Armbåga er in i familjen

Ni har säkert också hört det, men det tåls att påminnas om. Att kvinnors stressnivå går upp när de kommer hem efter en dags arbete. Mäns går ner. Det säger ju faktiskt allt. ALLT.

Att kvinnor arbetar i nästan lika stor utsträckning som män nu för tiden. Där har vi väl kämpat på bra med jämställdheten. Som man säger till kvinnor – ta för er då! Ja så gjorde kvinnorna det.

Kan vi nu kanske säga samma sak till männen vad gäller familjen? Ni vet den där gemensamma delen som vi kallar hemmet och de där personerna som vi har gemensamt ansvar för – barnen. (obs, heteronormativt ja, men det är väl också främst där mönstret ser ut såhär??).
Kom igen killar, ni KAN. Våga ta plats i veckoplaneringen, stå på er i tvättstugan, armbåga er in på föräldramötet, roffa åt er halva VABen och kräv att få hämta och lämna minst hälften av gångerna!!
Å-å-å killar, ni måste höja rösterna för att få ta del av er familj! Nej såklart inte. Män som är förmögna att klampa på i karriären, vara obekväma, ta sig an utmaningar och inte räds konflikter på arbetsplatsen blir plötsligt pyttesmå, lite smådumma och tafatta när det kommer till att få ”hjälpa till” hemma. ”Jag FÅR inte” ”Min fru säger att jag gör fel”
Jeez. Lär dig då, använd de där armbågarna du använt hela livet för att komma framåt och ta din plats vid spisen. Eller var det lite för bekvämt i soffan?

Kommahem

ps: tänk igen på det faktum att kvinnors stress går upp när de kommer hem och att mäns går ner. Tänk på det. Verkligen TÄNK på det. I detta moderna, jämställda samhälle …

  1. Förra året, efter semestern, konstaterade jag att jag inte klarade av att vara hela familjens projektledare, tog det med maken men brakade ändå veckor senare in i den berömda väggen. Vill inte direkt påstå att det blivit bättre av ett års sjukskrivning tyvärr, för istället har jag ju ”ändå varit hemma” och därmed kunnat ta all vab trots att jag varit helt under ytan, skött 99% av hemmet och alla sociala aktiviteter och kontakter.

    Det enda jag slipper undan, är mailen från kommunen, för de kommer aldrig fram, vilket i sig är en stressfaktor, för då måste jag ju lita på att maken läser mailen och vidarebefordrar informationen till mig…

    Bästa semesterveckan var med en tjejkompis, för vi kompletterade varandra med att se att ”oj, här behöver vi dammsuga/duka på eller av/köpa nytt innan det tar slut ett osv”. Män är bebisar som hittar en ny mamma i sin sambo/fru/flickvän… 😥

  2. Om du lägger upp detta inlägg varannan vecka kanske? Och gör lite affischer som vi sätter upp på stan? Det gör vi va?! Så bra skrivet! 😍

    Jag lever i en jämställd relation, även om det tagit lång tid och mycket prat att ta oss dit. Men nuförtiden har jag nästan utvecklat en allergi mot när jag känner att jag tar för mycket ansvar för olika saker som ska hända eller krånglig logistik, speciellt inför tillfällen när jag ska vara borta och inte ens vara inblandad. Jag blir så arg när jag tänker på hur mycket energi kvinnor lägger på att tänka och göra för att det ska bli bra för alla medan mannen bara ”ok, då drar jag och spelar golf nu då!”

