Sista dagen i Kenya

Igår var vår sista heldag i Kenya, idag åker vi hem.

Vi kom till Nairobi sent onsdags kväll och igår efter lunch besökte vi ett projekt som Läkarmissionen ganska nyligen börjat att stötta. Jag ska berätta mer om det snart, håller på att kolla upp lite mer saker kring det bara. Håll till godo! Det är ett superbra projekt som behöver spridning!

Eftersom detta inte var förrän efter lunch hade vi förmiddagen off och kunde (självklart för egna pengar) åka på safari. På ett sätt känns det märkligt att hoppa mellan känslor och situationer på det sättet, samtidigt ett fint sätt att tillbringa en förmiddag utan annan plan. Och också bra att se mer av en plats, fler sidor liksom.

Klockan 06 lämnade vi hotellet och åkte mot parken. Cecilias vän som bor här beskrev det som att det snarare är staden Nairobi som är inhängnad än parkerna runtom. Det känns bra på nåt sätt. Och det var ett enormt område! Vi åkte runt i ca 4 timmar i denna otroligt vackra park med en färgskala som var som en fröjd för ögat. Och att se alla dessa djur! Girafferna med sin ståtliga gång, zebrorna vars mönster jag blev helt tagen av (jo jag HAR sett zebror förut, men det var något extra att se dem såhär), de tunga, långsamma noshörningarna och det mäktiga lejonet som kikade upp ur det höga gräset.

På den här resan har vi pratat mycket om den bild av afrikanska länder som förmedlas. Att det som media rapporterar om i princip enbart är det dåliga.

Detta gör att vi får en ganska skev bild. Det är inte osant det man rapporterar om men det blir ensidigt och visar därför inte en hel sanning.

När vi åker såhär så blir ju vår rapportering också ganska (väldigt) inställd på saker som måste förändras, utvecklingsområden.

Men detta är ett stort land med många sidor. Till exempel berättade Cecilia att jättemånga människor här betalar nästan allt via en betalapp istället för med kontanter.

Här är dessutom platspåsar förbjudna eftersom de är så dåliga för miljön. Istället får man sina varor i en påse av en typ av komposterbart material. Jag tycker det påminner om materialet på servetter man har på vissa restauranger, ni vet som känns som ett mellanting mellan tyg och papper.

Mary som vi träffade igår berättade att det gjort en jättestor skillnad, att förut såg man dessa platspåsar överallt, slängda på gatorna. Nu är det så mycket renare!

Sverige – något att ta efter kanske?

Den helt fantastiska naturen och människorna som är så otroligt varma och vänliga är också något jag tar med mig från denna resa.

Nu känner jag att jag kanske inte breddade en syn på detta land jättemycket genom att berätta om påsar och betalappar, jag är ju inte så upplyst än heller. Men jag ville ändå berätta om något mer än arbetet mot könsstympning, även om det var huvudsaken denna resa och som också visar på vilja till utveckling, förändring och en enorm kämpaglöd! Att krossa destruktiva ideal är ju verkligen inte något som man enbart behöver jobba på här i Kenya, om man säger så.

Mary, kvinnan som driver arbetet mot könsstympning här i Kenya. Vilken kvinna alltså! Nina har intervjuat Mary till podden Vattnet går, lyssna på det avsnittet när det släpps!

En sak till på tal om detta med ensidiga rapporteringen från en hel världsdel så kan jag tipsa dels om Hans Roslings bok Hur jag lärde mig förstå världen om ni inte läst den. Samt om Instagramkontot Svart historia som ger en väldigt mycket bredare historiekunskap än den mansdominerade och vita vi har i vår utbildning (i alla fall när jag växte upp).

Jag vill också tipsa om boken Vända hem av Yaa Gyasi som på förvånansvärt få sidor berättar om slavhandelns konsekvenser, med en start på 1700-talet fram till nutid. Otroligt välskriven!

Avslutar med humor. Kolla denna roliga text som stod på hotellnycklarna och lite varstans (fanns olika men jag fotade bara denna).

  1. Annelie skriver:

    Har läst den här bloggen ibland. Han jobbar bl.a. också mot kvinnlig könsstympning. Intressant en ofta sorgligt med tanke på vilka olika förutsättningar vi fått.

    https://ulfsliv.wordpress.com/

  2. Hanna skriver:

    Jag tänkte också väldigt mycket på det här med fördomar och förutfattade meningar när jag läste din (eller var det Ninas?) intervju med tjejen som ville bli inredningsarkitekt. I min hemskt vinklade bild av ”landet Afrika” så kunde jag inte få in inredningsarkitekter på ett naturligt vis, även om jag ju rent logiskt fattar att det finns.

    Så även om ni visar på problem så tycker jag att när ni möter och lyfter helt vanliga personer så hjälper ni till även där. Tack!

  3. Hanna skriver:

    Vilket fint och intressant inlägg. Tack för jättebra tips om mer läsning också.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..