Den finaste gåva du kan ge ditt barn – amning

Alltså. Jag fick via en grupp på FB nys om denna artikel. Där har man var det ammas mest i landet och Gotland VINNER.

För det ÄR en tävling i duktighet, det här med amning. Det vet ni va? Amning – bra, inte amning – DÅLIGT. Jättedåligt!

Det konstateras också att amning ju är ”den finaste gåvan vi kan ge våra barn”. Amning = bättre än trygghet, bättre än kärlek, värme, tid, energi, sällskap, kramar, pussar och föda. Det är just amningen som är det finaste.
Det kan vara bra att veta om man nu flaskmatar. Att det är inte det finaste man kan göra för sitt barn. Man är lite dålig. För någon som har fått barn och inte vill eller kan amma har nämligen aldrig fått information om att bröstmjölk och amning ska vara bra. Det är det ju ALDRIG någon som berättar!

En viktig sak som tas upp i artikeln dock är att man på Gotland ”har lite längre vårdtid på våra BB-mammor än i övriga landet”. DET borde man prata om. Och det borde såklart vara lika okej att stanna kvar på grund av att man har ont, har genomgått en förlossning och känner sig lite mörbultad, att man vill komma igång med matningen oavsett det är flaska, bröst eller båda delar. Att få stanna kvar längre om man vill för att man behöver.
Jag kan inte tänka mig något värre än i att i det sköra ”jag har just fött och blivit ansvarig för en människas liv jag kommer säkert att misslyckas totalt HJÄLP”-tillståndet ska behöva hetsas till något man kanske inte vill.

Vill man amma ska man få stöd, vill man inte ska man få stöd. Och man ska inte behöva höra att man berövar sitt barn den finaste gåvan man kan ge sitt barn. Amning är amning. Det räcker väl bra så?

  1. Upplever även att det absolut finaste (och bästa ) är att föda vaginalt! Fine! Men nu testade jag det med 1:an och det blev akut snitt så de 3 efterföljande syskonen fick bli planerade snitt. Och shit vilken otjänst jag gjorde dem som inte fick börja sina liv med att kääääämpa lite. Nu kommer de bli soffpotatisar utan något driv. Förmodligen inte flytta hemifrån förrän vid 35 år (om ens då?) 😂😂😂

    1. Det är bara att titta på kommentatorsfältet till Annika Leones blogg och hennes inlägg om kejsarsnitt för att se att du har rätt….

  2. Problemet som jag ser det är att de mammor som faktiskt vill amma får så dålig hjälp med det. Fel information och dåliga råd, i synnerhet på Bvc. Så går man hem och tar knäcken på sig själv med fel amningsteknik t.ex. Bvc kan inte stötta i det vilket din illustration visar. Amning är inte ”går det så går det”, det behövs kompetent hjälp med tekniken och forskningsbaserade råd för att få ordning på en amning som inte funkar som den ska. Om vi mammor kunde få det så skulle många fler kunna amma så mycket som de själva vill.

  3. Jag har nästan känt tvärtom för att jag ammade. Folk tyckte att jag skulle börja med flaska för att vara mer fri tidigare och att amningen var förlegat. Jag ammade min son i 1,5 år och fick extremt mycket kommentarer att jag skulle sluta på direkten och inte hålla på längre. Dock var det bara på natten sista 3-4 månaderna men ändå. Så jag har tyvärr känt tvärtom att det varit hets att jag ska flaskmata istället. Att folk ska hålla på att lägga sig i över huvudtaget tycker jag är tråkigt. Jag har tagit ett beslut och jag står för det så sluta att försöka vända och ändra på mitt beslut. Jag vet vad som är bäst för mig och mitt barn.
    Så när jag fått cred av sjukvården för att jag ammat så länge har jag blivit glad och känt att jag gjorde rätt för mig och mitt barn. Men att dömma någon som valt att flaskmata är ju helt befängt. Funkar det inte så funkar det inte! Mamman ska inte behöva ha ångest och må dåligt för att hon väljer att byta till flaska om amningen inte fungerat.
    Samma som med att inget av mina två barn haft napp för att vi valt att inte använda napp.. MY GOD vad folk blir förolämpade och stötta för att vi inte använder napp. Man ser riktigt hur de vill stoppa en napp i munnen på min lilla tös. ”Var är nappen?!?” Hahaha.
    Mind your own business vad det än gäller!
    Heja er som står på er!

