Julstressen och om kommentaren ”men gör inte allt då!”

Sååå… nu i juletider är det ju rätt många kvinnor som stressar häcken av sig. De ska nämligen planera och köpa alla julklappar, gå på lussefiranden och julavslutningar , baka lussebullar, pepparkakor, handla julmat, laga julmat, slå in paket, skriva julkort, posta julkort, se till att pedagoger och lärare får presenter, julstäda och så vidare.
Det är liksom bränna-ut-sig-tema dessa tider. Och det är extremt ojämställt.

Men VARFÖR GÖR ALLA KVINNOR DETTA?! Frågar sig en del. De borde bara sluta så att männen kan vakna till och bidra!

Jag känner ofta att det här med att avstå, avbryta eller förändra kräver sådan enorm kraft. Du måste först och främst erkänna situationen, vilken faktiskt kan vara rätt knäckande. Sedan ska du kanske försöka kommunicera den. Eller så ska du bygga upp så mycket ilska att du känner att det är värt att skita i saker för att din poäng ska nå fram. Det är INTE lätt att ”bara sluta”.
Dessutom blir det YTTERLIGARE en grej som kvinnan ska göra. Förutom att gör allt så ska hon också säga ifrån.

Jag tycker istället att man ska fråga: Varför gör inte männen något när deras partners går itu?! Varför står man bredvid och blundar?

Varför mannen inte bidrar tycker jag är viktigare fråga än varför kvinnan gör typ allt.

Vänd på frågan! Alltid. Prova! Det blir mer intressant då. Och kanske hamnar skulden där den ska?

julstress

  1. Förlåt, men jag kan bara hålla med de som säger ”men gör inte allt då”.

    Ser kvinnor som knäcker sig på att göra personliga paketkalendrar till ungar som redan har allt de behöver, som gör sju sorters julgodis som ingen frågat efter, som köper julklappar till vuxna som har allt och fixar någon extra mysig grej som julavslutning som alla redan stressade familjer måste klämma in i pusslet. Och allt jag blir är förbannad! Vuxna måste ta ansvar för sin egen hälsa. Orkar man inte med att slava dygnet runt för alla andras trevnad ska man låta bli!

    1. Åh, håller med! Jag tycker absolut att mannen ska steppa in och ta sin del av ansvaret, men kvinnor måste också sluta tycka så jävla synd om sig själva. Mår du dåligt av att stressa vid jul med bakande, pyntande, pysslande etc? Then don’t do it! Vad är det värsta som kan hända? Ingen kommer att dö.

      1. Jag hör er och jag förstår vad ni menar. Det är ju också en styrka och trygghet att känna att man har makten över sitt eget liv. DOCK är det inte ett nytt sätt att se på saken, och istället för pepp ”du kan förändra ditt liv!” så blir det mer ”skyll dig själv”. Upplever jag ofta. Att männen ligger på soffan och ba: MEN GUD spelar roll om pedagogoen får en julklapp eller om vi käkar julbord. Om man ska hårdra det hela.
        Jag vill bara att man tänker sig för. Inte att man ska tvinga män att tova en tomtedräkt, lägga in sill och mat till förbannelse och virka en duk till varenda pedagog på förskolan. Jag vill bara att man inte ska sitta och säga åt kvinnan som projektleder hela julen och sedan känner sig gråtfärdig på julafton att det var hennes eget fel, för det blir så jävla otacksamt.
        De allra flesta tycker att julklappar, pedagogpresenter, julgran och julmat är lite av ett minimum. Det blir ett jäkla maximum om det ligger på en person som dessutom kanske jobbar heltid och sköter en massa annat i vardagen.

        Obs, om jag låter irriterad så ska ni veta att jag INTE är det! Jag tycker era kommentarer är viktiga och jag förstår som sagt vad ni vill säga! <3

        1. Men just detta med att det är kvinnans version av julen som den allena saligrådande – det är ju här tankefelet ligger!

          Nej, pedagogerna måste inte få en present och nej, ni måste inte äta julbord. Jag tycker man inom sitt parförhållande tillsammans ska bestämma hurudan julen ska vara. Inte som en kopia av kvinnans barndomsjul med alla sina krav.

          För på riktigt: hur ska mannen ens kunna veta hurudan den julen var som du kommer ihåg?
          Så jag upprepar mig: kommunicera och skriv ner vad ni kommer överens om. Tro inte att din man läser dina tankar och icke uttalade önskemål.
          Ja till jämställdhet – nej till dubbelarbetande utmattade familjeprojektledare!

