Bokklubben bok nummer 4

Heeeej bokklubbare!

Inser att vi ju skulle diskutera bok denna dag! Har ni läst?

Det var ju Finna sig av Agnes Lidbeck denna gång. Vad tyckte ni?

Jag blev så himla frustrerad av huvudpersonen! Lyssnade på den på två dagar och var så irriterad när den var slut.

Det var två veckor sedan och nu tänker jag mer på den med sorg.

Alltså, får man någon tidsangivelse? I början tänkte jag att det var nutid. Jag reagerade på att pappan aldrig verkade ta ut sin ledighet men å andra sidan, så ser det ju ut ganska ofta. Men sedan när hon blir äldre fick jag känslan av att detta var kanske mer 40-talist/50-talist?
Jag kommer ju känna mig superdum om man FÅTT någon tidangivelse som jag missat. Sådant tycker jag skiljer mycket när man lyssnar från när man läser. Att man kan missa ”detaljer” lättare i ljudböcker. Men jag fick nån aning om när det pratades om flygbiljetter, sent i boken. Då tänkte jag att det inte kan vara nutid, för nu är det billigt att flyga.

Hur som helst, så är den ju – tragiskt nog – ganska tidlös, tycker ni inte? Och det säger ju en del om kvinnors roller…

Jag tyckte om de där ”citatpartierna”. Liksom koncentrat av … sanningar? Som till exempel att kvinnan spelar tre roller: Hon ska vara mamma. Hon ska vara åtråvärd. Hon ska vara omhändertagande, hon ska vårda. 

Ja, tänk de som avviker från detta. Kvinnor som väljer att inte bli mammor – vilket motstånd de möter. Eller kvinnor som jobbar emot skönhetsidealen, som visar sig utan att vara sexiga eller snygga – som det provocerar!
Det är så galet, så galet…

Och så blir jag ju som sagt då så frustrerad på denna kvinna som är huvudperson i boken. För att hon lever livet så som hon bör, som att hon spelar en roll, för att folk ska iaktta. Och jag vill ruska om henne. Men samtidigt, tänk så otroligt typiskt det beteendet är idag, med tanke på sociala medier. Där du KAN vara iakttagen hela tiden, och du väljer dina små bitar som du vill visa upp.
Och hennes inre som hela tiden bara trycks bort. Hon verkar liksom inte ha någon kontakt med sig själv. Kanske är det för smärtsamt att inte fortsätta spela rollen?

Hon är ju så otroligt egocentrerad … på ett sätt lever hon bara för sig själv, för ingen släpps ju in. Samtidigt lever hon inte riktigt alls?

En sak som jag antecknade när jag lyssnade på boken var Ivan, författaren som varit poppis men sedan dalar. Och istället för att fundera på vad han kan förändra så anser han sig vara ”missförstådd”. Klassisk man som är resistent för utveckling. Om folk inte gillar mina böcker så är det för att de inte förstår. Suck!

Vid tredje delen så skriver hon att det berättartekniskt borde komma en vändning, ”en punkt då allt inte kan fortsätta som vanligt”. Då kände jag JA det borde det ha gjort, för att ge MIG lite syre. Men å andra sidan, som hon skriver så är ju livet kanske inte sådant. Och på så vis blir boken något eget/något annat.
Men jag märker att jag ju gillar det jag är mer van vid. Detta raka berättande utan känslor, som jag egentligen brukar gilla, blir liksom klaustrofobiskt! Jag vill bara skaka om henne och ba: LÄGG NER NU!

Ändå kan jag inte sluta tänka på boken. Jag var glad när den var slut, och jag var irriterad på huvudpersonen. Och nu känner jag bara sorg för henne.

Hoppas hon blev fri efter slutet. Att hon började göra något hon själv tyckte om, inte bara nåt hon tänkte att hon skulle göra för att andra skulle SE på henne.

Okej. Som vanligt, en massa lösa tankar som jag pladdrar ut. Visst kändes denna bok som att den hade så mycket som mullrade under texten, mer än de vi läst tidigare. Som att man läste lugna koder för något som egentligen är en explosion… Eh okej, som sagt, pladder…

VAD TYCKTE NI?! Har ni läst? Har ni låtit den vila? Vad tänker ni om den?

