Varför skaffade jag ens barn?!

Betan skickade mig ett WTF och en länk till Ida Wargs blogginlägg om när hon varit utan sin bebis för första gången.

Nu var det inte det faktum att Ida varit utan bebisen som fick Betan att känna WTF utan kommentarsfältet. Så klart. Detta svarta hål där man kan vråla ut alla sina grisigheter, ”i all välmening” (eller av icke omskriven evil för den delen).

Ida Warg hade varit ifrån sin bebis i två och en halv timme och fixat naglarna och varit för sig själv. Ja ni hör ju, SÅ JÄKLA SJUKT!!!! Bebisen  hade alltså inte varit med sin mamma under TVÅ OCH EN HALV TIMME!! Han hade visserligen varit med sin andra förälder, men ÄNDÅ!! INTE MED SIN MAMMA I TVÅ OCH EN HALV TIMME.

Ja ni hajar! Kommentarsfältet, som jag inte pallade scrolla igenom helt, bjöd på en del riktigt obehagliga kommentarer som hur ”anonym” kunde se att Ida var stel med sin bebis och hur hon inte passade som mamma. Men också folk som skrev att man får ju göra PRECIS som man vill men själv hade de INTE lämnat ifrån sig sin bebis när den var så liten, inte ens till pappan. För de ville inte vara ifrån sina bebisar en sekund ens! Men de dömde iiiingen, de bara förstod inte hur man kunde åka ifrån sin bebis. Men alla gör preciiiis som de vill förstås! Men ändå märkligt att inte alla gjorde som dem.

Det kan ju vara en chock för många har jag märkt, att alla inte funkar precis likadant. Att somliga till exempel gillar köttbullar och så finns det andra som tycker det är äckligt!? HUR KAN DET VARA SÅ?! Alltså SÅ sjukt! Men visst alla får tycka som de vill, men man är ju liiiiite sjuk i huvudet om man inte gillar köttbullar för det gillar ju jag. Men nej, jag dömer ingen. I all välmening vill jag bara uppmana folk att äta lite mer köttbullar. Det blir bäst så.

Kanske borde man dela ut en medalj till dessa moraliska supermammor? Jag tänker att de borde få ett pris… Priset skulle till exempel kunna vara att de får gå och fixa sina naglar i två och en halv timme. Minst. Kanske blir naglarna jättelånga så det blir komplicerat att hantera tangentbordet, men det är en risk vi får ta.

Tidmedbarn

Ibland tycker jag att det är skönt att vara för mig själv. Jag ogillar verkligen att vara i lekpark. Man kan ju undra varför jag ens skaffade barn?!

 

  1. När min yngsta var en månad lämnades han HELT SJÄLV med sin pappa och storebror i FLERA DAGAR! Jag var tvungen att ligga på sjukhus med njurbäckeninflammation och orkade inte ha med honom dit även om jag kunnat. Ring socialen, för här är en som verkligen inte borde ha skaffat barn.

  2. Det KAN sju vara så att pappan oxå vill få ta hand om bebisen, och ha lite egentid med bebisen någon gång för att bonda. Men det kanske är skadligt för bebisen att bonda med sin egen pappa????? 😱😱😱😱

  3. Håller fullständigt med. Kommer tyvärr aldrig skaffa barn igen pga fullkomligt avskyr att vara fysiskt bunden till spädbarn 24/7. Även om jag gärna gett flickorna en trea. Fick Förlossningsdepression med båda barnen, andra gången medicinkrävande. Ser till att få egentid helt ensam jätteofta. Jag är en bättre mamma så. Jobba behöver jag. Sen kan jag komma hem superglad i mina småskitar och andas i deras fantastiska nackar under de tre timmar det tar för dem att somna eller vardagskaosa en långhelg eller njuta av att vabba. Är glad att det för mig verkar bli bättre och bättre ju äldre de blir.

    1. Åh igenkänning. Har ibland så dåligt samvete för att jag behöver ägna mig åt mitt och mina intressen men jag är ju en människa jag med som har behov för att fungera och finna mening. Tycker det blir bättre med åldern jag med.

