshjälp tom ta in barnvakt osv? Om ekonomin tillåter givetvis. Är uppväxt i en annan kultur och jag tycker svenska småbarnsföräldrar har så enormt höga krav på sig att lösa all livspusslet själv. Så småbarnsåren känns extra stressiga, behöver ju inte vara så…

    Hoppas ni kommer fram till att ni ändå kör på tredje, tänk att alla syskon roar varandra :))

  3. Sandra skriver:

    Det man sällan pratar om är ju också vi som vill ha barn men inte har en partner. För oss är det inte bara att ”skaffa en unge” liksom. Som 35-årig singel (inne på mitt sjätte år) är det tuffa tider, varje dejt jag gått på senaste året har liksom varit ”skulle han kunna vara pappan till mitt barn?” En ständig stress och jag har verkligen jagat män. Alla vänner har barn och familj sen länge. I vintras dejtade jag en kille och blev gravid, jag valde att behålla barnet (han vill inte vara delaktig) och jag har ALDRIG varit så lycklig. Mitt sinne har fått ro och när jag börjar dejta igen sen kommer det vara med en annan inställning och ett annat lugn, för nu har jag ju snart mitt barn, som jag längtat efter i flera år.

  4. Annika skriver:

    Vet att du inte skrev för att få råd. Men. Nu kommer ett oombett: det verkar som att det är svårt att släppa tanken på ett tredje – så skaffa ett tredje (om du får med Mattias på det förstås). Med tanke på hur mycket energi det upptar för dig så tror jag att det är lättare att vila i beslutet om det är ett ”ja” till tredje barnet än ett ”nej”, eftersom nejet lika gärna kan vara ett kanske, ett uppskjutet beslut. Visst finns det de som ångrar barn/föräldraskap men jag tror inte ni tillhör den kategorin.

  5. Annika skriver:

    Vi gick med samma ”dilemma”. Min man ville gärna ha tre, jag var supernöjd med våra två. Men så sa vi ”äh vi ligger oskyddat en månad” och då blev jag gravid med trean. Vilket jag är så oerhört lycklig för!!!!!!

    Vilken glädje för hela familjen. En sån lycka. Nu blir det knips och det är utan någon tvekan denna gången :-)

    Lycka till vad ni än landar i!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..