  3. Men vänta: att kvinnors stress går upp efter jobbet kan ju antingen betyda de jobbar för hårt hemma… ELLER ATT DE BORDE JOBBA LITE HÅRDARE PÅ JOBBET???!!😜

  4. Hos oss är det lite tvärt om, min man får stresspåslag när han kommer hem. Men vi är hyffsat jämställda. Vi har lite olika områden vi fixar med, jag tvättar, han stryker. Båda lagar mat, byter lakan, vabbar, lämnar och hämtar barn. Vi har delad ekonomi, så ingen är ”fattigare” än den andre trots olika lön. (Kan man ha barn tillsammans kan man ha pengar tillsammans!!). Jag köper kläder till barnen (och säljer), han fixar med bilen. Båda tar ut soporna. Båda fixar hemma. Oftast jag som går på föräldramöten, men vi är båda lika engagerade. Båda torkar av diskbänken. Vi bemöter varandra med respekt, och vi anpassar oss efter den andre personens schema om det hettar till på jobbet eller liknande. Utan tjat. Vi har det nog ganska bra, och vi är nog hyffsat lyckliga.

    Men saken är, att jag tror att vi är på väg ditåt. Jag tror att allt fler unga män/pappor tycker att det är självklart att ta ansvar för sina barn. De vill vara med sina barn. Det är ingen revolution, utan en sund utveckling. (Kanske har det med utbildning att göra?) Jag tror definitivt att det har massor med förebilder att göra, och hoppas att vi sätter en god standard för våra barn, och sedan deras barn. En dag befolkar vi jorden!!

    1. Fast viljan är ofta god, men förmågan är det sämre med. Min man har ingen annan ambition ännatt vi ska dela på barn och hem – men det är ÄNDÅ mer som landar på mig. :-( Alla småsaker, att planera och driva på.
      För precis som inlägger handlar om så är det som att mycket förmåga att tänka i förväg, planera och ta ansvar bara försvinner när det kommer till hemmet. Tyvärr. Vi landar kanske på 45/55-fördelning hemma, imman inte räknar all tid och energi jag lägger på att TÄNKA på saker. Då är det ännu skevare. Och varför ska jag vara nöjd med att han gör 45%? (Över tid alltså). Det är inte good enough för mig. Om vi inte har kommit överens om det, men det har vi ju inte…
      Så trots att viljan ökar så är jag rädd att set inte räcker :-(

    2. Många är jämnställda på det sättet du beskriver. Men vem är familjens projektledare? Vem googlar resor och bokar. Vem köper presenter då barnen ska på kalas? Eller gå bort-presenter? Vem planerar semestern och julafton. Vem researchar nya soffor?Och barnens kläder är ju SJUKT mkt mer jobb än bilen.

  5. Ja det är nog så ofta tyvärr. Nu är jag 64 och skild sen några år, barnen utflugna sen många år. Är stolt morfar också. Vi delade på sysslorna så gott vi kunde. Sköta hemmet, hämta o lämna barn, handla. Matlagning skötte min dåvarande hustru mycket bra. Så jag tog disken. Min dåvarande hustru var hemma med barnen dom första åren trots att jag inte var egen företagare. Det blev jag sedan barnen flugit ut. Det hade inte fungerat tidigare.

  6. Ush så deppigt! Men väl medveten om att det är exakt såhär hemma hos oss med mycket! blir tröttsamt påmind 🙄 tur man får resa med jobbet ibland så man får lite space 🤣

    1. om man tycker det är skönt att komma iväg med jobbet, då har man nog inte det så roligt hemma, låter som en slags flykt. Jobbet är alltid prio två eller tre, hemmet ett och familj och barn ett.

      1. Och DÄR skuldbela vi åter en kvinna….. Ewa, jag älskar min sambo o mina barn och dom är prio ett, med det sagt är det skönt med semester från dom ibland. Det borde inte behövas tas semester från familjen men problematiken som blogginlägget tar upp gör juh att kvinnor behöver barn/hemfri tid för återhämtning. Du känner säkert själv en eller två kvinnor som bränt ut sig, fråga dessa kvinnor varför istället för att komma med pekpinnar… dom kanske hade mått bra med en konferens på annan ort, få en natts sömn på ett hotellrum?