          1. Precis som Kajsa skriver (och Hej hej vardag). Jag sa till min man i år att jag pallar fan inte att fira helyllejul med tusen klappar, julmat som ingen äter upp (eller kräks på tre dagar efter jul). Så vi kom överens om att alla som vill ge våra barn julklappar får ge bort upplevelser och att vi tillsammans, hela familjen, ska göra sushi på julafton. Sitta i pyjamas och bygga lego på vardagsrumsgolvet (undertecknad ska äta godis och lösa korsord).

            Efter ett halvår som utmattad och sjukskriven var det så jäkla skönt att bara vifta med vitt flagg och ställa frågan ”varför ska jag göra allt detta?” Och min man jobbar dubbla jobb och hinner inte han heller. Barnen blev svinglada över att vi ska äta sushi och bygga med lego. Mamma och pappa en hel dag tillsammans och leka. Värt mer än att jaga ”den perfekta julen”, vad nu det är. Jag blev tydlig långt innan hetsen drog igång, vilket också inneburit att stressen är minimal och jag kan ägna mig åt att ordna med min yngsta sons kalas istället (han fyller 10 dagar före julafton) som oftast får bli något ihopslängt i skuggan av julen. Nu satsar vi på kalaset och tar en chill jul. Fridefullt känns det kan jag lova.

        2. Du låter extremt oirriterad så det är lugnt.😊

          Jag säger självklart inte sånt här till folk. Men man hör ju när folk vill hitta en martyrkompis och berättar hur stressigt och jävligt allt är. Då brukar jag helt enkelt kontra med att: nä jag gör inte allt det där och vi har härliga jular ändå. Jag tänker att det kanske kan vara peppande att höra att andra gör annorlunda. Då kanske man själv vågar sänka ambitionsnivån.

          Nu har jag dessutom lyckan att leva med en sån där man som gör allt sånt som mammor i vanliga fall gör så vi har lätt att hitta rimliga arbetsuppdelningar.

        3. Precis! Inte mer krav på kvinnor, om att VI ska få männen att bli jämnställda. Att VI ska se till att leva i en jämnställd relation. Att VI ska ställa allt till rätta.
          VI är för fasen superhjältar allihop, inte fasen ska vi behöva fixa mer nu.

          Stor styrkekram till alla kvinnor & mammor ❤️

  2. I god tid före julafton (senast idag!) behöver en lyfta katten på bordet. För några år sen gjorde min man och jag upp listor på vad som är viktigt för oss under julen och vad som INTE är det. Sedan fördelade vi uppgifterna och håller oss till det.

    Inget stressbryt på julafton! Och DET är annorlunda än mamma/mormor hade det under hela min barndom.

    Men visst, detta förutsätter en partner som håller sig till det överenskomna… Så kommunikation är väl grejen här, säg till om du vill ha en förändring!

  3. Har inte firat jul sedan -98 då jag sa upp mig som obetald, oerkänd trivselvärdinna åt min man o alla som stod i dörren på juljävlaaafton på något som DE kallade knytis och ”vi hjälps ju åt” 😤🤥 Men vad händer sen när jag kommenterar alla andra kvinnors fortsatta pustande ”det är ju så mycket nu mot jul o så” med att deklarera att man faktiskt SJÄLV kan VÄLJA att lägga ner hel skiten-jo då anklagar dessa (med)systrar mig för att inte he mina barn en minnesvärd barndom?!?

    PS. Det enda som kan hända om du slutar Mamma din man inkl julen är att någon märker att om DU inte fixat allt på DIN ”fritid”.

  4. Jag brände ut mig för ca 2, 5 år sedan. Minnesförlust, kunde inte hålla hela konversationer, Var jättearg hela tiden och blev väldigt lätt ledsen. Yrsel hjärtklappning osv. Jag hade jobbat hårt på att köra mig rätt in i väggen. Mat från grunden , två barn, plugg, jobb, husrenovering, maratonträning allt detta samtidigt. Detta plus ett ojämställt förhållande där jag, eftersom jag blivit uppfostrad så, hade orimliga krav på mig själv. Att jag var ansvarig över allt och alla. Att andra skulle må bra. Att det var min uppgift att serva alla och jag hade ansvaret över att det inte skulle bli dålig stämning om tex svärfar inte hjälpte till på jul.
    Jag är frisk i dag eller det blir man väl aldrig men jag har inga symtom i alla fall och det jag gjorde var: tvärtom mot tidigare.