    1. Ja, samma här! Ammade alla mina barn länge (4 barn) och det kändes som att alla väntade på ”men nu har du väl ammat klart ändå?” Jag ångrar inte amningstiden. Första gången (bebis nr 1) hade jag en superbra barnmorska på BB som hjälpte bebis och mig. Hade jag inte fått det kanske stress och annat sabbat amningen även för mina barn som kom sen. Hon avdramatiserade amningen och det tog ju ett tag att hitta rytmen nen sen var det bra. Tycker alla ska få göra som de vill 🙄

  4. Skrattar gott, väldigt mitt i prick!
    Relaterat BVC-fenomen (som förmodligen är helt korrekt i sak men väldigt skrattretande) är ju sen hur bröstmjölk tydligen ska användas till exakt allt?!
    -Han är lite röd här? -Smörj med bröstmjölk! .- Han verkar ha lite ögoninflammation? -Bröstmjölk!!!. Han har fått små utsla… -BRÖSTMJÖÖLK!!!

  5. Å där satte någon huvudet på spiken i min uppfattning.
    Varför har inte alla i Sverige samma förutsättningar för att få stöd i amning och/ eller bara att bli föräldrar?

    Många jag träffarhar fått minimalt med stöd på bb. Framför allt har familjer idag inte fått kunskapen i hur en amning helt biologiskt och fysiologiskt fungerar.
    Den generation som föder barn 2018 är en påläst grupp. Dom är inte informations tagare utan aktivt sökande. Samlat ihop information från olika håll och kommer många gånger till mig som bm eller BVC för att få informationen granskad, diskuterad och satt i sin egen livssituation.

    Att amningsmottagningar försvinner och att MVC, som redan har en etablerat kontakt mef kvinna får mindre tid gör att det inte finns någon att plocka upp samlad info o ingen att bolla med efter man blivit hemskickad från BB. Ofta med kopp eller flaska för barnet har gått ned för mycket i vikt. Jag har då en ammande framför mig som upplever känslan av att inte duga, inte räcka till då hon inte har tillräckligt med mjölk då det är många gånger vården som har pajat allt från början o brist på information.

    Jag säger heja Gotland för att ni kan ge ett sådant fantastiskt stöd till era kvinnor och låt oss lära av dom och ta efter så att valet att amma eller ej faktiskt finns.
    Att beslutet inte är på grund av missad information, uteblivet stöd och känslan av misslyckande hos nya föräldrar..

  6. Fast amning (och flaskmatning) är ju nästan alla sakerna som du räknade upp. Sen håller jag med om att artikeln är provocerande när enda skillnaden är att bebisen har ett bröst eller flaska i munnen.

    Okej om en lever i ett utvecklingsland med dålig tillgång till vatten och dyrt att köpa ersättning, men i sverige borde bvc kanske fokusera mer på vad som är bäst för föräldrarna? Fördel med amning (om det fungerar) att det är smidigt: maten är färdig och med överallt. Fördel med ersättning att fler personer kan mata bebisen (och kanske mer jämställt föräldraskap?)

    1. Jo absolut kan det vara en del av matande, stämmer absolut! Men jag tänker att det andra också står för sig själv? Men främst som du säger, att det inte är skillnad med än bröst/flaska.
      Och jag tycker det är farligt att uttrycka sig så som hon gör – att det är det finaste man kan ge. Eller jag tycker det är onödigt! Det kunde ha lyfts fram på så många andra sätt!
      Och håller med om det du säger, både ang utvecklingsland och fördelar med båda alternativ.

  7. Har också varit där med amningen. Funkade inte alls med första barnet trots att vi försökte allt. Kände enorm press på BB och vid återbesök där. Fanns liksom inget alternativ trots att barnet rasade i vikt och bara sov pga ingen energi. Plus att vi båda föräldrar var helt förstörda av stress och sömnbrist. BVC var dock ett jättebra stöd! Med andra barnet bestämde vi innan att bara ge det några veckor (går det så går det) och absolut inte vänta med flaska om det inte började hyfsat bra. Fick helt annat bemötande på BB denna gång. Tror att det dels berodde på mer öppet sinne hos personalen men också på att vi direkt var väldigt tydliga med hur vi ville ha det. Kände ingen press alls att börja amma (däremot fick jag kommentarer om amning när jag och sonen var inlagda på sjukhus när han var två månader). Förstår verkligen inte heller den här galna amningshetsen. När jag försökte amma första barnet var jag med i en Fb-grupp för tips och råd om amning (från experter), men när folk som fått medicin pga sjukdom frågade hur de skulle göra för att göra tillfälligt uppehåll med amningen (pga farlig medicin för barnet) fick rådet ”måste du verkligen ta medicinen?” så gick jag ur.

