Provocerande veganer och vikten av nyanser

Peppe skriver om veganism. Ett inlägg där hon tar upp hur det kan provocera köttätare, hur det kan anses inte vara tillräcklig – för ”om du är vegan pga klimatet så borde du göra även ditten och datten” och också att hon kan förstå att den där självgodheten som ibland lyser igenom folk som gör ”det rätta” kan vara irriterande.

Älskar att alla delar är med i inlägget, för gud vad jag törstar efter nyanser!

När saker slutar vara helt svart eller vitt blir det för mig plötsligt greppbart. Jag kan läsa och ta in. Är det ”hotfullt” korrekt så tappar jag lusten.

När jag träffade Peppe och gänget som åkte till Etiopien 2017 så sa Peppe att hon i princip bara åt vegetariskt. Men inte precis alltid. (Som hon också skriver nu i blogginlägget).

Det blev liksom en aha-upplevelse för mig. Jag hade tänkt ”vegetarian eller inte vegetarian” och liksom stupat redan på startsignal.

Nu fick jag nyyyyanser!

Efter det blev det lätt. Jag gör vegetariskt när jag lagar mat (vilket är alltid) och när jag går ut och äter. Blir jag bjuden på middag äter jag det som serveras, kött eller ej. Är det buffé eller alternativ där man enkelt kan hoppa över köttet så gör jag det.

Eftersom jag inte kallar mig vegetarian så känner jag mig heller aldrig som en svikare. Tvärtom känner jag mig nöjd som lyckas så pass ofta! Nu känner jag att jag äter som jag vill, utan att vara komplicerad.

På tal om dessa nyanser. Jag är med i en klimat-grupp på Facebook. Den skulle vara inspirerande men i början fick jag bara ångest över hur duktiga alla var och jag kände mig så dålig. Jag har liksom inte hunnit ikapp än! Det här med klimathotet, jag VET att det funnits där länge, men för mig började det bli tydligare under hösten. Självklart ska de som kommit längre få stötta varandra och ge tips som för mig känns som gigantiska förändringar. De är ju där! Vissa kanske kommer dit fort och för andra tar det tid.

I ett inlägg i gruppen som handlade om flygfritt 2019 skrev en kvinna att det var för snabbt inpå för henne, hon var inte där än, men siktade på 2020. Sådana saker gör det enklare för mig att vara med i gruppen, att se att alla inte är 7 mil före och duktiga ut i fingerspetsarna.

Inte för att det får mig att tänka ”ah slipper hon så slipper jag – gött!” Utan för att det ger diskussioner och personer nyanser. DET blir inspiration för mig. ”Ah någon som är lite närmare min nivå, kanske är det genomförbart för mig också?”

Som med Peppe och den till 90 % vegetariska kosten.

  1. Anna skriver:

    Jag skulle, för egen del, kunna vara vegetarian, och var under en period så pass mycket vegetarian. Men när jag var gravid klarade jag inte av bönor – mådde så illa av bara tanken! Däremot längtade jag varje dag efter hamburgare… Nu med två småbarn och en man som gärna äter kött, men också vegetariskt har det blivit svårare igen. Så nu är mitt mål att när jag lagar mat ska det ungefär vara var tredje gång kött, var tredje gång fisk och var tredje gång vegetariskt/veganskt. Dock smyger jag in så mycket grönsaker och baljväxter det går i kötträtterna. 500 g köttfärs med finrivna morötter, vitkål, zucchini mm blir lätt 8-10 portioner, istället för 4-5.
    Får se om jag under året kan öka upp till varann dag vegetariskt, och få familjen med mig. 😊

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..