När folk slutar ta ansvar för någonting alls

Gott nytt år hörrni! Vi klarade icke tolvslaget men det ryktas om att det ändå ägde rum och att året nu är 2019.

Vet ni vad som är typiskt för vår tid? Att lacka ur för ingenting och kräva att folk ska curla skiten ur en.

Om jag är irriterad? Ja. Kan man säga att jag lackar ur för ingenting? Ja det skulle man väl kunna säga då!! Men låt mig fortsätta lite till ba!

Det här (bilden nedan). Det här ser jag FÖR ofta på sociala medier, PerÅke-ar som grinar över att precis allt inte är individanpassat:

Och även om jag tycker att Nyhetsmorgon svarade mycket bra här så finns en liten del av mig som hade önskat att de ba:

”MEN FÖR HELVETE PER-ÅKE! LETA UPP FJÄRRKONTROLLEN OCH TA LITE EGET JÄVLA ANSVAR!”

Men som sagt, är ändå glad att de lyckades vara trevliga. Det är ju det bästa. Flyga över alla PerÅke-ar och ba strössla med chillpills.

Men zoomar jag ut skrämmer detta mig. Folk är alltså så otroligt vana vid att allt är individanpassat så när tv-program inte visar precis det man vill så lackar man. JAG JAG JAG. NI ska göra så att JAG blir glad.

Och inte nog med att man tycker det – man gör slag i saken exakt en halv sekund efter att känslan dyker upp och går in och berättar om sina känslor till personen/företaget.

Vad hände med att vrida huvudet lite åt ena hållet och gnälla ur sig till den som sitter där? Eller lyfta luren och ringa en gammal kusin och berätta om vad man precis behövt uppleva? Snacka med någon i kön på Ica eller grannen – vem som helst!?

Jag må låta som en mycket gammal (och vis) dam men det här med att saker och ting tog tid förut var inte bara dåligt. Skulle Per-Åke hämtat brevpapper och en penna, författat sina noga genomtänkta ord om Agnetas Nyårskarameller, vikt ihop brevet, lagt ner i kuvert, köpt frimärke och skickat iväg dem?

Kanske KANSKE hade han insett att det var för mycket jobb för en ganska sketen grej? Vi hoppas på det. Och på någon form av tvång till eftertanke på Sociala medier…

Som min kloka vän Helene sa: sociala medier är som att man skulle ha Ring P1 på dygnet runt.

Jag tror vi kommer se tillbaka på den här tiden och ba: WTF?!

Jag hoppas det.

Ps: nu vet jag att jag har världens finaste och vettigaste följare men vill ändå för säkerhets skull säga att ingen behöver svara Per-Åke. Vi vet ju inget om honom och han fick här liksom bara vara ett litet exempel på ett utbrett och problematiskt beteende.

  1. Helena skriver:

    Åhhhh så bra inlägg!!! Fnissade gött!
    Jag blir fortfarande nästan dagligen Förvånad av folks kommentarer på olika plattformar.
    Tänker ofta hur det låter hemma hos dem om det är samma ton och hårda ord med att alltid få sista ordet. Låter som ett skitjobbig umgänge 🙉🙉🙉

  2. Tack för ett år av härlig läsning, intressant reflektion och rakt igenom bra saker att skratta åt, tänka igenom och njuta av. Det är lyxigt att du låter mig och andra se genom dina glasögon och delar dina tankar, Tack!

    PS. Träffade inte Per-Åke men troligtvis hans kompis. Efter att ha försökt gå ”ur comfortzone” och utmana mig i en livesändning på nätet för några tusen personer och fyra månader av nervositet. När det var gjort och jag andades ut öppnade jag min mailbox, där låg ett mail, skickat under sändning, med en uppläxning om mitt grammatiska fel jag haft den sjätte minuten av 26 (nej, ämnet var inte språk utan It-system).

    1. Men GUD orkar inte!! Vad är det för FEL på folk?!

      Men viktigare: Tack för sååå fina ord! Det gör mig så himla glad! <3

  3. Bea skriver:

    Som en vän till mig brukar säga;
    Det finns folk till allt.
    Stämmer tyvärr.
    Bea

  4. Netz skriver:

    Så sant som du skriver! Jag är själv född sent 80-tal och har växt upp både med och utan datorer, sociala medier började komma när jag var tonåring. Kan tycka att så många äldre är obildade till att se skillnaden på hur man ska eller inte ska bete sig online. Dom skriver vad dom tänker direkt sekunden dom tänker det, ofta utan att tänka efter innan och ofta skulle dom aldrig yttra det dom skriver online i verkliga livet. Självklart är det jag skriver generaliserande, det finns undantag och självklart även ungdomar som inte kan bete sig online, men ni förstår kanske vad jag menar.

  5. Tänk bara, för sådär 30 år sedan hade Per-Åke varit tvungen att ringa en vän för att klaga på denna fruktansvärda orättvisa. Vilket han förmodligen inte hade gjort, eftersom ingen bryr sig. Det måste vara så himla mycket roligare att vara Per-Åke idag! ”Alla ser mig! Alla tycker synd om mig!”. (Gode gud)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..