  8. Ja, amning är verkligen det fiiinaste du kan ge ditt barn *ironi*. I alla fall om du inte, som jag, ammar _alldeles för länge_!! Jag tandemammar niomånaders OCH tvååetthalvtåringen, ofta samtidigt, och att en som har tänder, pratar i tioordsmeningar och inte bara kan öppna amningsbhn själv, utan även fixar att mäta upp perfekt mängd kaffepulver på morgonen, att en sån liten person fortfarande får modersmjölk är suspekt, lite äckligt och svårtolererbart. I alla fall här i Spanien där vi bor och barnmorskorna pratar om den magiska ”leche materna” med förälskat darr på rösten…

  9. Ja, amning är verkligen det fiiinaste du kan ge ditt barn *ironi*. I alla fall om du inte, som jag, ammar _alldeles för länge_!! Jag tandemammar niomånaders OCH tvååetthalvtåringen, ofta samtidigt, och att en som har tänder, pratar i tioordsmeningar och inte bara kan öppna amningsbhn själv, utan även fixar att mäta upp perfekt mängd kaffepulver på morgonen, att en sån liten person fortfarande får modersmjölk är suspekt, lite äckligt och svårtolererbart. Tydligen.

  10. Jag tror det är så vanligt att man som mamma går runt med lite dåligt samvete och att man därmed så himla lätt hamnar i försvarsställning. Om någon tex säger att de valde att vara hemma med sina barn i 3-4 år för att det kändes bäst för dem, så kanske den andra mamman, som lät barnet börja när den fyllde ett, tycker det låter som ett påhopp och vice versa, bara för att ingen av dem är helt hundra på att de faktiskt har rätt men gärna vill få bekräftat att de har det.
    Jag tycker dessutom ibland att det verkar som att många amningsförespråkare träffar ovanligt många barnmorskor som försöker tvinga på dem ersättning, och ersättningsförespråkare vittnar om mängder av barnmorskor som tycker de ska fortsätta försöka amma trots att de inte vill eller kan. Men kanske är det dem man minns bäst bara, för det triggar ens eviga dåliga samvete.
    Min poäng är eg att man kan ju försöka tänka att inte bara gör alla sitt bästa, men även att de som uttrycker sig lite plumpt, kanske mest gör det för att döva sin egen osäkerhet. Eller nåt.

    1. Jag tror du har helt rätt, jag har själv gjort samma reflektion, samt upplevt den enorma osäkerheten som kom med moderskapet.. Jag minns många händelser där jag upplevt mig dömd, kritiserad och underkänd av t.ex. vårdpersonal eller andra föräldrar, men när jag tänker igenom situationen i efterhand så inser jag att de inte sa det jag ”hörde”, utan de sa nåt ganska neutralt eller vänligt, men jag TOLKADE det som kritik för att jag var så känslig just då. Jag ser även när andra diskuterar att de tycks missförstå varann, precis som i exemplet med förskolan, nån nämner att barnet började vid 3 års ålder, och lägger ingen tydlig värdering i det, men nån annan kommer genast och ”försvarar” varför hens barn fick börja vid 1, trots att ingen sagt att det var fel.

    2. Så klokt och sant. Har tänkt så många gånger vad gäller både hur andra har upplevt saker som nyblivna föräldrar och hur jag själv upplevt det. Brukar försöka tänka på det nu med två barn hur jag uttrycker mig om saker med nyblivna föräldrar.

      Gällande amning träffade jag ju själv bara på vårdpersonal och mammor som tjatade om hur praktiskt och jämställt det var med ersättning. Kan bero på mina egna önskemål att amma😉

  11. Mitt första barn och jag fick inte till amningen alls, och jösses vilka kommentarer jag fick pga det. Vissa, alltid mammor, kunde slänga ur sig saker som ”du ver väl att barnet blir mindre intelligent om du inte ammar?”, eller ”Oj, du ammar inte? Jag skulle aldrig ta risken att göra mitt barn allergiskt resten av sitt liv!” För att inte tala om sneda blickar och konstiga kommentarer på stan när jag skulle flaskmata honom.
    När min tös föddes så fick vi efter ett tag igång amningen jättebra – hon är en mycket lugnare personlighet, tror det berodde mycket på att vi hade bättre samspel faktiskt. Då fick jag istället kommentarer om att jag ammade offentligt. Och vi ammade i två år, så sista året kände folk sig fria att kommentera att jag ammade ett så stort barn. En bekant sa till och med ”å fy, vad ÄCKLIGT! Hur KAN du amma henne när hon är så stor, jag mår fan illa!”