    Halvfabrikat 2 gg i veckan och müsli med yoghurt till kvällsmat.
    Jag prioriterar mig först. Jag ska också vila och ha trevligt när vi har folk på besök.
    I jul har vi knytkalas och allt skall vara färdigt och varmt när folk kommer. Alla måste hjälpa till inklusive svärfar. (Innan kunde folk komma med råvaror och så fick jag stå och öppna sillburkar och duka fram samt koka potatisen!

    Ja beställer mat på nätet och slipper gå iflera timmar i en affär med trötta sura barn.

    Jag har helt enkelt stressbantat och jag försöker att inte vara rädd för att vara obekväm.

    Det är min mamma som har lärt mig de här dumheterna och jag kommer i håg varenda jul att hon sprang runt och var arg. Jag tänker INTE föra över detta till mina barn.

    Så man är ansvarig för sitt eget mående, men om du ska må bra kan du kanske inte leva upp till myten om instagram mom/wife of the year

  5. Till 2 ggr Fru Bitter:

    Jag förespråkar passiv aggressivitet: nej älskling, du får inte äta julgodiset. Det är till mig och barnen. Det var ju inte viktigt för dig.

    När ni äter julmat, bjud honom på mackor: ”julmaten är ju inte viktig för dig”

    Julklappar till alla utom honom och hans familj etc. Det borde få honom att inse att de där jultraditionerna är lite viktigare för honom än han inbillar sig.

    Visst, ni får förmodligen tidernas julgräl också, men det kanske det kan vara värt ett år eller två för att förhoppningsvis få bättre hjälp med jularna framöver

    Våga vara obekväm säger jag!

    1. Först skrattar jag kul sätt att se vad som är viktigt, men jag tror det är roligare/bättre uppvaknande på film än i verkligheten. Julgodiset kan absolut funka, men hela familjen sitter vid bordet och pappa får bara äta macka. Däremot är det han den enda som vill ha din specialsill, gör den inte. Pappa enda person som inte får julklapp (förutsätter att han köper julklapp till fru bitter). Har pappa inte varit snäll? Inte köpa julklappar till hans sida borde ju gå, men alltid kvinnan som får stå där med hundhuvdet. Vuxna kan ju ta det, men så är det barn som inte får julklappar. Vi kör secret santa i år så blir det bara en klapp att köpa till vuxna och då kan inte mannen lägga det på frun eftersom det är hemligt. :) Min man ska köpa julklappar till sina syskonbarn, men jag stressar ändå upp mig för han är alltid ute i sista minuten. Det låter lättare än det är, tror jag.

  6. Alla är väl ansvariga för sitt eget välmående, om jag inte mår bra så får jag se till att fixa det. Jag köper inte presenter till pedagoger, jag gör julgodis om jag ids annars kan man köpa eller kanske ännu bättre skippa godiset. Min man följer med på skolavslutningen, han har inget val. Ta tag i ditt eget välmående och våga stå upp för dig själv och säga nej till alla ”måsten”, gör det som är viktigt för dig och sluta leva upp till andras förväntningar. Den enda man kan förändra är sig själv.

  7. Tyvärr tror jag att det är enda sättet att få mindre att göra. Att stoppa sig själv när man är på väg att styra upp allting och låta bli. Det borde vara männen som tar sitt ansvar, men de gör ju inte det! Jag hoppas att nästa generation är mer jämställd för det känns som att vår generation är körd..

    Hälsningar en till fru bitter

  8. Jag brukar ofta fråga min man: kan inte du göra det här, varför måste alltid jag göra x (julklappar, städ, aktiviteter osv) Varpå jag får svaret: ”det är viktigt för dig, men inte för mig.” Nähä. Så kul då… Gud förbjude att han själv skulle ta eget initiativ till något någonsin gällande barn/hus/familjeliv

    Hälsningar Fru Bitter

    1. Alltså jag tänker att i en kärleksfull relation gör man väl ändå saker ibland bara för att man vet att det är viktigt för den andre även om man själv inte tycker det är viktigt. Liksom för att glädja den andra. Att som man slentrianmässigt säga samtidigt som han inte gör, ”att det inte är viktigt för mig” känns rätt sorgligt. Han ser ju att det är viktigt för dig!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..