      2. Haha fast Ewa… nu tycker jag du är lite väl präktig! Vem är du att kommentera om att jag inte har det roligt hemma och ser jobbresor som en flykt och att mitt jobb prioriteras över familjen?
        Du vet ju inget om mig eller min familj mer än de få rader här ovan.
        Du verkar ju ha noll förståelse för en annan människas liv än ditt egna?

        Tycker du skall chilla lite med dina kommentarer till anda och åka till Ica och handla.. så du med får lite egentid 🙄

  7. Min man tog nästan aldrig vab för han är egenföretagare och jag anställd.. Nu har jag äntligen ändrat det med hjälp av dig och ett av dina läsares inlägg. (Tack <3)
    https://vardgivare.skane.se/siteassets/3.-kompetens-och-utveckling/projekt-och-utveckling/jamstallt-foraldraskap/checklista-for-familjen—om-ansvarsfordelning.pdf

    Skrev ut den. Satte mig ner med maken och gick igenom listan punkt för punkt. Det hjälpte oss. Men det måste upprepas och revideras med jämna mellanrum.
    Så tack för dig och dina inlägg. Kram

    1. Mycket intressant lista!
      Dock blev jag lite full i skratt åt näst sista och sista punkten. Allt innan var så detaljerat och så kommer de två punkterna med bil, sommarstuga/ husvagn/ båt som är ganska stora punkter också.

      Men återigen, en ganska intressant lista! Tack för tipset!

  8. Maken fick uppgiften att handla rökta räkor och aioli (till sin egen kräftskiva med kollegorna). Först undrade han vart man kan köpa rökta räkor, sedan om de gick att köpa på samma ställe eller krävde att man behövde handla på två ställen. Roligt eller skrämmande?

    1. Jag har någonting, som jag tycker är roligt, min väninna skulle handla torkar blad och kommet ut med spolvätska. Roligt tycker jag i alla fall

    2. Lite av varje. För hög igenkänningsfaktor med både skrämmande och beklämmande, och ett och annat garvande, kan en följa Instagramkontot ”Mansbebisar”. Rekommenderar! ❤️

  9. Det finns de kvinnor som inte släpper in mannen i köket för att det inte är lika skinande putsat när han har lagat mat som hon kräver att det skall vara. Här får man ge och ta och kompromissa, kanske en spegelblank diskbänk t ex, inte är det allra viktigaste?

    1. Det där sägs ofta, men betänk samma situation på mannens jobb: om den erfarne medarbetaren el. chefen som vet hur arbetet ska utföra påpekar att mannen missat lite av arbetsuppgiften. Då är det ju självklart ingen som säger: ”låt honom göra arbetsuppgiften på hans sätt, ni har helt enkelt olika krav och han blir besviken om du säger åt honom att hans arbete inte är korrekt utfört”. Det är självklart att mannen levererar det som är ett fullgott arbete.

      Men när det gäller mäns hushållsarbete eller ngt med barnen så är de SÅ KÄNSLIGA så ingen får säga åt dem att de kan göra bättre ifrån sig eller ta lärdom av den erfarne hur uppgiften bör utföras!
      ”Bra att du har lagat mat men det vore jättekul om du kunde städa upp efter dig” blir en kränkning helt plötsligt för att kvinnan har för höga krav. Nä det där argumentet håller helt enkelt inte enligt mig.

      1. Vilken jättebra liknelse! Jag har ofta haft svårt att bemöta just ”låt honom göra på sitt sätt”, men här fick jag hjälp!

      2. Rätt konstig liknelse tycker jag. Som om kvinnan är ”chef” i hemmet och har rätt att bestämma hur saker ska vara? Inte särskilt jämställt i mina ögon.

        1. Ulrica jag tänker att det kanske handlar mer om att mannen plötsligt inte kan prestera än att kvinnan är ”chef i hemmet”. Precis som i hela mitt inlägg ovan där jag inte menar att mannen är anställd hemma utan snarare att så som han armbågar sig fram i övriga vardagen och sedan är helt oförmögen att ens FÅ LOV att ”hjälpa till” hemma.