    Så hur man än gör har man ta mig tusan ändan bak när det kommer till ämnet att mata sina småbarn. Det är kanske detta vi borde lyfta egentligen?

    Dock – jag har vid båda barnen haft bra och icke-fördömande stöd från både BB och BVC. Jag hoppas den attityden sprider sig vidare runt om i landet.

  12. Helt rätt , det är varje mammas rättighet hur man vill göra m amning , vårt första barn fick flaska pga att jag inte fick igång någon amning och är friskare än många andra barn , vår andra son ammade jag. Det är upp till varje föräldrar att bestämma utan dåligt samvete . Blä för vissa barnmorskor som hetsar andra mammor på BB.

  13. Men alltså. Amning är ju svinbra av massa anledningar som vi redan vet om. Get over it! :) Det betyder inte att man måste amma, elleratt det är dåligt att INTE amma.

    (Jag vet tex om fördelarna med att föda vaginalt, är dock snittad båda gångerna. Men inte går jag och ondgör mig över ifall vaginal förlossning uppmuntras! Ja, det är jättebra med vaginal förlossning! Men det går bra om barnet föds med snitt också. )

  14. Så otroligt viktigt inlägg, tack! Jag ammade mina tvillingar alldeles för länge tills jag tillslut bröt ihop. Skulle vara så duktig, göra rätt och vara bästa tänkbara mamman för mina barn. Den enda som sa stopp var min man som förgäves försökt få mig att inse att jag inte orkade, men det enda jag hörde var nog typ ”du klarar det inte”. Hade jag istället fått höra det från BVC eller direkt på BB att amning inte alltid är rätt. Då skulle jag och min lilla familj mått så mycket bättre. Och jag tror också, precis som du, att det finns så många mammor som kämpar i det tysta med samma sak 😳

    1. <3 Så himla onödigt kan jag känna att du skulle bryta ihop! Varför kan inte diskussionen vara nyanserad direkt? Tänk så mkt lidande man skulle bespara folk!
      <3

  15. Hej, snackade ju med min mor om just detta idag. Mitt första barn så gick allting bra med amningen, men nu väntar jag och sambon vår andra och jag har redan bestämt mig för att icke att jag plågar mig själv om det inte fungerar.

    Det får ju gå om det går och annars så blir det flaska med ersättning som även min sambo kan ge, då kanske hans anknytning till barnet blir än starkare ve och fasa!

  16. Vi fick stanna i tre dagar med vår son. Vi såg personalen när vid skiftbyte. Jag ammade sonen NON-stop i fem timmar i sträck (med bröstbyte varannan timme), sonen sov i en timme och sen började det om. Barnmorskan som skulle kolla amningen sa ”åh, vad bra! Ni ser så avslappnade ut bägge två!” (Jag var medvetslös av trötthet, grät under tiden hon berättade för mig att ”det kommer gå så bra med amningen!” Sista natten kom en undersköterska och undrade hur länge jag hade ammat. (Eftersom jag aldrig ammat förut, förstod jag inte att fem timmar var ganska länge) Jag svarade att jag var inne på min tredje timme, så det var nog lite kvar.
    Hon hämtade en kopp med ersättning, med stränga instruktioner om att det var i nödfall man fick koppmata. Absolut inte på rutin. Det skulle förstöra amningen och göra bebisen lat.
    Efter två månader med ständiga gråtattacker, son som aldrig blev mätt, bröstpumpar och fan och hans moster bytte vi över till ersättning. Frågan från MVC och BVC var: och hur ska du göra för att det inte ska fallera med amningen med nästa barn?
    Vad jag försöker säga är att det inte alltid blir bättre med mer tid på BB. Du behöver ha vakna, inte utarbetade barnmorskor med hyfsad personaltäthet. Annars blir det nästan bara ett helvete att vara där.

