Kära, kära alkohol

Dagens önskeinlägg: Hur ser du på alkohol i en barnfamilj (känner mig ofta som ett ufo då jag inte vill att båda föräldrar dricker när vi är hemma med barnen)?
 
Hur jag ser på alkohol … på massa olika sätt! Gott, äckligt, mysigt, hemskt, förstörande, förödande, smakförstärkande, njutbart, firande … ja på massa olika sätt beroende på vilka ögon jag tittar med.
Men vad som enligt mig egentligen är intressant när det kommer till alkohol är normen. Det är en sådan otroligt stark norm det här med drickande.
Bara att personen som önskar inlägget ser sig som ett ufo för att hon inte vill att båda föräldrarna ska dricka. Det känns väl egentligen som en rätt sund sak? Inte för att det skulle vara osunt om både ville ta sig ett glas, men det är ju inget konstigt sätt att tänka, att en ska vara hundra procent oblurrad?
Men det är just det, att om en person avstår av en anledning så tar andra som inte avstår agerandet som kritik.
Så är ju fallet ofta. Om det så handlar om socker, flygande eller snapsen på midsommar. Den som inte deltar i syndandet måste döma syndarna!
Men så är det givetvis inte. Eller alltså jo det kan vara så. Men det kan också vara så att man avstår för att man vill och sedan skiter man i vad andra gör eller inte.
I vårt land måste du ha en legitim anledning om du avstår alkoholen. Anledningarna ska vara att du antingen är gravid, ska köra bil eller möjligtvis äter någon medicin som inte går ihop med alkohol.
Gemensamt för dessa anledningar är att alla kan tänka att du egentligen skulle VILJA dricka, men du kan inte.
Att avstå alkohol för att du inte vill dricka är däremot inte lika okej. Varför dricker du inte? Ska du aldrig med dricka? Inte ens ett glas?
Det kan vara nyfikenhet. Men lika ofta är det rätt mycket skeptiskt ton. Och då handlar det ju egentligen inte om ditt val att inte dricka, utan den andra personens val att dricka.
Jag slutade dricka alkohol i somras. Har mött olika reaktioner, inte så många superstarka, men jag tror inte att det någongång varit okommenterat. Det kan bero på att jag känt att det varit laddat. Jag vet att folk kommer att tänka ”ah hon är gravid!” och jag har velat avfärda det och då känt att jag behövt komma med en annan anledning som ska accepteras.
Så normen är givetvis lika stark i mig, trots att jag inte lägre dricker alkohol.
Men det har hjälpt mig att inse att det är den det handlar om. Inte om mitt beslut att inte dricka och andra personers beslut att dricka, utan om normen. Här dricker vi om inget giltigt skäl gör att vi inte kan.
Så du som önskade detta inlägg kanske utifrån normen är ett ufo. Men bortser vi från den så är du en person som gör dina egna val och agerar på det sätt som du tror är bäst för dig.
  1. Jag håller nog mer med din beskrivning här. Ibland dricker jag alkohol, ibland inte. Upplever sällan att jag blir ifrågasatt eller att folk runt omkring gör en stor grej av det. Klart att frågor ställs ibland, men inte så att jag upplever att det blir tröttsamt.
    Enda gången jag känt jag varit tvungen att säja till var när svärfar för femtioelfte gången frågade om jag ville ha ett glas vin (som jag aldrig, aldrig, aldrig dricker) till maten. Efter fyra-fem år i familjen tyckte jag ändå att mönstret borde vara tydligt. Men det var väl tydligen för konstigt för att komma på tanken, eller så ville han inte vara oartig.

  2. Dricker nästan inte alls just pga att jag inte gillar effekten av alkoholen. Den ” blurrar” mig och dessutom mår jag inte fysiskt bra, kan känna av så lite som ett halvt glas vin. Men normen som du skriver är ju benhård. På jobbets julbord t ex avstod jag från snapsen och fick frågan 3 ggr om jag ändå inte skulle. Åt inte heller senapssill men inte lika stort trugande där….

  3. Fast jag tycker nog att dömandet av att dricka kan vara lika starkt. Jag älskar alkohol, älskar smaken av ett iskallt glas bubbel, ett gott glad rödvin eller en sur stark drink. Har två små barn hemma och har inga problem att dricka ngt av detta vare sig dom är vakna eller sover, det räcker dock med ett glas för att jag ska bli nöjd. Många gånger har jag tänkt ”varför kan jag inte ta en cola ist?”. Men det är just det som gör att jag tycker det är okej med drickandet hemma, jag gör det för att det är gott och inte för att slappna av, sova bättre eller försöka höja stämningen. Detta är ibland svårt att prata om bland framförallt småbarnsfamiljer just för man ”borde” inte gilla alkohol om man har små barn.

    1. Det har blivit väldigt extremt i Sverige när det gäller detta. Upplever att Sverige har blivit ett väldigt svart vitt land. Inga nyanser längre. Jag blir aldrig ifrågasatt om jag inge dricker. Måste vara ett undantag tydligen 😏

  4. Det är konstigt, och jag är uppenbarligen lyckligt lottad och borde kanske inte skriva nåt, men: Jag har aldrig druckit alkohol, och väldigt sällan fått jobbiga kommentarer om det. Visst händer det att folk frågar, men inte oftare än kanske varannan-var tredje gång i nya sammanhang (ute med nya jobbarkompisar eller liknande), men jag bara säger att jag inte gillar smaken, så är det inget mer med det. Det är extremt sällan som någon har fortsatt kommentera efter det, jag kan bara komma på några enstaka gånger det har hänt (och det var mest i tonåren eller under universitetstiden). Så antingen har jag relativt vettiga människor omkring mig, eller så handlar det om hur man själv förhåller sig till frågan och svaret. Min man påstår att han blir pressad och måste upprepa och förtydliga att han inte vill ha, och jag tror att det beror på att han verkar stressad när han svarar, som att han går i försvar i förväg.

