I annonssamarbete med COMVIQ

Jag smyger på mina barn

Comviq1

Comviq2

För inte så längesedan kom barnen till mig och sa med allvarlig stämma att nu ville de gå själva runt kvarteret. Eller om jag ska vara med korrekt så sa de att de ville gå själva runt högkvarteret (en felsägning man ALDRIG vill justera).

Ja men självklart, sa jag eftersom jag är en cool mamma. De fick varsin hund i koppel och gav sig iväg. De var SÅ taggade. Och jag var cool, som sagt. INTE. Jag spelade såklart upp allt som kunde hända i mitt huvud.  Bilar som skulle dyka upp plötsligt och för snabbt, barn som skulle få en plötsligt idé att hämta den där fina stenen mitt i vägen. Cyklister som skulle köra på trottoaren. Elaka människor som skulle lura med dem. Att de skulle gå vilse! Ramla! Slå sig!!

Ja okej jag spårade. Som vanligt. Så jag smög efter. Grannarna kanske inte tyckte att jag verkade helt hundra när jag smög runt hörnen på alla hus och kikade upp. Några som inte alls blev nöjda var barnen, eftersom de upptäckte mig (hur blev jag så dålig på att smyga?!).

Sedan dess har de fått gå runt (hög-)kvarteret några gånger, till och med utan smyg. Men lite koll har jag. De har också fått gå i förväg till lekparken några gånger. Vi snackar max 5 minuter, men ändå, jag ser det som träning. För mig.

Nu ska det börjas förskoleklass och jag har tänkt en hel del på det där med att gå själv till skolan, kanske inte än, men ändå om ett tag. I samma veva fick jag frågan om jag ville göra ett samarbete med Comviq på temat barn och mobiltelefon. Vilket kändes extremt passande.
Så med tanke på det jag skrivit ovan och detta samarbete så vill jag diskutera mobil och barn med er som läser min blogg. Har era barn mobil och när fick de den i så fall? Om inte, hur tänker ni framåt?
Jag känner spontant att min äldsta kanske inte behöver en ännu, men det är ju också för att jag är Mamma Hack-i-hälinen … Jag VET att jag kommer vilja att hon har mobil när jag ska tvingas tänja lite på navelsträngen.

Det negativa är ju att man inte vill att de alltid har en telefon klistrad i sin hand. Risken finns eftersom sådant beteende kan gå i arv har jag hört … Hur gör ni med sådant? Har ni regler kring mobilanvändandet? Jag tänker ju att telefonen skulle användas bara i de situationer de verkligen behövs, men så vet jag ju också att det inte alltid blir som jag tänkt. He he.

En sak som jag i alla fall nästan har bestämt är att vi kommer att köra på Comviq kontantkort när barnen får telefon. Det känns liksom tryggt, eftersom jag gärna inte vill hamna i finkan på grund av extremt hög och obetald telefonräkning när barnet kontaktat någon på månen eller dylikt (detta KUNDE nästan ha hänt min käre far när jag fick min första mobil och inte alls hade koll på reglerna om när man blev uppringd utomlands och min bästa kompis hade världens segaste sommar och ringde mig för samtal flera timmar i veckan när jag var i Frankrike – oh chocken när räkningen kom … Men han slapp finkan).

När jag kände mig bestämd kring detta läste jag på Comviqs hemsida om fördelarna med kontantkort respektive abonnemang och insåg att man via appen kan ha koll på kostnaderna även när de har abonnemang. Är det bättre? Tänk om de vill ringa och pengarna på kontantkortet är slut? Eller är det bra att de lär sig att det kan ta slut?

Hur har ni tänkt där ni som har barn med telefon?

Img 6584

Del 1 i kursen ”Så håller du dig borta från finkan”

Okej min (fantasi-)föreställning om barnet med mobil: har mobilen till och från skolan. I skolan är den avstängd hela tiden. Sedan har barnet telefonen vid vissa tillfällen för att kunna vara lite mer fri i livet. Är detta för positivt? Och ännu viktigare, när är vi redo för detta steg i livet? Fattar ej att jag snackar mobil, hon är ju liksom bara ett par år gammal…väl?!

 

  1. Jag hade sagt att min son skulle få telefon närvhan behövde en, dvs gick från skolan själv. I trean märkte vi att han hamnade utanför. De andra hade med telefonen när det var kalas eller sleepovers och satt och spelade. Vår son satt då bara och tittade på och var rätt ledsen över det, men han är fantastisk och tjatade aldrig om en utan frågade bara när vi trodde att han kunde få en. Så han fick en julklapp i trean. En gammal iPhone som man måste ladda HELA tiden. Nu har han visat att han kan hålla reda på den och ska få en ny. I skolan samlas de in och ligger inlåsta till de ska gå hem. Viktigt med mobilfritt i skolan tycker jag.

