Stämningen i kommentarsfält

Jag har funderat extra mycket på kommentarsfält senaste tiden. På beteenden där.

Jag tycker att en möjlighet till diskussion och samtal så ofta blir förstörd av det onyanserade rantandet och kampen att vinna. Man lyssnar inte på varandra och man strävar efter att sätta dit.

Och när någon eventuellt backar lite så finns det somliga som istället för att göra detsamma – okej vi lugnar oss lite – ser det som en chans att trycka till lite extra. Vrida om.

Det där. Att vrida om. Att mosa sig lite till. Jag KAN inte förstå.

Mattias och jag pratade om beteendet i kommentarsfälten. Jag funderade över varför så många känner sig manade att gå in och skriva exakt samma sak som jättemånga andra skrivit redan.
Om jag ser ett inlägg som irriterar mig eller på något sätt får mig att vilja delta i diskussion och så ser jag att 30 personer skrivit ungefär det jag vill säga – då känner jag ju att det redan är sagt. Jag inser att det finns en poäng i att ”massan” säger ifrån. En person som säger ifrån har inte samma kraft som om 30 personer säger ifrån.
Men jag får ändå känslan att det inte är det som är grejen. Att man som en gemensam kraft vill påverka. Det känns mer som att man som individ vill trycka till.
Jag hade en teori om att man vill visa upp sin åsikt. Man vill visa var man står och att folk ska se det. Därför skriver man samma sak som en hel massa redan skrivit – kolla på mig, jag tycker också rätt!
Mattias trodde inte att det var det som det handlade om. Han trodde mer att det var den där lilla ego-bubblan som omger många människor – ”men JAG har inte sagt vad JAG tycker, det är viktigt att JAG får komma till tals” mer än VAD som ska sägas egentligen.

Nu kan man tro att jag tycker detta enbart när jag håller med den som blir lite mosad, men jag reagerar faktiskt likadant när jag ser inlägg som jag inte alls håller med om, kanske upprörs över och sedan kollar kommentarsfältet.
Dels blir jag frustrerad över hur folk uttrycker sig – liksom anstränger sig för att vara antingen uppenbart elaka eller trycka till lite i smyg.
Men så känner jag också att poängen går förlorad i massorna! Personen som får kritik – en sak som människor överlag har svårt för – kommer inte ta till sig. Reaktionen kommer – som oftast – först bli försvar och sedan, när chansen till reflektion skulle uppstått så kommer den enorma massan av kritik kännas så absurd, så överdriven i förhållande till ”brottet” att det blir enklare att slå ifrån sig. ”SÅ farligt var det faktiskt inte!”
Då är ju hela diskussionsmöjligheten borta! Så himla synd!!

Det finns kämpar i kommentarsfält. De som vill framföra kritik på ett lugnt och sansat sätt, som vill informera och diskutera på ett nyanserat sätt. Som frågar frågor och ger sin syn på saken. Tyvärr försvinner de ofta i massan av folk som vill trycka till.

Jag pratade med en vän om detta igår. Hur ska man förhålla sig till det här? Ska man bara förlika sig med det eller kan man hoppas på en förändring? HUR?

Vi kom fram till att logga ur var en bra lösning, för nu. Logga ur och ladda om. De gånger man ser en chans till att i saklig ton förklara sin syn på det hela då kan man ge sig in där. Men oftast är det nog allra bäst att bara scrolla förbi.

Eller har ni någon annan teori? Vad tycker ni? Är jag ute och cyklar här? Är jag för ”känslig”? Får folk vad de förtjänar och den massiva kritiken visar bara på HUR mycket de förtjänar det? Eller slår det fel?

Dela med er please!! Min hjärna surrar för mycket!

En sista sak – för jag kan ju ALDRIG sluta bubbla – det finns ju inte ETT enda svar här. Jag har FÖRSÖKT hitta rätt svar när det kommer till uthängningar, drev och ”drev”, kritik, massiv kritik osv. Och jag inser att det inte finns ett svar. Inget DET HÄR är rätt och DET HÄR är fel. Jag ser en massa olika inlägg framför mig och alltid blir svaren olika. För så ser det ju ut.
Det enda jag landar i är tonen. Man kan alltid tänka på tonen. Men den är ju också extremt personlig. Jag blir tex chockad när folk använder kräk-emoji som reaktion på någons inlägg, medan det kanske är en ”skojig” reaktion för andra.
Men tonen. Den kan jag tänka på, den kan de flesta behöva tänka på. Det är så skönt att skriva när man är arg. Men man borde vänta med att publicera tills man inte har ilskan i bröstet.

usaval

Jag. När jag får kritik. Också jag när jag läst för många kommentarsfält.

