Mina barns nyårslöften

Det här med ”nystart” i januari är ju ett elakt påhitt! När man levt i totalt mörker, när ”färg”-skalan utomhus är sjuttio nyanser av grått och vädret är kylig fukt… ja då ska man alltså samla energi till förändringar?

Jag säger NEEEEEEJ!! Eller ja, jag skriker det som ni ser.

Nystart är för hösten.

Men… såklart ska det komma ett ”men”. Jag såg ändå detta som ett tillfälle att på riktigt få in några nya vanor på hemmaplan. Ni vet sådant där man tjatar om lite för ofta.
Jag är rätt dålig på att upprätthålla nya ”regler”. Jag glömmer bort, jag orkar inte tjata och jag orkar inte bråka…

Men så tänkte jag att om vi alla i familjen gör små löften om förändringar till varandra så kan det kännas som en gemensam sak, istället för att vi ska sätta regler för barnen. Så våra mål detta år blev, efter en diskussion kring matbordet:

– Alla ska tacka för maten.

– Barnen ska vänta till den andra ätit klart, fråga om de får gå från bordet och ta av sina tallrikar.

– Barnen ska torka sig själva vid toabesök.

– Mattias ska alltid använda snälla rösten först.

– Mattias ska inte börja plocka av bordet innan alla ätit klart.

– Jag ska plocka undan mina saker i hallen varje dag.

– Jag ska hänga upp min väska på krok när jag kommer hem.

Ändå rätt bra grejer? Jag är nöjd.

Jag misstänker dock att barnen gjort egna löften som ingen annan skrivit under på.

barnens-nyarsloften

  1. Följande scenario utspelade sig hemma hos oss i morse och det påminde precis om en av dina fantastiska serier! Vill bara dela med mig!

    05.30-06.15
    3-åring i soffan. 5-åring diverse ställen i huset. Pappa fixar allt inför förskola och jobb. Jag ligger och ”sover” där uppe och överhör det som pågår.

    Från trappan ”Pappa, mina byxor är för långa, jag trampar på dom.”
    Från soffan ”jag vill titta på Mästerflygarna!”
    Från hallen ”vilken av dessa nycklarna är din, pappa?”
    Från soffan ”Pappa? Jag vill ha en rund macka med smör, ost, mjukost… nej, inte mjukost – majonnäs – format som ett O”
    Från lekrummet ”jag har inget gosedjur på förskolan. Det MÅSTE jag ha.”
    Från soffan ”jag vill GÄRNA titta på mästerflygarna, pappa!”
    Från hallen igen ”Min hårklämma sitter för hårt.”
    Från soffan ”Pappa! Jag älskar inte DETTA (random program på barnkanalen) – jag älskar bara Mästerflygarna! Eller nä – Blaze! Blaze, Blaze!”
    Från köket ”Titta! Jag hittade gammalt godis!”
    Från soffan ”Jag vill ha min mamma… eller nä – BLAZE!”

    I hallen, alla ätna, påklädda, fixade hårklämmor, överenskommelse om att se Blaze efter förskolan, på väg ut. 3-åring: ”åh nej, vi glömde mina vantar!” (”Men vantarna ville du ju lämna på förskolan igår.”) Gråt. ”Men ÅH, då blir mina händer ju KALLA!” Innan dörren stängs, 5-åring: ”Jag gillar inte vantar.”

    Vilken fantastisk bedrift att vara förälder och lämna på förskolan! 😅 maken löste alla problem samtidigt som de kom iväg i tid (vet dock inte hur vanthistorien slutade..). Jag var imponerad😁

  2. Mycket bra.👍

    I vår familj har vi att Alla ska torka sig själv vid toabesök. Känns bäst så…☺️☺️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..