    1. Jag håller nog mer med din beskrivning här. Ibland dricker jag alkohol, ibland inte. Upplever sällan att jag blir ifrågasatt eller att folk runt omkring gör en stor grej av det. Klart att frågor ställs ibland, men inte så att jag upplever att det blir tröttsamt.
      Enda gången jag känt jag varit tvungen att säja till var när svärfar för femtioelfte gången frågade om jag ville ha ett glas vin (som jag aldrig, aldrig, aldrig dricker) till maten. Efter fyra-fem år i familjen tyckte jag ändå att mönstret borde vara tydligt. Men det var väl tydligen för konstigt för att komma på tanken, eller så ville han inte vara oartig.

  5. Tack för bra inlägg. Som vanligt. Jag har aldrig druckit särskilt mycket alkohol för jag mår inte bra av det. Jag tycker att det brukar räcka att säga att jag inte mår bra av det. Min man dricker också sällan och lite. Men jag kan också se hur vi inte är självklara gäster hos gamla vänner med blötare vanor längre. Precis som du skriver, det är ju normen som delar oss från gamla vänner. Jag ser inget annat skäl än att vi inte festar rätt, och kanske för att det är jobbigt att ha nyktra ögon på fest. Vad vet jag.

  6. Jag är så mopsig, så om någon (familj, vän eller okänd) påpekar att någon inte dricker alkohol, så kan jag inte vara tyst. Kan. Inte. Hålla. Truten. Hur jag än darrande, med ryckningar i ögat, biter mig i läppen så slinker orden ur ändå. Oftast ger jag en svidande sarkastisk käftsmäll, men ibland kan jag få till ett ordentligt tal också. Det är upp till var och en om man vill/ kan/ får dricka alkohol eller inte. Jag själv tar gärna ett glas, men det är inte andras sak att ta till orda om om jag väljer att avstå. Folk tenderar att inte kommentera det fler gånger när jag är med.

    Folk som dricker kaffe i vanliga fall däremot, som avstår en kopp när jag frågar, eller ännu värre dricker te istället (hu jeda mig)… Det går inte obemärkt förbi kan jag lova. Vadå nej tack?? Det är klart att du ska ha en kopp! En halv åtminstone? Ok, ok, en liten sipp ska du få iallafall! Sitt här så kommer jag snart.
    Allt annat vore mycket konstigt. En kaffedrickare som inte vill ha en kopp het Java? Pfft! Näe vet du vad!

  7. Tack för detta inlägg. Har inte druckit alkohol på över 9 månader. För att jag inte vill. Inte för att jag är gravid, inte för att jag kör bil, inte för att jag äter ngn medicin – bara för att jag inte vill och jag mår bättre av det. Jag har oxå märkt hur provocerade människor i min närhet blir. Men har oxå märkt om jag inte gör en grej av det så är det faktiskt ingen som bryr sig och de som bryr sig – låt dem.
    Så tack för detta inlägg. Du skriver så bra. Tack!
    Ett bra inlägg i juletid där många barn kommer att ha massor av vuxna som dricker (för mycket)runt dem.

  8. Vi har lite äldre barn kanske mer ungdomar än barn nu för tiden. Jag vill att minst en förälder är nykter. Åtminstone tills alla ligger trygga hemma i sina sängar. Jag vill att nån av oss ska kunna rycka ut när de ringer och tappat busskortet, eller nån kompis är ledsen och behöver en kopp choklad, eller när det är för stökigt på discot och de vill komma hem. Jag vill kunna säga: ja, vi kommer! Är det så konstigt?
    Visst är det märkligt det där att du förväntas vilja dricka alkohol så fort tillfället ges? Ju mer jag tänker på det ju otäckare tycker jag att det är. Varför är det så många som inte känner sig lediga utan det där glaset?
    Varför är det så provocerande med nykterhet? Tror du är inne på något med det här att den som väljer annorlunda känner sig dömd.

    1. Jag tror inte att det är konstigt att många behöver glaset för att slappna av. Vi är några generationer som lärt oss att hålla inne med känslor, vara artiga och sällan uttrycka oss fritt. Jag tror att det kan vara befriande med alkohol just eftersom den rämnar alla murar vi använder oss av i vardagen. Jag är väldigt glad att jag inte är en av dem, jag berusas ändå mer av glädje och öppenhet ❤️

      1. @Lisa. Låt mig börja med att säga att jag väldigt sällan dricker själv, på grund av att det inte är något jag väljer att göra. Men med det sagt, jag tror att det är just den inställningen som du visar här som gör att personer som dricker känner sig dömda, för visst är det en liten hög häst du sitter på, även om du inte menar det så? Du utgår från att de som dricker BEHÖVER det, till skillnad från dig. De dricker inte sitt glas vin för att de gillar smaken, de gillar effekten som alkohol ger som att det rämnar murar. Att se det på det sättet föreslår egentligen två saker och det är 1. Att de är jävligt stela och tråkiga personer nyktra eller 2. Att de är alkoholister. Jag kan förstå att det stora flertalet vänder sig kraftigt mot att känna sig beskrivna på det sättet. Om du istället utgår från att de väljer sitt vinglas för att det smakar gott på samma sätt som du väljer bort det för att det inte smakar gott så blir det nog lättare för er att mötas.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..