Ursäkta ditt utseende

Läste imorse Peppes blogg och detta inlägg där hon reflekterar över det omoderna språket i modemagasin. Himla bra skrivet, som vanligt.

Jag tycker ju, som jag nämnt för längesedan tror jag, att det är kul att kolla på mode och kläder men jag kan inte köpa den typen av magasin. Mest för den totala bristen på representation av olika kroppar, men också för att det alltid ska smygas in så tips och trix om hur man går ner i vikt. Eller nu kanske det mest handlar om ”hälsotips” – bli gärna helt besatt av att undvika viss typ av mat – det är SÅ hälsosamt.

Denna JÄVLA hets som äter sig in från alla håll. Det är så normaliserat att snacka vikt och form och kilon att det är svårt att inte utsättas för det. Det är såklart inte enskilda individers fel, detta är ju det ”normala”. Vi ser det i film, serier, tidningar, barnprogram, vanlig tv, reklam och så vidare. Det ÄR vår vardag. Tyvärr.

I Peppes inlägg pratar hon om ordvalet ”förlåtande plagg”. Och ja fy fan, vad ÄR det ens för uttryck? Vem ska förlåta, förlåtas? Och för vad? För att man ser ut. Man är.

”Förlåtande plagg” verkar innebära att man ser smalare ut kort och gott. Så klart. Vad vore väl snack om kläder utan lite vikthets? Ett plagg skulle kunna vara uppiggande eller dramatiskt eller kreativt eller vad fasen som helst, men man väljer förlåtande. För att alla kvinnor som någonsin tänkt att de är av fel form ska vilja trolla sig närmare normen.

Nog är det väl märkligt och så jäkla sorgligt. All tid och energi vi ska lägga på att försöka se ut på ett sätt vi inte gör. Dag ut och dag in ska vi vrida och vända på saker som någon bestämt inte är korrekt. Det är ju helt bisarrt. Vi ser ju ut som vi gör, visst förändras utseendet men i det stora hela är det ju det vi har som vi har. Det är ju helt galet att man ska försöka sträva efter att se ut på annat sätt? På RÄTT sätt. För att passa, för att behaga. För att inte behöva använda plagg som ska förlåta kroppen för att den inte ser ut som den bör.

  1. Linnéa skriver:

    Den enda godtagbara användandet av termen ”förlåtande plagg” är till exempel en rödprickig topp när du ska äta spaghetti med köttfärssås.

  2. Helena skriver:

    Visst är det sorgligt! För ett tag sedan läste vår åttaåring i tidningen om en dokumentärserie, och i beskrivningen stod det att kvinnan det handlade om var ”missnöjd med sin kropp”. När åttaåringen läste det frågade hon ”Varför skulle hon vara missnöjd med sin kropp? Alla kroppar är ju bra som de är.” Förutom att jag jublade lite inombords över vad vi har lyckats förmedla, håller en annan del av mig tummarna hårt hårt för att hon ska få behålla den känslan inför sin egen kropp så länge det bara går. Sen kunde jag såklart heller inte låta bli att förklara att det finns enormt mycket i vårt samhälle som talar om för oss allt vi ”borde” förändra med våra kroppar och hur svårt det kan vara att stå emot det.

  3. Sussi skriver:

    Den där teckningen är så bra och hjärtskärande. Tack!

  4. Cissi skriver:

    Jättebra skrivet som alltid! Ett uttryck som irriterar mig är ”stoppa i sig”. Förekommer väldigt ofta om ätande innan viktnedgång/ hos de som inte passar/ passat in i smalnormen. En smal människa stoppar inte i sig. Hen äter. Oavsett bordsskick eller matvanor.
    Tack för en underbar blogg förresten. Älskar dina träffsäkra texter och illustrationer!

  5. Yes- Skönt med friska tankar! Läskigt att saker får vara så uppochner.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..