  1. Nina skriver:

    Det är några veckor sen jag läste boken så minns ev lite fel. Hade tänkt läsa om den men känner att jag inte orkar tugga mig igenom det tunga, blöta, gråa en gång till 😛

    Boken väckte mycket frustration och irritation. Jag hängde upp mig på perspektivet och funderade mycket på om huvudpersonen s a s beskrev sig själv ur ett tredjepersonperspektiv eller om hon beskrevs av en utomstående betraktare. Kanske både och? Frustrationen för mig låg i att det ändå kändes som att huvudpersonen hade en viss insikt/medvetenhet om det absurda i olika situationer men utan några som helst ansatser till att försöka förändra. Som att offerrollen eller meningslösheten tillförde henne något och var något hon identifierade sig med.

    Första delen med sonen gav mig en stark känsla av förlossningsdepression och gjorde mig mer sorgsen än frustrerad. Övriga delar hintade inte direkt om psykisk ohälsa utan mer om medvetna val, även om jag bitvis funderade på olika personlighetsstörningar. Insikt utan att ta ansvar för sitt eget välmående. Selektiv empatistörning. Men det motsades av känslan av självinsikt.

    Berättarstilen var intressant men tilltalade mig inte. Slutsatsen blev att boken och huvudpersonen nog är för ”svår” för min smak!

  2. Ebba skriver:

    Ja tyvärr hoppade ja av även denna bok rätt snart.. men ja körde ljudbok och klarade inte riktigt av berättarrösten. Liite bättre när jag ökade till 1.25 men ne.. men nä ja har kanske mer blivit en enbart feelgoodare/feelgooddeckare på sistone! :)

  3. Cat skriver:

    Jag tänkte också att det var nutid, jag tror inte att det står någonstans när den utspelar sig men jag kan såklart också har missat detta. I början trodde jag att boken skulle skildra förlossningsdepression för att det hela tiden beskrevs att hon gjorde allt hon förväntades göra. Det var svårt att känna någon glädje från huvudpersonen men sedan fortsatte boken utan den glädjen så det är väl berättartekniken och att personen hela tiden gör det som förväntas vara det riktiga.

    Jag blev förvånad över hur barnen försvann ur berättelsen efter separationen, de nämns väldigt lite och det känns som om det bara är hon som bor med den nye mannen? Jag har fått för mig att barnen var yngre vid separationen men det kanske var så lång tid det tog innan hon bestämde sig?

    Att boken skaver var en träffande beskrivning. För mig kändes stilen boken är skriven i ovan, det var ett plus även om jag också gärna hade sett något mer glädje eller någon vändning.

  4. Sofia skriver:

    Jag var helt fascinerad, av både upplägget och berättartekniken. Ja, det skaver, men åtminstone för mig ligger innehållet ändå så nära att det skaver på ett viktigt sätt.
    Också det raka skrivsättet och detaljerna som betyder allt och ändå inget gjorde stort intryck på mig. Samtidigt som det är besvärande att läsa något som är skavigt och ovant i stilen så är det en upplevelse att läsa det oväntade (så länge det håller sig inom ramarna, vilket det här gjorde för mig – till skillnad från till exempel Mirja unge som jag har fått ge upp).
    Det sagt så måste jag ändå säga att jag tyckte mer om Lidbecks andra bok, Förlåten. se det som ett tips :-)

    1. Ja men ja, verkligen skav på ett viktigt sätt! Man kunde ju aldrig slå ifrån sig med ett ”äh bara en bok”.
      Och håller med om att den är såå välskriven! Kanske inte helt framgår pga den känslan boken gav mig och fokuset på den, men verkligen imponerande skrivande om än ovant.
      Tack för tips om andra boken!

    1. Emma skriver:

      Ja, precis! Framgick nog inte av min kommentar men håller med!

  5. Emma skriver:

    Jag lyssnade på denna och läste vissa botar. Den satte sig kvar och riktigt skavde i mig. Det var så tragiskt. Så genomgående beige-färgat. Jag hoppades att det skulle bli en vändning till det bättre på slutet men istället fick jag god lust att läsa en riktig feel-good!

    Känns bra att höra vad andra tyckte!

    1. Ja men eller hur?! Man ba: ge mig en vändning!!! Samtidigt, såhär efteråt, rätt intressant att vändningen inte kom?
      Men ja, en feelgood efter denna kör vi 😄🙌🏻

      1. Emma skriver:

        Ja! Viktigt och bra och verkligen tänkvärt! Vill gärna göra någonting åt skav i livet och det är ju så, en måste ju ta tagi saker själv och inte bara vara ett offer för livet! Det är litrar jagupplever henne!

        Men som sagt, bra på något sätt ändå att det inte blev någon vändning. Det hade förstört det där budskapet som jag får av boken!

Lämna ett svar till Nina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..