Ibland är jag liksom precis som en människa

Ibland är jag en tålmodig och pedagogisk mamma, som parerar gräl, får igång samtal och skrattar ikapp med barnen.

Ibland är jag en grinig martyr som gnäller och skäller utan direkt anledning.

Ibland äter jag SVINSNYGG mat (tack för recept Vegokäk) med två ljuvliga troll (som såklart fick olika varianter på maten – ingen middag utan tre sorters rätter).

Ibland äter jag kanske inte fullt så snygg mat, tillagad på en smutsig diskbänk, uppäten framför dator till ljudet av någon granne som borrar ryckigt.

Ibland dukar jag av frukosten kl. 18.26, för att kunna duka fram till middag.

Ibland vaknar jag upp i en helt annan säng än den jag somnade i, efter en natt med alldeles för många turer och tjurande och väsande och kanske lite tårar. Med en rumpa i fejset och jättemånga skratt. För rumpor i fejset kan inte bli annat än en skrattfest.

Ibland drabbas jag av ”livet borde vara mer rosévin i motljus”-känslan. Ibland tänker jag att det är TUR att jag inte lever det livet. Jag skulle ju behöva kisa hela tiden. Och rosé dygnet runt skulle vara så illa för min halsbränna.

  1. Erika skriver:

    Jag äkskar dina illustrationer. Jag känner igen mig i 99,9998% av fallen. Man är inte mer än människa. Det är helt fantastiskt att inte vara perfekt (ingen som är) , att kunna uttrycka och bejaka alla sina sidor hos sig och sin relation till barnen. Tack för din inspiration 🤗

  2. F skriver:

    Tack för att du är så skön och delar med dig! Du är bäst!

  3. Sara skriver:

    Det känns som dina inlägg skulle kunna vara skrivna till mig. Så hög igenkänning i mycket av det du skriver! Tack för dina inlägg, de hjälper mig att känna mig som en vanlig mamma. Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..