    2. Jag tror att det är få kvinnor som kräver att köket ska skina som i en Ajax-reklam. De som gör det har väl lite att jobba på vad gäller förväntansnivån och rimliga krav.
      Men att kräva att köket återställs i rent skick när det två timmar tidigare var rent från kladd och undanplockat är ett rimligt krav.

      Att klara av att hänga upp ytterkläder och ställa undan skor är likaså ett rimligt krav kan jag tycka.
      Att köra med något slags daltande och sänka ribban mycket ”för att han försöker iaf” är i mina ögon att sjunka till nivån att ”boys will be boys” när det kommer till hur en del killar beter sig mot tjejer i skolan.

      En man som kan klara av att bygga ihop en dator, lära sig programmera eller skruva med bilar bör rimligtvis klara av att borsta håret, göra en fläta eller torka av diskbänken så att den blir ren. It ain’t rocket science!

      Det kallas ren och skär ovilja.

      Sen finns det såklart de som har det lite svårare med koncentrationen eller kaoset, men istället för att säga att det går inte, jag är såhär, så kan en jobba fram en rutin eller ett system för att klara uppgiften.
      Precis som att jag har ett system för att säkerställa att alla djuren har fått mat och rena bon och behöver göra saker i en viss ordning för att inte glömma så kan gubben sätta upp rutiner.

      1. Men vem satte ribban från första början? Han kanske inte tycker det är lika viktigt med en ren diskbänk som du? Jag vet inte vem som gav kvinnan befogenhet att ställa krav på hur mannen ska bete sig i hemmet. Det borde väl utgå från en gemensam diskussion. ”Jag skulle vilja att diskbänken torkades ren varje dag. Är det något du tycker är viktigt? ” Om inte kanske man får mötas halvvägs och sänka sina egna krav om man nu inte har en partner som är så snäll att han kan tänka sig att torka av bänken för din skull.

        1. Och när vi sänkt kraven men det ÄNDÅ inte funkar? Här hemma fick jag till slut gå till BVC där vår barnmorska fick ”informera” min sambo om att ”jaaa, man måste torka av köksbordet från frukosten innan man serverar lunchen…. att låta barnet äta i sina egna rester sen flera timmar tidigare kan vara hälsovådligt”. En VUXEN MAN kunde alltså inte dra den här slutsasten, utan tyckte jag hade högs krav när jag bad honom göra detta (kom hem från jobb och både frukost/lunch/mellis-rester låg inen härlig kompott på bord o golv). Tror dom flesta av oss är villiga att kompromissa o ”sänka kraven” men kom igen….. ni förstår väl vad inlägget handlar om?! Det räcker nu. Min sambo är fullt kapabel att jobba, boka resor med vänner, planera aktiviteter FÖR SIG SJÄLV. När det kommer till familjen kan han inte ens boka ett läkarbesök till barnen.

          Jag har slutat ställa krav hemma, då jag har jag turen att ha valt en bransch o karriär där jag kan ”köpa mig fri” från städning och matinköp. Näste steg är en nanny som får gå bredvid min sambo under kommande föräldraledighet, för GUD förbjude att han BRÄNNER UT SIG….

      2. @annika
        Vilka skäggstrån? Jag är tacksam att min man tar bort dem, eftersom de tomtegubbar som går runt idag inte är i min smak (euu)

        1. Åh, noppar din man dina skäggstrån? Vad lyxigt, jag blir riktigt avundssjuk! Då förstår jag att du inte behöver kunna spegla dig i diskbänken. :)

