Bokklubb bok nummer två – Världens vackraste man

Hej Bokklubben!

Har ni hunnit läsa boken? Denna gång läste/lyssnade vi på Lena Ackebos Världens vackraste man.

Vad tyckte ni? Här kommer mina tankar:

Jag hade lite svårt att komma in i den. Först tyckte jag den kändes lite platt och jag reagerade på alla detaljer. Samtal som inte hade någon poäng, möten som bara skedde och sedan släpptes utan att återupptas. Så … ovanligt? Men sedan började jag omfamna det. Inse hur välskriven den är och hur imponerande författaren fångar samtal. Jag gillar också hur känslorna är nyanserade och verklighetstrogna, typ det här med irritationen som bubblar upp och sedan blåser bort och ersätts med dåligt samvete.

Lite roligt tycker jag det är att jag är så van vid formatet ”amerikansk film” att jag ständigt vill hitta vem som är “den dumma” och vem som är “den snälla”  – vilket man inte lyckas göra här, eftersom det är nyanserat, som livet är!

Vidare tycker jag att det är SÅ bra med denna romans mellan äldre personer. Den annars så romantiserade UNGDOMEN med fasta yppiga bröst och slät len hy, livet framför sig och så vidare. Detta är något annat. Något som behövs inser jag när jag försöker fundera på när detta skildrats tidigare och inte kommer på nåt.

Gillar också att mannen är “skönheten” i historien. Det är också annars klassiskt att kvinnan är ung och vacker, mannen kan se ut lite hur som.

Jag får lite ångest över ålder, något som jag nästan aldrig har. Det känns liksom inte så kul att åldras som kvinna när man läser den här boken.

Tycker om alla små bihistorier.

Jag gillar nog allra mest att inget är svart eller vitt. Ingen är ond, ingen är helt god. Man blir inte tillsagd vem man ska tycka om och inte tycka om. Liiite ska man ju ogilla Torbjörn, men det lyfts ändå in något i honom, hur han blev knäckt och liksom försvann in i sig själv. Ensamheten som gör att man inte bara kan tycka illa om honom.

Jag lyssnade direkt på Kära Barbro och Darling Mona. 

Jag tyckte om böckerna.

Vad tyckte ni? BERÄTTA ALLT!

  1. Louise skriver:

    Detta var en bok jag nog inte skulle hittat på egen hand, men glad att jag nu har läst! Jag gillar också att det är två ”vanliga” kvinnor det handlar om. Under läsandets gång har jag konstaterat att jag har en del gemensamma drag med båda systrarna. Tankeställare mao😕

  2. Jag lyssnade på den här boken för drygt ett år sen, när min dotter var nyfödd. Låg på soffan med henne på magen hela nätterna och varvade amning med korta sömnpass. Så den här boken blev mycket lyssna, backa en halvtimme, lyssna igen, backa igen… och för det funkade den utmärkt, även om de förutsättningarna inte gjorde romanen riktigt rättvisa.

    Det jag minns tydligt såhär ett år efteråt är irritationen systrarna emellan och att jag också blev irriterad och tänkte ”SKÄRP er nu! Prata med varann!” Och det är ju extremt realistiskt, det är ju så man känner om andras relationer men inte om sina egna, hehe…

    Jag oroade mig förskräckligt för att den vackre mannen var en player och skulle såra Mona (är det väl? Eller har jag blandat ihop dem?) Och Barbros man, visst var väl han rätt osympatisk också? Typ snäll på utan men såg inte vem Barbro var? Okej, nu blev frågetecknen många, jag kanske ska ta och repetera den ändå :)

  3. Cat skriver:

    Jag blev ganska irriterad på alla detaljer. Framför allt att allas utseende och kläder beskrevs så noga. Trots det sögs jag in i berättelsen och tyckte om att den växlade mellan de två. Jag reagerade också positivt på att det handlade om äldre och kärlek mellan äldre, det är trots allt ganska ovanligt.
    Jag funderar fortfarande över att han vid det första mötet vid stranden inte kände igen henne. Borde han inte ha kommit ihåg det när han sedan såg henne i baddräkt igen.

  4. Erika skriver:

    Tyckte mycket om boken. Gillade att bådas perspektiv och tankar varvades, i början mer kring samma händelseförlopp och vidare genom boken inte lika överlappande när en liksom lärt känna dem mer. Gillade att en inte fick veta allt som hände ex Mona pga Barbros perspektiv och hon missade det. Gillade att båda fick vara osympatiska och sympatiska, som människor är och tyckte syskonrelationen och bråken kändes mycket realistiska. Tyckte nog den inledningsvis hade lite banal plott men tycker verkligen inte det efteråt. Gillar också att det är medelålders och äldre kvinnor som skildras som jag typ aldrig läst om tidigare (förutom maj men hon är ju inte så mycket i nutid) samt att en får bli kär även när en är äldre. Plus fin reflektion att känna sig ung i en gammal kropp – att ens tankar och känslor inte åldras på samma sätt.

    Också läst de två andra men var besviken på kära Barbro. Tyckte hon var mer nyanserad och lättare att tycka om i världens vackraste man. Tyckte nog att darling Mona också var lite överflödig egentligen, trots att jag älskar att följa människor genom böcker och inte avsluta ens bokrelation så snabbt och abrupt. Tycker världens vackraste man står vackrast själv, utan de två uppföljarna. Älskar för övrigt din bokklubb och har väntat på detta inlägg! Mvh maratonammaren som lyssnar lyssnar lyssnar på böcker den här sommaren ❤️

  5. Peppe skriver:

    Jag har ju läst och pratat om den i Mellan raderna och gillade som fan. Men måste säga att jag nu önskar att jag haft din analys kring att mannen är det vackra objektet. Plus så fräscht med kärlek utan ungdomlig hy.

Lämna ett svar till Louise Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..