  4. Jag är ifrån min bebis flera timmar varje dag och har varit det sen han var 5 dagar gammal. Jag hade ju ett liv innan bebisen, det slutar inte bara för att jag fått barn. Jag har en häst som också behöver skötas, motioneras och få kärlek. Bebisen är med sin pappa och mår minst lika bra av det som om han skulle vara med mig 24/7, kanske till och med bättre! Man laddar ju sina egna batterier när man får en paus, får bättre tålamod och lägger tiden på bebisen när man är hemma tycker jag. Men allas liv är olika och andra kanske bara vill vara hemma med bebisen och då är ju det helt okej, precis lika okej som om man låter den andra föräldern ta hand om barnet och bonda med varandra när en själv inte är närvarande.

  5. Precis!
    Jag förstår inte hur dessa människor som är så för jämlikhet förlorar allt förstånd när de faktiskt praktiseras. Barnet var med sin pappa. Ville vi inte ha jämställdighet eller ska vi gå tillbaka i tiden och kvinnorna ska sitta hemma.

  6. Du är ju bara bäst! Jag älskar dina inlägg. Jag skulle inte orka vara mina barns bästa mamma utan lite Mammapepp i form av ironi och realitychecks från såna som dig. Självdistans är ju så himla bra ibland.

    Till alla er supermammor som hungrar efter något att kritisera i all välmening, imorgon börjar jag jobba efter nästan ett år hemma med två små. Min man tar över och jag ser jättemycket fram mot att sitta i möte 3 timmar och kanske lyckas bränna mig på en slurk kaffe. (vill vara extremt tydlig med att jag inte är ironisk). Jag älskar mina barn men jag längtar verkligen efter att få tänka klart och bara få prata med vuxna en hel dag. För JAG är mer än bara mamma jag är JAG också.

    1. Lyckan bara i en sån sak som att få äta lunch utan att bli avbruten … Fick påminna mig om att äta i vettig takt och inte kasta i mig maten efter båda mina föräldraledigheter 😊 (Och ändå älskar jag mina barn. Faktiskt.)

  7. Så mycket älsk på det här inlägget! Läste även jag de där kommentarerna tidigare i veckan…man blir så ledsen för att folk tar alla sina krafter och engagerar sig så negativt i vad andra gör.

    Härligt att se en liten hyllningen till Ida!

  8. Jag ångrar nu att jag var så himla duktig och inte lämnade ifrån mig mina tre stora tjejer mer för att få göra lite saker själv. Nu har jag inte den möjligheten längre med blivande nr 4, då inte hjälpen med barnen finns längre. Men visst mina tonåroga barn vill fortfarande göra saker med mig, men jag hade nog orkat lite mer inser jag nu.

  9. Men var får vissa luft från? Alla gör ju olika och inte ska man dömas för det. Jag är ytterst privat, jag har min egen sfär, vi väntar vårt första gemensamma barn jag och sambon och jag har ett sen tidigare och jag förväntar mig stöd och hjälp från pappan när jag behöver extra tid i duschen eller vill träna hund. Han är pappa…inte nån gäst som stannat liiiite för länge på besök. Nog fan får ha dra sitt lass. 😉

  10. När man lille son var 5 veckor gick jag på middag hos en kompis. Fick många konstiga blickar vad jag gjorde där och frågor var bebisen var. -öh med pappan???. Dock är det ingen som ifrågasätter när pappan går tillbaka till jobbet efter 10 dagar. Alla är vi olika, men jag behöver lite andrum här och där på en timme eller så för att kunna vara en bra mamma.

  11. Man skulle ju kunna undra varför alla dessa supermammor förvägrar sina barn en egen relation med sin andra förälder. Men vem är jag att döma…

  12. Jag undrar flera ggr per dygn varför jag skaffade barn. Kanske borde jag lämna bort dem lite mer? ”Varför finns det barn?”- Ruskprick

  13. Hahaha, ja med risk för att reta gallfeber på väna, ängsliga småbsrnsmödrar måste jag säga att just bland väna, ängsliga småbarnsmödrar finns det en subgrupp som lever på att utdela skuld i all välmening till andra stackars väna, ängsliga småbarnsmödrar.

    Älskar din skickligt ironiserande, passiva aggressivitet i inlägget. Använder själv samma tveeggade svärd, ibland även ofrivilligt och opassande nog i barnuppfostran. Vad månde bliva av det…?
    http://diktafan.se/mojliga-avtryck-av-uttryck-for-inre-overtryck/

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..