    1. VERKLIGEN! Jag menade faktiskt inte särskilt mkt amningen med den delen av inlägget, men viktigt som du säger att det verkligen inte är en garanti för att man ska må bra. vore bara toppen om alternativet fanns för dem som behöver stöd.
      Och alltså STACKARS dig, så kämpigt alltså! Varför denna skräck mot ersättning?? Jag kan inte för mitt LIV förstå varför man är så otroligt besatt av bröstmjölk!!? BLIR GALEN!!
      Det är ju inte som att man säger: nej jag ska sluta amma och börja ge barnet kokain istället.

  17. Jag ville amma och jag har ammat min son till han var 13 månader. Det har inte varit lätt i början då jag fick problem pga ryggbedövningen och förlossningsskador. Jag kände själv obhag kring amningen i början mycket pga yttre omständigheter.

    Jag hade ännu större ångest jag skulle sluta amma för jag var inte redo. Jag var tvungen för att jag börjat jobba och sonens behov av trygghetsamning störde nattsömnen. Jag hade lyxen att ha mycket mjölk, det var tufft att sluta emotionellt och fysiskt. Nu saknar jag amningen ibland.

    Ibland tycks det som att hur man än väljer så gör man alltid fel som mamma vad man än väljer (lite överdrivet kanske). Det är papporna om barnet har en pappa mer förskonad från.

  18. När jag läste ditt blogginlägg trodde jag det var en random amningsfrälst som citerats men det är alltså enhetschef på förlossning, BB och gyn på Visby lasarett!?
    Jag hade innan förlossningen inställningen ”går det så går det, fuck den som försöker hetsa mig”.
    Sen gick det som det gick; BB-personalens amningspepp och deras oförmåga att låta mig tala till punkt gjorde att jag på något konstigt sätt inte ställde till en scen för att få den där flaskan utan helt plötsligt gav mig den på att lyckas med amningen. Hungrig bebis, stress och sjuk sömnbrist gjorde att jag under tre månader mådde riktigt konstigt psykiskt, möjligen var jag på väg mot en psykos.
    Tror verkligen inte att någon inblandad menade något illa men jag tror att det vore bra att från sjukvårdens sida vara mer försiktig att så ensidigt sjunga amningens lov.

  19. Så sant… jag har aldrig dömt ut mina bekanta som inte ammat. Men flera däremot har ”gått på” mig för jag har ammat och när jag ammat pekat med äcklad min på mitt barn och sagt men titta va sjukt nu är han där igen och ska äta! DET är verkligen inte heller kul att höra särskilt inte med första barnet och man är mer känslig (iaf jag). Så bäst vore väl om alla bara la ner snacket överlag. Vissa ammar vissa flaskmatas vissa sondmatas. Inget konstigare än att vi andas och skiter eg..

  20. Usch och fy vilken hemsk rubrik! Jag blir på riktigt illamående av sånt där – som om mammor inte redan vänder in och ut på sig själva för att vara bra nog och leva upp till alla krav. Jag önskar att jag själv hade lyssnat mer på mig själv när det gäller amning och vad som känns bra och inte!

    1. Ja gud förlåt lite för rubriken, jag ville förmedla hur provocerad jag bliiiiir på sånt här! GAH!
      Jag känner precis samma, att jag önskar att jag hade lyssnat mer på mig själv, som jag gjorde med andra barnet. Sådan skillnad alltså…
      Blir så provocerad av alla ”det bästa för barnet”-grejer som folk ska gorma ut. Som att det bara fanns ETT enda bra alternativ. Och om man nu skulle välja det näst bästa, att det skulle vara som att inte älska sitt barn tillräckligt. Nu blir jag arg igen känner jag, haha…

  21. Hade tack och lov inga problem med matningen av våra barn som bebisar men är i en liknande situation med något helt annat: sen förskolestart! Vad jag än pratar om hos BVC, öppna förskolan eller andra så beror ALLA våra eventuella problem på att vår nästan-fyraåring inte går på förskola än. Har slutat gå till öppna förskolan bara av den anledningen; personalen kan inte släppa att vi har möjlighet att ha honom hemma med lillebror. Det är väl helt enkelt så att de (myndigheterna? staten? sjukvården?) har sina riktlinjer och alla som faller utanför är avvikande och ska ”försiktigt” skjussas in i leden. Men det blir inte så försiktigt om alla kontakter man har rabblar upp samma radda sanningar och har precis samma regelverk i huvudet som de kommunicerar utifrån, och får en att känna sig dålig och otillräcklig som förälder.