  2. Mina barn har kontantkort, då slipper de samtal från försäljare. Fick telefon när de skulle börja åka buss hem från skolan….

  3. Jag tycker att en sjuåring är för liten för ansvaret för en mobil. De leker ju lixom fortfarande. Springer cyklar, klättrar, vart skulle mobilen va då? Vår tjej är jätte försiktig med saker och allt det. Men en sjuåring är tankspridd. Vår kommer få en egen när hon inte får gå på frita längre. Alltså när hon är 11.

  4. Vår dotter fyllde 7 i söndags och fick då ärva min samsung s6. Just av den anledningen du beskriver ovan; hon vill leka med sina vänner i villaområdet och vi är skiträdda! Liksom va?! Hon är SJU!
    Först sa vi blankt nej, att hon är för liten.
    Men det höll inte så länge eftersom hennes jämnåriga tydligen inte är det ..

    Det är i min värld vansinnigt med telefon redan vid 7 års ålder. Jag var 11!!!
    Men å andra sidan är det 2018 nu.

    Vår dotter får bara ha den när hon ska vara ute och leka med kompisar. Vi har strikta regler att leker man med vänner så sitter man inte med telefonen. Utan då leker man! Kommer det fram att det inte funkar så tar vi tillbaka den och då får dom leka hemma.

    Gå till o från skolan själv får hon inte, så telefonen behöver inte följa med till skolan.

    Hemma kan hon få ha den ibland att spela på.

    Ingen surf = Inget facebook/insta/snapshat osv.

    1. Själv är väldigt mycket mer rädd för att de ska fastna i mobilen än att de springer runt lite i bostadsområdet. Man är väl präglad av sin egen uppväxt.

      Jag tror inte så mycket ändrats vad gäller potentiella faror. Däremot vad gäller kompisarna; svårt så klart att stå emot när alla andra i klassen får egen telefon …

  5. Vår äldsta, 7 år, fick sin första telefon när han var 6 år. Han fick en begagnad smartphone som skulle ligga hemma eftersom vi inte har någon hemtelefon och han ville få börja vara ensam hemma. I början lämnade vi honom bara väldugt korta stunder men blev längre.
    När han började i förskoleklass förra hösten var han på fritids men trivdes inte och eftersom jag jobbar mycket hemmifrån så fick han ta bussen hem. Då fick telefonen börja följa med till skolan men reglerna var då och är fortfarande inga spel på telefonen och den ska vara avstängd under skoltid. (Spel har han på surfplattan som ligger hemma)
    Nu går han hem från skolan alla dagar och 2 dagar i veckan är han själv hemma 3 timmar innan jag kommer med småsyrrorna.
    Än så länge fungerar våra regler bra.

  6. Mik son fick sin när han fyllde 8. Han cyklar genom skogen till sina kompisar och trots att han har du sjukaste lokalsinnet så är jag alltid rädd att han ska komma fel haha.
    Men hans telefon är en superenkel telefon. Han kan ringa och skicka sms, inte ens ta kort eller spela spel . För det är ju inte därför jag vill att han ska ha den.

  7. Min äldsta fick först gps-klocka i 7-års present, och sen min gamla smart phone i mitten av åk 2, då började han gå hem med kompisar mer och under vt i åk 2 började han gå hem själv från skolan (först va jag hemma, sen när det funkade fick han gå när jag va påväg hem osv). Så olika barn tror jag, min äldsta, som är 9 ser sig som 13, medan andra säkert tycker det är läskigt att vara själv!

    Men iaf, till min poäng, på sonens smart phone har vi installerat en app (screen time använder vi) som låser vissa appar efter önskad tid, men han kan fortfarande ringa och sms:a när speltiden är slut! Så smart! (Han håller inte med så klart ;)

  8. Sonen fick sin första mobil när han var ca 7 år. Fick en begagnad smartphone, dock utan sim-kort, bara för spel osv. Nu när han är snart 9 har han kontantkort men vi använder en app där vi kan styra hans användande. Man kan säga vilka tider han får använda vilka appar osv, såå smart! Han kan alltid ringa och smsa men spel, internet, youtube osv kan vi spärra. 😬

  9. Min äldsta fick telefon i början av trean när han inte hade någon fritids längre , om han gick hem någon kvart innan vi kom hem så fick han ringa hemifrån .
    Vår yngsta går i första klass och han lär inte få någon telefon på ett bra tag . Man kan ju alltid ringa till skola /fritids och vice versa så varför denna hets med barn o mobiltelefon ?