    3. Ewa det är ju PRECIS det här blogginlägget handlar om. Snälla läs igen. En man ska väl kunna föra den diskussionen och man bör väl kunna landa i något om nu kraven är HELT ORIMLIGA. ELler?! De verkar ju sannerligen ofta kunna klara liknande diskussioner och uppgifter i övriga livet?
      Och att kvinnor överlag inte skulle nöja sig med annat är en spegelblank diskbänk tycker jag känns överdrivet. Skulle det vara en kvinna som har enormt kontrollbehov i att allt ska skina så kanske den personen har haft alldeles för mycket ansvar alldeles för länge och hade behövt dela på ansvaret för längesedan.
      Om vi nu ska ta till extrema med spegelblank diskbänk så kan vi ju säga att vissa kanske låter bajsblöjor ligga öppna på diskbänken. Sedan kanske vi kan släppa ytterligheterna och prata om det verkliga problemet istället. Att kvinnors stress går upp när de kommer hem och mäns går ner. Uppenbart känner de inte sådan enorm press på den där spegelblanka diskbänken??

  10. ”Lite smådumma” minst sagt!
    Häromkvällen var det dags för storfavoriten Kontrollera Förekomsten Av Löss hos de två barnen i familjen. Jag jobbade kväll och kom hem först när ungarna sov, ansvaret för luskontrollen föll därför på den andra föräldern, barnens pappa.
    Jag kommer hem vid halv elva, luskontrollen ej utförd.
    Nästa kväll är det föräldramöte som jag går på (här turas vi faktiskt om!), ny uppmaning till luskontroll. Jag plockar fram de två luskammar som hushållet förfogar över.

    Nu händer det märkliga: maken förklarar att han inte vet hur man gör och anser därmed att han inte kan göra mer åt saken. Jag visar de informativa lappar om eländet som förskola och skola försett oss med. Maken slänger en blick på dem och upprepar att han inte kan. Jag hänvisar till 1177.se och drar på föräldramöte. Maken suckar och ser olycklig ut – Hur sjutton ska han hitta till 1177.se?

    Nej, jag kan inte heller luskamma och skulle gladeligen betala för att slippa. Men det är inget realistiskt alternativ, återstår att göra sitt bästa.
    Ja, maken är normalbegåvad vad gäller informationssökning på internet. I alla fall när det rör hans egna intressen. ☺

    Min poäng är att trots att barnens pappa är den som har möjligheten till luskamning och vi båda är lika oerfarna så är det jag som förväntas utföra den. Inklusive införskaffa luskam och bruksanvisning.

    1. Ja men PRECIS så! Att vissa saker ” inte ligger för dem”. Och sen blir det då förståss lättast att göra det själv…
      Min man informerade mig en dag om att barnen beövde nya leggins. Ja men köp det då, sa jag. Det är ju ditt jobb tyckte han. Och saken är den att de få gånger jag insisterat på att han köper nytt så blir det fel strlk, konstig kvalité el annat konstigt. Jag tror det mycket handlar om ouppmärksamhet. Och också att kvinnor ofta går omkring och konstant påminner sig och organiserar matsäck, fotbollsläger, födelsedagskalas, handling, sräd i huvudet och därför blir mer haj på allt . Och mer trött. Män kan stänga av och tänker på det de gör för stunden ” nu spikar jag en spik, spik, spik, spik. Nu rör jag i en gryta, rör rör rör.” Jag menar inte att vara spydig eller att män inte kan tänka samtidigt som de spikar, men JAG tror att de – överlag!- spenderar mindre tid på det mentala planerandet. Finns säkert undantag! Hoppas jag 😘

    2. Om ingen av er kunde det, varför gjorde ni det bara inte tillsammans? Ibland är det lättare att göra en ny sak om man listar ut tillsammans hur det ska göras.

      Att luskamma är skitsvårt och anvisningarna i bästa fall luddiga… jag vet fortfarande inte om jag hade löss. Tvättade med linicin just in case istället…

  11. Så himla viktigt perspektiv på den här debatten eller problemet eller vad man nu ska kalla det. Hade de velat ha platsen så hade det ju inte varit något problem att ta den platsen…men bekvämligheten gör nog sitt till. Men bara att ändra perspektivet till att det är männens ansvar att ta sin plats från att kvinnan ska släppa in, möjliggöra och lämna över. Så nyttigt och bra skriver! Du är bäst 🤗

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..