Hjälp oss att döpa boken!

När Mia och jag gjorde boken Mammaroll och snippkontroll fick vi många frågor om den även funkade för dem som fött med kejsarsnitt. Det gör den såklart! Men vi anade ett behov hos personer som fött via snitt och kände att detta var ett ämne att dyka djupare i.

SÅ! I höst släpper vi en bok som riktar sig enbart till dig som fött via snitt. Planerat snitt eller ej. Den kommer att handla om kroppen efter ett snitt, sådant som kan vara bra att tänka på, övningar, råd och också om det där känslomässiga. Precis som i Mammaroll och snippkontroll så kommer det att finnas läsarberättelser och illustrationer också.

Vi är så glada att vi får göra denna bok, det känns som att den behövs! Hoppas ni ska tycka om den!

MEN! Vi har ingen titel än! Vad ska den heta? Vi vill gärna att den liksom påminner om Mammaroll och snippkontroll – du och din kropp året efter förlossningen.

Hittills har vi Mias briljanta förslag Shit pommes frites – kejsarsnitt!

GE OSS FÖRSLAG PLEASE!!

  1. Lisa skriver:

    Mammaroll och snittkontroll

  2. Helena skriver:

    Jag funderade på om du kan göra någon bild med glamourösa snittar (såna man äter till fördrinken på fina fester alltså) och ord- och bildvitsa på nåt sätt sådär som bara du kan 😋

  3. Linnea skriver:

    Sanning och bullshit om kejsarsnitt

  4. Nadja skriver:

    Ytterligare en snitt-mamma här! Eller som en väldigt klok vän kallar mig; kejsarinna 💪🏻
    För det är det vi är – kejsarinnor! Oavsett planerat eller akuta snitt så är vi alla helt otroliga kvinnor som burit barn. Lika mycket mamma som vilken annan, med så väl kroppsliga som mentala ärr..

  5. Stina skriver:

    – ”Snitta! Fick iallafall en intakt Fi…a!” (kanske lite icke-PK men sant😂)
    – ”Genvägen – myter om kejsarsnitt!”
    – ”Kejsarsnitt – inte så jävla kul det heller!”
    – ”Snitt – ungen måste ju komma ut på NÅGOT sätt!”

    Blev planerade snitt med bägge pga ångest from hell. 1a barnet var från början planerad vaginal förlossning men mådde extremt dåligt (dramatiska förlossningar familj/släkt). Blev då tillsagd av min stenhårda barnmorska att ”väck lejoninnan i dig..i Afrika hänger dem i trädgrenar och föder barn!” Det bet inte riktigt på mig..tvärtom.
    1a snittet var en mardröm. De försökte sätta ryggmärgsbedövningen men träffade fel en sisådär 6ggr..vänder mig om i extrem (!!!) smärta och ser narkosläkarens blodiga händer (ja det kom tydligen ut blod istället då bedövningen inte kunde sprutas in..träffade benet istället för ryggraden). De letar reda på ”experten”..hon gör ett försök, misslyckas. ”De blir nedsövning nu om vi inte lyckas på ett försök till”. Hon sätter den. Puh! Barn nr 2 kräver jag ett UL på ryggen..den är sned. ”Jahaaa..det var därför det fick lite tokigt förra gången”. No shit! Barn nr 2 träffade de ”bara fel” 1 gång.
    Med barn nr ett hade jag nog mer ont i ryggen efter alla felstick än ont i snittet. Ingen dans på rosor iaf med snitt. Framåtböjd i veckor, sprack upp, fruktansvärt ont..men jag kunde iaf sitta ned och ett + är ju att fiffi är ok…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..