    1. Ja men så där är det ju med amning också. Du SKA amma, om du är duktig mamma. Men ABSOLUT inte för länge, då blir folk galna!
      Du ska vara hemma med dina barn, ABSOLUT INTE sätta dem i förskola för tidigt (”varför skaffade du ens barn?”). Men är du hemma med dem FÖR länge, då är det INTE bra. Som du säger här.
      Varför är det så svårt att lita på att föräldrar (främst mammor) gör antingen vad de tror är bäst för barnet, eller vad de känner blir bäst för alla, eller vad de känner att de behöver göra? Varför vill man prompt tala om för dem att de borde göra som andra? Jag blir tokig på det.

    2. Samma här. Min son gick aldrig på fsk före fem års ålder och jag fick höra samma, fast i mindre utsträckning då vi har litet umgänge. Jag har faktiskt försökt visa några fler perspektiv i dessa diskussioner och då fått lite förvånade reaktioner; jaså, kan det vara så?
      Kör vidare på ert tänk. För oss vet jag att det varit rätt val, så gott man nu kan veta det!

      Så en annan sak: Louise, du har nämt att du har så trevligt kommentarsfält. Jag kan tillägga att du har det du förtjänar! Du skriver så trevliga svar och de få negativa besserwissrar som dyker upp möter du så respektfullt att de verkar komma av sig. Önskar fler skulle ta till sig det sättet istället för alla verkningslösa avsnäsningar som inte leder till något konstruktivt. Suveränt jobbat!

  22. Ah det här med amning.. Helt plötsligt är alla experter på amning och ska komma med råd och gör så här kommentarer.

    Med första plågade jag nästan ihjäl mig själv med amningen, min sambo fick sitta och hålla mig i handen när jag skulle amma för det gjorde så djävulskt ont och jag bara grät. Sonen blev orolig och grinig och fick inte tillräckligt med mat. Räddningen kom med napp och ersättning, önskar jag hade börjat tidigare. Sedan kunde jag del amma.

    Med nummer två köpte vi ersättning så fort vi kom från sjukhuset. Men amningen fungerar perfekt denna gång, jag är både chockad och jätte glad. Min inställning är går det så går det.

    Nu kommer nästa stora grej, sluta med blöjor på en 3 åring som absolut inte vill.

    1. ”Går det så går det” är svinbra! Man måste lyfta att det finns flera alternativ och det är inga VÄRDELÖSA alternativ, det är jättebra alternativ!

    2. Om det känns rätt, ta det lugnt med att sluta med blöjor tills barnet själv vill <3
      Jag tror på att vänta in deras intresse för att underlätta processen, det kommer! Min första var redo när han var över 3,5 år. Min andra slutade själv innan hon var 1 år. Det kan vara så olika! Lycka till!

    3. Håller med Gummiankan. Min som var i samma ålder nör han slutade. Försökte allt innan det, men han var inte redo. Sedan så lossnade det plötsligt vid nästa försök och sedan dess sköter han allt exemplariskt. Nuvarande treåringen håller på, men på sitt sätt. Vi har kört sedan i somras, ofta går det bra, men ibland får hon återfall. Fundera på vilket kynne din son har. Själv förstod jag tidigt att de skulle göra på dessa olika sätt för det är så de gör det mesta. Det kommer att ordna sig. Innan dess är det bara att köpa aktier i blöjor och tvättmedel…
      Ursäkta skrivfelen, de går inte att rätta i efterhand utan att radera allt annat.

  23. Det där med tid på BB alltså. Vi fick stanna fem dagar, av lite olika anledningar. Sista dagen mådde bebisen bra och vi var bara där på observation – då plötsligt klickade något. Det sista dygnet behövde vi bara ringa på barnmorska om vi behövde något (typ handdukar eller medicinsprutor), amningen och själva omhändertagandet funkade. Vi kände oss som proffs och det lugnet följde med hem. Vi hade fått den tid och det stöd vi behövde för att känna oss någorlunda bekväma i allt det nya. Det var guld värt och även om jag gärna sluppit behovet av vård så är jag jätteglad att vi fick den tiden.

    BVC uttryckte också en lättnad över att vi fått stanna så länge. ”Det är så bra och enkelt för oss när föräldrarna fått stanna ett par dagar, det ger en mycket bättre start.”

    1. Ja tänk om de som ville fick stanna några dagar tills just det där klicket infinner sig? Vilken skillnad det hade varit för många. Frågor som kunde ställas, oro som kunde stillas, smärtor som kunde lindras…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..