Belöning och veckans illus

Igår hade jag suttit inne och jobbat hela dagen. Jag gick igenom mejlboxen som skjutits på en evighet … och så lade jag ju upp veckans illus på Insta. Här kommer den även på här:

Hur som så hade jag på riktigt inte satt näsan utanför dörren när jag drog och hämtade barn eftersom jag inte ens hade lämnat på morgonen. Det ledde till att jag när vi käkade föreslog att vi skulle gå ut.

– Till parken?!

– Mmm okej …

Tänkte ju inte på att regnet öste ner.

MEN det var rätt mysigt faktiskt! Vi var helt ensamma. När värsta skuren kom, som en dusch, så var det så galet att vi bara skrattade. Maja åkte med galonbralla i rutschkanan och FLÖG ner och iväg. Hon blev såklart rädd och lite ledsen och jag hade väldigt svårt att hålla mig för skratt för det såg så roligt ut! (Händer mig FÖR ofta!! Måste de göra så roliga konstigheter?!).

Sedan hade vi såklart ”bara tre åk till”, ”bara en klättring till”, ”bara balansgång här” – diskussionerna i ett halvår, och därefter var barnen helt oense om när vi skulle gå in och ej. När den ena sedan gav med sig ändrade sig den andra.

Jag insåg att de vill uppnå…balans? Spänning? I alla fall insåg jag ett mönster. Att tycka lika är ju trist …

För vår hurtighet fick vi i alla fall dubbel belöning! Kolla!

  1. Hej! Detta är orelaterat till inlägget men jag undrar om du gjort någon illus som visar ett vanligt scenario i mitt liv iallafall (i så fall vill jag gärna se den 😁) :

    Jag har en 3åring och en 3 månaders hemma och alltid, ja alltid när vi ska ha gäster över så gör jag allt. Planerar, handlar, städar och fixar barnen..Sedan typ 10 min innan gästerna kommer inser jag att jag själv ser ut som hej kom och hjälp mig. Detta hände senast nu när min 3åring skulle ha kalas, då gäller det att snabbt skölja ansiktet och under armarna för att sedan slänga på lite smink (tofs är ett måste för mig för dusch hinns inte med). Sedan ska man välja finkläder från en väldigt begränsad garderob, ska man ta en trevlig klänning som absolut inte är amningsvänlig eller ska man ta ett amningslinne i någon gråskala och mjukisbyxor till det (min standard utstyrsel).

    Detta scenario kan med fördel appliceras på en rad händelser i vardagen, såsom vid hämtning och lämning. Sonen är fräsch, rena kläder och luktar gott. Jag själv kommer insläntrandes i nedspydda linnen med stripigt hår och ser allmänt desorienterad ut.

    Det lustiga är att numera kan jag stanna upp i min vardag och tänka, detta skulle man kunna göra en illus på. Kan man bli yrkesskadad av din blogg utan att själv arbeta med den? 😉 kan tillägga att jag älskar din blogg! Kram Sara

    1. Hahaha å älskar att vara folks arbetsskada!
      Jag läser det du skriver o tänker också packning. Man packar med allt till barnen men glömmer sig själv. Jag ser mig själv då som en osjälvisk ängel … med ett möjligtvis aningen svajigt humör.
      Ska så detta illusfrö i mitt huvud och se vad som kan växa fram. Har skisser på ”ett sminkat öga av två” och en illus med glömda brallor, men ingen sådan här i helhet liksom.
      KRAM!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..