 

  1. Kommenterar nästan aldrig av just den anledningen, fast jag oftast (givetvis) känner att jag hade lindat in det liite bättre, varit mer nyanserad osv. :-)
    Är dessutom rädd för att kasta ur mig något ogenomtänkt vid hjärnsläpp, det är ju ändå sjukt onödigt att idiotförklara sig själv tänker jag… Ett stort problem är nog just att gemene hen inte tänker efter före utan är så uppe i sig själv, den smarta analys man gjort och sin (i eget tycke enda sanna) åsikt att man inte ser att någon skrivit samma sak fast med andra ord.

  2. Jag kan inte glömma när Pernilla Wahlgren gjorde reklam för margarin när ALLA hade gått över till smör. Kommentarsfältet bombarderades med samma kommentarer i absurdum.Huur kuundee hon??? Crime of the year!

  3. Håller så med dig då jag är väldigt lik dig, ser jag ett inlägg som redan har flera, eller bara en, kommentarer med samma sak som jag själv tänkte skriva så låter jag bli. Jag kan tycka att nyanseringen är väldigt svår i skrift på sociala medier. Ofta tycker jag att det handlar om att gemene man skriver i affekt och i talspråk, det gör det svårt att på riktigt förstå vad personen vill förmedla för känsla med sina ord. Stor skillnad på hur unga och äldre skriver varpå det lätt blir missförstånd när man läser text som inte är skriven på det sätt som man själv skriver. Många reagerar med att direkt läsa text negativt, istället för att tänka ”undrar vad personen menar”. Svårt med nyanseringen.

  4. Det är svårt med tyckandet överhuvudtaget idag för som du skriver så är det ofta brist på nyanser, gråskalor och förståelse i disskusioner. Men en sak som irriterar mig när någon framför en åsikt är när det bemöts med ”fast alla gör ju som dom vill”. Ja, absolut, i detta (tack gode) fria land så får du självklart göra hur du vill, fast någon får ändå tycka att vissa saker med ex barnuppfostran och relationer är bättre än andra. Sen får man självklart inte säga att dom som inte gör som en själv är sämre eller opålästa, det är bara annorlunda.

  5. Håller helt med dig! Jag tänker att det är så himla ”inne” att vara pk nu för tiden, och därför måste ALLA visa hur himla pk just de är. Och är man pk på det rätta sättet, alltså tycker samma som resten av pk-gänget, då får man tydligen uttrycka sig precis hur man vill. Att man då kränker/sårar någon spelar tydligen heller ingen roll sålänge man bara är ”pk”.
    Riktiga brott/terror ska man däremot bekämpa med kärlek….🙈.

    1. Så sant. Ibland händer det att jag får känslan att vissa t o m aktivt letar efter saker att uppröras över, så att de kan kliva in i kommentarsfält för att visa hur ”rätt” de tycker och i nästa sekund skriva äckel till den som inte är på samma spår. Skönt att hejhej inte drabbats av detta iaf! Det är väldigt synd om allt detta pk i slutänden leder till att diskussioner helt stannar av pga rädslan att uttrycka sig på ett sätt som kan missuppfattas.

      Hejhejvardag, jag tycker du är bra jag. De som säger att de vill avfölja är inte nån jätteförlust om man tänker efter. 😉

  6. Handlar det inte lite om att en inte riktigt måste stå för sitt beteende på internet? Att det faktum att personen som en kritiserar eller ifrågasätter inte står rakt framför en, utan finns bakom en annan skärm nån annanstans. Och därför kan en frånsäga sig ansvaret för den personens känslor. Jag skulle vilja hävda att det är därför det saknas ”internetikett” (kom ihåg var ni hörde det nya ordet först om det var i denna kommentaren, kändes nytt och fyndigt iaf). Så fort något blir avpersonifierat har folk en tendens att vara öppet kritiska på ett sätt de inte skulle vara om de behövde stå framför vederbörande och säga samma sak. Har iaf skrivit ett litet rim om det utbredda missförståndet av ordet källkritik som jag också tror bidrar. Delar det här, bara för att jag kan:
    http://diktafan.se/kritisk-tanke-om-kallkritik/