  10. Vi kör gpsklocka på vår 9åring. Den hjälper verkligen mig i mitt jobbiga arbete med att ge barnen mera frihet.

  11. Min dotter är elva hon fick mobil när hon var sex och började skolan eftersom bostadsområdet är stort. Hon har fortfarande bara en mobil man bara kan ringa och smsa på. Inget avancerat. Kör comwiq fast pris mini.

  12. Åh, jag får ångest. Jag fick mobil när jag var en bit över 20 och det kändes lagom. Måste man verkligen vara en del av samtiden på den fronten? Jag längtar tillbaka till kottar och barkbåtar.

    1. Sen en sak apropå övervakning. När jag var liten gick ju barn fritt över hela (små)stan, man var borta hela dagen och ingen förälder hade gps eller någon direkt koll. Idag talar föräldrar romantiskt om det, men lägger ALLTID till ett ”det var ju andra tider då”. Hur då undrar jag? Vilka stora faror har tillkommit i t.ex. villakvarteren senaste åren? (Obs, inget personangrepp) Är det inte bara ett hjärnspöke? Hur stoppar vi det? Kan jag ge mina barn fria(re) tyglar utan att anmälas till Soc av föräldramobben?

      1. Jag har också funderat över det där. Min pappa och hans kompisar cyklade på 50-talet runt i småstan med kompisar innan han fyllde 6 år och var borta länge. De fick bara en tid när de skulle vara hemma och kanske lite förmaningar. Hade mammorna på den tiden för mycket sjå med hushåll, make och flera barn för att ha tid att oroa sig? Är vi mer informerade nu för tiden om allt som teoretiskt skulle kunna hända? Eller tänkte de ”lite svinn får man räkna med?” Eh, antagligen inte det sista. Menar det absolut inte som nån kritik, utan beundrar att de vågade ge så mycket frihet till barnen. Mina barn är små än, men jag kommer nog också smyga efter och kolla gps när det är dags..

      2. hear hear!

        i sverige har brottsligheten aldrig varit så låg som nu, men hej vad hysteriskt det är om farliga världen!

        min man är från usa (rik förort), där kör föräldrarna kidsen till busshållplatsen 800 m på villagata (SUCK, BLIR TOKIG) pga farliga världen och alla sitter klistrade vid sina skärmar och läser fake news och pratar om den farliga världen de har 0 belägg och 0 uppfattning om för de aldrig är utomhus. Jag vill låta ungarna vara fria, de behöver få lära sig utan mig i hasorna, de flesta människor är mycket snälla och det vill jag att de ska få uppleva! Det blir ingen telefon förrän 6eklass om jag får min vilja igenom.

  13. Skulle kunna skriva en uppsats om detta ämne. Ska försöka hålla mig kort.
    Två barn, 9 och 11.
    Äldsta fick min gamla när han fyllde 9, och 4 månader senare fick lillebror den telefonen och storebror en annan – pga Pokémon go.
    Minsta som går i 3:an nu vill inte ha med den till skolan utan har den hemma eller när vi är iväg någonstans. Spelar mest på den. Äldsta har med den till skolan. Båda spelar tämligen mycket… men vi diskuterar spel, skärmtid etc massor. Vi har förresten Hallon. 99 pix per månad, fria samtal och sms, plus 4 gig surf. Funkar asbra. Hela familjen kör samma där faktiskt.
    Jag skulle lyssna lite med hur kompisar gör och försöka synka lite. För oss var det mest pokémon go som drev på (där vi vuxna nu spelar men inte barnen…).

  14. Vi har en Tinitell, bästa grejen ever! Ger också GPS-lokalisation och kan spärras så endast valda nummer av betrodda människor tillåts ringa till den och inte vem som helst.

  15. Som första-telefon just i säkerhetssyfte fick min äldsta en ”gammaldags” mobiltelefon (typ en nokia 3310) när han fyllde 9 om jag inte minns fel. Den kostade typ 200 kr på Kjell o Co och fyllde sitt syfte – det gick att ringa och sms’a! När han fyllde 10 fick han en begagnad smartphone, men i och med det har vi också fått jobba väldigt mycket med beroende och användande av den – han får inte ladda den på sitt rum på nätterna utan vi laddar den vid vårt sovrum eftersom han annars smög upp mitt i natten för att spela. Jag har också satt spärrar på vad han får ladda ner så han måste fråga först – så kan jag undvika de mest beroendeframkallande spelen. Nu är han 12 och kom häromdagen hem och sa ”Mamma, det är jättetråkigt att leka med XX för han bara sitter med mobilen hela tiden”. Vi har en jättebra diskussion om det hela och han förstår sina restriktioner även om han inte alltid gillar dem! Han får såklart sitta med mobilen en del med, men inte alltid och med allt, klart han ska hänga med i de grejor hans kompisar gör men inte alltid.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..