Kämpa mot könsstympning

Ikväll åker jag till Kenya tillsammans med Läkarmissionen. Ni som läst mig blogg kanske minns att detta var tanken redan förra året, när vi i sista stund fick ändra resa pga oroligheter i Kenya pga valet.

Då åkte vi till Etiopien och det var en resa som jag för alltid bär med mig. Jag hoppas att ni som hängde med här på bloggen också minns mina berättelser därifrån.

Jag blev så otroligt tagen av att se hur människorna på plats arbetade för en bättre värld, för det är precis det de gör. Bright star Ethiopia som är den organisation som Läkarmissionen stöttar hjälper barn i extrem fattigdom att få gå i skola, de hjälper gatubarn att få yrkesutbildning eller förenas med familjer och de har ett hem för prostituerade flickor som de räddar från gatan och ger ett hem, stöd och en yrkesutbildning. Ni kanske också minns flickorna som bar de enorma högarna med pinnar och ris som de plockat i skogen högt uppe på berget och som de sedan bar ner den långa vägen ner till byn. Flickor som borde gå i skolan men istället arbetade med ett fysiskt förstörande arbete. Även dessa flickor hjälper Bright star Ethiohia. Genom små steg och förhandlingar med ”arbetsgivaren” (slavdrivaren) lyckas de få till att flickorna vissa dagar eller del av dagar får komma till skolan. Skolan är alltid en språngbräda till ett nytt liv.

Vill ni läsa alla inläggen från den resan så är det kanske enklast att googla ”hejhejvardag etiopien” – då kommer alla inlägg upp.

s5

Och nu ska vi alltså till Kenya och följa det arbete Läkarmissionen stöttar där när det kommer till könsstympning. Det har hänt mycket sedan de var där för första gången och det känns kul att det händer saker! Dock är det lång väg kvar. Jag vill gärna att ni är med mig här den här veckan och läser om vad vi får se och vilka vi får träffa.

Som lite intro till allt detta så lånar jag Hannas ord:

Bakgrund projektet:

Mary Kwamboka jobbar för Läkarmissionens partner ADRA och är den som leder Läkarmissionens arbete mot könsstympning i Kenya. Mary utsattes själv för ingreppet som nioåring men sedan hon stod inför valet om hennes egna döttrar skulle omskäras har hon istället vigt sitt liv åt att bekämpa sedvänjan.

I Kenya är det sedan 2011 enligt lag förbjudet att könsstympa flickor. Men omskärelse av flickor är något som gjorts i 2000 år och är en otroligt stor del av kulturen och den sociala statusen för en familj. I detta sammanhang står för många kultur och tradition över lagen och sedvänjan lever kvar starkt, framförallt på landsbygden där ca 26 % av kvinnor i åldern 15–49 är omskurna jämfört med knappt 14 % av kvinnorna i urbana områden (siffrorna är ett par år gamla).

Att krossa myter och visa att det går att leva ett bra liv som kvinna UTAN att omskäras tar tid. En stor del av arbetet handlar om att informera och utbilda för att få samhällen att ändra sin syn på könsstympning och för att hjälpa flickorna att göra ett medvetet val och våga säga nej. Man ser en stark korrelation mellan att stå emot könsstympning och att fortsätta med sin utbildning. 40% av kvinnor som är outbildade Kenya anser att könsstympning bör leva kvar medan motsvarande siffra för alla kvinnor i Kenya är 6,2%.

För bästa resultat i bekämpningen av könsstympning är det viktigt att jobba med olika perspektiv; medicinskt, flickors rättigheter, religiöst och juridiskt. Det gäller även att alla involveras, från byäldste och morföräldrar till unga pojkar och äldre kvinnor. Ofta är det de äldre kvinnorna som är mest pådrivande. Mary Kwamboka och hennes team arbetar med att upplysa om hur en könsstympning faktiskt går till, något som många män inte har kunskap om. De tar hjälp av ”influencers” i form av kvinnor som inte könsstympats men visar att de lever ett bra liv idag, där de utbildat sig och fått familj utan att ha behövt genomgå könsstympningen.

Traditioner

Det är lätt att tänka att de som genomför den här typen av barbariska sedvänjor är onda och galna. Samtidigt lever vi i Sverige i en kultur där bröstoperationer, botox och även intimkirurgi blivit allt vanligare.

För mammorna på landsbygden i Kenya är omskärelsen vägen till att kunna gifta sig och få barn. Något som gör ont men som är värt det. Dels för att det finns myter om att man inte kan få barn om man inte är omskuren. Men också för att det är ett otroligt starkt ideal. Och vi svenskar är inte precis själva befriade från ideal. Könsstympning är en onödig och fruktansvärd tradition som måste få ett slut. Men jag tycker att det är viktigt att försöka förstå och inte avfärda dem som onda/dumma.

Alternativa till riten

Könsstympning är ofta säsongsberoende och i de trakter som Mary och hennes team arbetar sker stympningen i samband med jullovet. Könsstympning är en rit som involverar stora delar av en by, det är en fest med dans och sång. Att delta i traditionen är en stor och viktig del i att bli kvinna och avstår man riskerar man att hamna i ett utanförskap.

Under de veckor som könsstympningen pågår jobbar Läkarmissionens partner fokuserat. Man bjuder in alla flickor till ett läger där barnen får utbildning inom ämnen som rör kroppen, självkänslan och hur man hanterar grupptryck. Lägren avslutas med alternativ till könsstympningsriten i form av en ceremoni. Där får flickorna ta del av sång och dans och de får därigenom en annan typ av firande och ritual, men utan att stympas. På så sätt hoppas man minska det sociala utanförskapet och även öka incitamenten till att säga nej. De flickor som inte är trygga i sina hem efter lägret får komma till ett skyddat boende.

  1. Ewa skriver:

    Behjärtansvärt, absolut, vilken resa. Men när jag har kontaktat olika organisationer som arbetar för flickors rätt hur de agerar mot könsstympning och barnäktenskap i Sverige har jag av alla fått till svar att de bara arbetar internationellt. Och vi har ett stort problem. Vet Du, som är insatt, någon organisation som verkar nationellt? Jag är verkligen redo att bidra och hjälpa till.

    1. Det finns en kvinna på SÖS som arbetar med detta, just nu minns jag ej namnet. Lyssna på Kropp och själs program om just könsstympning så kanske du får mer info!
      Lycka till Ewa!

  2. Sara skriver:

    Oj wow, hade ingen aning att du gjorde såna här resor. Vilket viktigt arbete!! Hoppas allt går bra på resan!

    1. Tack!
      Ja det är en ära att få följa med och se arbetet på nära håll. Sådana otroliga människor man får möta.
      Nu är vi snart på gång till vårt första besök! Jag skriver mer ikväll!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..