VEM VILL INTE VARA MED SINA BARN VARJE VAKEN SEKUND?!?

Alla vet ju att man helst inte vill träffa sina barn alls.

Så … Tessan aka Hormonen (eller om hon är hemorrojden?) skriver för Axfoods och gör små roliga inlägg på deras Facebook Minstingen. Typ det här:

Sedan la hon upp ett annat. Om jullov. Om att längta efter rutiner och vardag (titeln var: ÄLSKA VARDAGSRUTINERNA):

Men där mina vänner gick gränsen. Vissa saker FÅR man ju bara inte skoja om!!! Som att en förälder skulle ha något som helst behov utöver att hänga med barnen. Alltså DÄR GÅR GRÄNSEN!

Folk blev arga.

Alltså. Man måste inte tycka det är kul. Ingen sajnar ett gemensam-humor-kontrakt när man entrar Fejjan. Men denna ilska? Nej det kommenterades om dålig syn på barn, att man skojar på barns bekostnad, hur kan man INTE vilja ha lov hela tiden, ”vilket förakt” tyckte någon.

Ja detta med att vilja få tillbaka rutin var sannerligen inget att skoja om!

Någon tog i rejält och passade på att döma ut en massa föräldrar:

”Om man upplever det såhär jobbigt att vara hemma med sina barn så bör man se över vad man gör fel och hur man kan ändra sitt liv!”

Varför? Vaaaaaarför känner man sig manad att tala om att det är fel på folk som inte känner exakt likadant som en själv?

Om det nu sitter ett gäng svintrötta föräldrar, som scrollat sig igenom alla bekantas extremt myziga och härliga jullov, och känt sig allmänt misslyckade, som ser ett inlägg om att det visst fanns fler som behövde ett break, lite rutin, en kopp kaffe som var varm… ja då kan man säga att deras lättnad blev kortvarig. För uppenbarligen gör de nåt fel om de inte vill vara med sina barn varenda vaken minut (någon skrev så också som kommentar).

Om man nu älskade jullovet, kan man inte stanna där? Kan man inte ba: här kände jag inte igen mig – OCH SCROLLA VIDARE?

Jag tror att den som kommenterar känner sig fantastisk. Känner sig som en otroligt bra och fin förälder. Och kanske tror hen också att hen är unik som älskar sina barn gränslöst. Jag tror också att personen känner att den vill visa upp hur bra förälder hen är. Genom att tala om hur man bör vara och att om man inte är så, ja då är man fel.

Hoppas alla de som kommenterar negativt om andra människors föräldraskap känner sig RIKTIGT nöjda! För det har antagligen kostat en del för en massa andra kanske svajande föräldrar.

Mitt råd är att döm på du, det gör vi alla mer eller mindre hela dagarna (somliga tränar på att bli mindre dömande, andra bejakar det till fullo). Men döm gärna i tystnad eller möjligtvis till någon likasinnad. Håll dig borta från tangentbordet. Tack!

  1. Det tar ju typ en vecka på jobbet att återhämta sig efter två veckors lov med småbarn! Det är underbart att umgås, åka runt och hälsa på släktingar och köra hela julgrejen, men det är fan inte avslappnande på något sätt.

  2. Vi hade ett toppen jullov, och det kände precis lagom att få gå tillbaka till normala livet efter 2,5 vecka 😊 Lagom av allt!

  3. Jag tycker det är så viktigt att man behandlar varandra med respekt, likväl på nätet som utanför. Vi tycker olika och det är OK. Det är viktigt att reagera mot elaka och negativa kommentarer. Man behöver inte skriva allt man tänker, precis som man inte säger allt man tänker. Live and let live.

  4. Det är ju så skönt att höra att man inte är ensam om vissa tankar, tycker jag. It’s funny because it’s true :) Igenkänning är det man skrattar åt.

  5. Min unge längtade tillbaks till förskolan. Då måste jag ju alltså vara fatalt misslyckad som förälder? Dessutom är jag varannanvecka-mamma (att jag inte KÄMPAT för mitt barn??) På de veckorna jag inte har mitt barn hos mig jobbar jag treskift så jag kan styra mitt jobb till att jobba nätter, kvällar och helgerna till de veckor jag är barnfri (vilket är ett FRUKTANSVÄRT ordval). När jag väl lyckas skrapa fram en eller två lediga dagar den veckan barnet är hos pappan och råkar säga så någon hör, att jag tycker det är skönt att kunna vara både barnfri och jobbfri – ja då är det frågan om jag en ens VILL HA barn! Hemska tanke att försöka hitta lie tid till att varken jobba som ett djur eller vara 100% förälder veckovis – för att kunna andas en smula. VEM behöver det??

  6. Jag känner att många av de som skriver dessa kommentarer för det första har större och mer självgående/underhållande barn. Tonåringar rent av.
    Stooooor skillnad på att spendera jullov med barn som i princip är vuxna och en 1 åring som behöver dig konstant!

    Och bara för att du blir förälder så försvinner ju inte de basala mänskliga behoven vi alla har!
    Egentid, socialt umgänge, sömn och etc. Utan att dessa behov tillgodoses kommer man ju till slut inte fungera som förälder.

  7. Vi tappade faktiskt aldrig bort rutinerna över jul så det funkade hyfsat att vara hemma. Barnen var oftast glada, vi hade roligt och sådär. MEN FY FAN VAD JAG SAKNADE MINA KOLLEGOR OCH ATT JOBBA! Sjukt viktigt med stimulans och socialt umgänge ÄVEN för föräldrarna liksom! Det borde ingen döma en annan människa för! Mvh Ensamstående

  8. För mig blev det där inlägget en aha-upplevelse i hur falsk bild Facebook (och sociala medier) kan ge. Det måste ju vara en grupp som har gått ihop för att skriva där för på instagram är det bara en negativ kommentar.
    Jag har även sett hur vissa kommentarsfält tas över av vaccinmotståndare och det nästan känns som om att majoriteten av människor är mot vaccin.
    Jag känner att jag inte riktigt kan formulera kommentaren som jag hade tänkt men jag hoppas att det går att förstå vad jag menar.

    1. Jag fattar vad du menar, tror verkligen det förekommer en hel del!
      Jag tror också att en ilsken kommentar leder till ytterligare en och så en till.. och efter det vill folk vara med och visa att de också är duktiga/bra mammor/whatever och stämmer in med liknande kommentarer. Man vill visa att man är på den ”goda sidan” liksom.

  9. Ja inte är hon ensam om att tycka att det är jobbigt med jullov, kolla vad jag skrev förra veckan… https://godatankar.com/2019/01/02/gaaaaaahhh/
    men inte ens mina egna föräldrar klarar av att jag någon gång säger att nåt är jobbigt med mina barn, utan att i samma andetag tala om hur FANTASTISKA de är. Som om det aldrig var svårt eller jobbigt att ha barn? Och ändå har jag ju tre, som jag älskar över allt annat, men de kan ändå vara pest ibland?

  10. Men asså, jag längtade efter rutiner o vardag även INNAN jag fick barn🤔 betyder det att jag inte ens älskar att va med mig själv varje vaken minut?!😱 har jag missat att jag är deprimerad tro…?!🤔

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..