Kenya dag 3 – köp en plats på läger åt en flicka

Idag har det bara varit resande egentligen. Väntetider och tid till paus.

Människorna vi möter här är så otroligt vänliga. Och naturen är så vacker, så grönt och frodigt i kombination med den röda jorden. Jag vill gärna åka hit någon mer gång i livet.

Här kommer lite bilder i farten från bilen:

Att se arbetet på plats är verkligen rörande, stärkande och gripande. Om ni inte läst gårdagens inlägg om flickorna på lägren så gör gärna det. Men snabbt sammanfattat: fler och fler säger nej till könsstympning. Men som liten flicka kan det vara svårt att stå emot trycket när familjen, släktingar eller kanske en hel by vill att man genomgår ingreppet. Pressen är som störst när det är säsong för könsstympning – just nu, i slutet på november.

För att pressen inte ska bli för stor eller flickorna ska bli tvingade att gå igenom detta så får de komma till ett läger. Där pratar man om kroppen, konsekvenser av könsstympning och att stå upp för sig själv.

Om ni vill köpa en lägerplats till en flicka som vill säga nej så kostar en sådan 200kr och det swishar man till 90 00 217. Märk inbetalningen VARJE FLICKA. Och 200kr är inte ett krav, varje krona räknas såklart!

Img 9160.jpg

Här är Linah och Mercy som båda säger nej till könsstympning. Läs intervjun med dem här.

Jag vill också passa på att säga att ni är världens finaste följare/läsare. Jag vet att många av er redan bidragit till Läkarmissionens arbete och med mina besök här vet jag att ni gör skillnad! Heja er, heja Läkarmissionen och de personer som de stöttar. Och framförallt – heja Linah, Mercy och de andra tjejerna!

  1. Sandra skriver:

    Hej!
    Swishade till en lägerplats, heja Rhoda och alla andra kämpar i Kenya.

    Volontärjobbade som lärare nära Mombasa när jag precis tagit examen. Blev precis som du tagen av all vänlighet, det vackra landet och styrkan hos de kvinnor jag mötte o undervisade.

    Hoppas att nej till könsstympning sprider sig som en löpeld. 💪🏼🔥

  2. Sara skriver:

    Jättebra och viktigt läger!

    Om en flicka åker på detta hur stöttas hon efteråt när hon kommer hem och ska säga till sina släktingar att hon inte vill? Jag förmodar att det är väldigt svårt och kanske inte alls accepteras av familjen. Följer man upp dessa flickor på något sätt för att se att de inte senare blir utsatta av någon slags bestraffning? Hur brukar släktingar reagera när en flicka kommer hem efter ett sådant här läger, brukar de veta om att hon åker?

    Du kanske inte hinner svara på allt men det var intressant att höra om dessa läger 😊👍

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..