  7. Jag tänker så här; dels tror jag att de ibland väldigt repetitiva kommentarerna kan bero på att folk faktiskt inte läser vad andra skrivit i kommentarsfältet innan de själva onödigt impulsivt reagerar på ett inlägg. Sen kanske de läser vad andra skrivit efter att de postat sin kommentar men då tycker de säkert att de hade en liiite annorlunda vinkling eller bättre formulering (där kickar egot in) och låter sin kommentar stå kvar utan att reflektera över hur urtråkigt det blir för alla andra att läsa samma sak om och om igen, hur det dödar en intressant diskussion eller hur det känns för den som blir (sjukt orimligt) angripen. Jag tror också att många ändå känner sig hyfsat anonyma på nätet och tror att det är fritt fram att skriva vad man vill, i vilken ton man vill, på offentliga konton, och man väljer att bara se sitt egna perspektiv för det är ju ändå viktigast! (är det inte lite vår tids folksjukdom?) Inte heller är man beredd att ta ansvar för stämningen man skapar och tar ingen hänsyn till att någon ska ta emot all den där skiten och processa den. Det fina i kråksången tycker jag ändå är att eftersom de väljer att bara utgå från sitt perspektiv och inte tar hänsyn till den större bilden tycker jag inte heller att man som kontoinnehavare har någon plikt att visa dem någon hänsyn, försvara sig eller ge sig in i diskussionen i kommentarsfältet, om man inte själv vill eller roas av det förstås. Utan som du själv skriver – logga ut – och gå och äta glass istället.

  8. Väldigt intressant! Tycker också att internet, sociala medier och kommentarsfunktioner osv är ett relativt ”nytt” påhitt så vi håller på att lära oss att använda dessa verktyg än. Människor kommunicerar ju till 90% icke-verbalt så det är inte konstigt att det blir konstigt när ansiktet och kroppsspråket är inte med. Apropå det, läste jag en annan intressant fundering kring ”digital nutrition” alltså att det vi läser och gör online borde också evalueras ur ett hälsoperspektiv: https://medium.com/s/story/its-time-to-embrace-digital-nutrition-5371bd736cb. Kanske ligger något i det!

  9. Jag håller helt med om det där med tonen! Det är otroligt svårt i skriven text. Jag brukar råda min dotter (11 år med ett skrivet språk med utvecklingspotential, om man säger så… :-) ) att aldrig bråka med någon kompis via sms eller snap chat tex, det blir bara fel och eskalerar så lätt.

    Sen tänker jag att detta med kommunikation i kommentarsfält är en ganska ”ny” (nåja några år…) företeelse som fortfarande är under utveckling. Att vi håller på och lär oss fortfarande, bla att hantera att det är så mycket lättare att häva ur sig exakt vad man tänker, och helt utan nyanser eftersom man oftast skriver ganska kort. Det skulle man ju aldrig göra när man pratar med någon. Och där är inlägg som ditt tex jätteviktiga!!

    Jag fascineras också av att många verkar glömma bort att blogggare är en människa som generöst delar med sig av sitt privatliv och tankar. Även om man får betalt för samarbeten och sånt så är det fortfarande en person som ofta bjuder otroligt mycket på sig och sitt och jag kan inte förstå hur man kan gå på så hårt som vissa gör.

  10. Tänker också att det där med att tolka tonen i skrift är väldigt individuellt men då blir ju ändå viktigare att framstå som en sympatisk människa som för fram kritik på ett sätt som känns omtänksamt och inte typ ”nu föll du som en sten från den piedestal jag ställt upp dig på och nu avföljer jag dig, tack och hej *kräkemoji*”

    Tycket du är en av de viktigaste och vettigaste föräldrarösterna i bloggosfären, tillsammans med hormoner och hemorrojder. Upplever att ingen av er får särskilt mycket skit kastat på er heller men ibland går ju folk bananas som när ni båda promotat vårdappar på insta tex. Men har ändå så svårt att förstå hur normala människor som förmodligen är trevliga till vardags kan ha så otrevlig ton mot andra. Vissa hade väl vettig kritik men det där ”nu avföljer jag dig pga ditt dåliga omdöme” är liksom så taskigt.

  11. Håller med om att folk är alldeles för snabba på att spy ur sig elaka kommentarer och att massa viktiga diskussioner aldrig blir av på grund av det.

    Sen är det ju svårt med ton i text. Ibland ser jag kommentarer där jag tycker att personen ger saklig kritik medan andra tycker att personen är jätteotrevlig.

    Själv blir jag väldigt irriterad när folk slår bort kritik genom att säga att personen är avundsjuk, t.ex. en bloggare flyger massor och får kritik för det av en läsare så kommer det andra och påstår att läsaren bara är avundsjuk.

    1. Ja gud, världens enklaste sätt att slå ifrån sig kritik… och hela grejen att förutsätta att alla är avis på bloggare är så tröttsam!
      Och du har helt rätt ang ton. Jag är väldigt känslig och tycker att man ska linda in allt i två lager bomull typ… jobbar på det!! :)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..