Kloka ord om obehaget

Nu har jag haft min sista tid hos terapeuten. Så mycket bra jag bär med mig. Han frågade om jag trodde det var något som jag trodde jag skulle komma ihåg och om det var något jag skulle ha svårt att komma ihåg.

– Jag kommer verkligen komma ihåg det här med att hjärnan tänker kortsiktigt! Att jag kommer att vilja kliva in och ta på mig saker som jag egentligen inte mår bra av, bara för att jag kommer att känna mig duktig. Att hjärnan talar om att den där snabba tillfredsställelsen är det jag ska köra på!
Men att jag nu vet att jag ska stå fast vid det jag egentligen vet, att det kommer att leda till för mycket stress till slut, och att jag långsiktigt får belöning.

Jag måste nog däremot påminna mig om att ”stanna i obehaget”. När jag inte är alla till lags till exempel, eller när jag måste ta en konflikt, eller vara ”besvärligt” och så vidare. Jag får ju lusten att bara springa därifrån eller bara ge upp direkt.

Då sa min terapeut att dessa stunder av obehag reagerar man på som något dåligt – som sagt, man vill springa därifrån. Men man kan programmera om hjärnan. Istället för att den ska tolka de där känslorna som ”FARA! FLY!” så kan man träna på att tänka ”ah den här känslan betyder utveckling”.

Alltså SÅ bra?! För så är det ju väldigt väldigt ofta. Att de där jobbiga situationerna leder till att man lärt sig något!

Jag tyckte det var ett superbra sätt att tänka och tänkte att det kanske finns några fler därute som behöver lite omprogrammering! Embrejsa obehaget som man säger!

Klassisk utvecklingsfas.

  1. Älskar dina talande bilder. Har du gett ut någon bok om ”insikter hos terapeuten”?

  2. Så bra och klokt! Jag har sent omsider lärt mig att komma ihåg att obehaget oftast är under en begränsad tid. Det hjälper mig så ofta att orka med! Det där läskiga mötet med chefen är 1 h sen är det över. Barnet skriker hysteriskt ”vill inte” nu och om 10 min är det över. Ångestladdade samtalet om ekonomin är slut om 20 min. Det är bara 23 h kvar tills den övernattande lata griniga släktingen ska åka hem igen. Den obehagliga känslan har ett slut – kom ihåg det! (obs att jag menar ”vardagsjobbigt” och sånt jag upplevt/upplever som svårhanterligt, inte traumatiska upplevelser, misshandel etc)

    1. Ja! Så bra! Jag brukar se det som en dimma som jag ska igenom. Typ att flytta. Vi MÅSTE igenom dimman, sedan kommer vi ur den! Har hjälpt mig massor!
      Lite samma som din grej alltså. Det ger perspektiv!

  3. Bea skriver:

    Djävlig dag.
    Bra tajming på detta för mig alltså.
    Och då är det ju jag som vinner till slut ändå.
    Mycket bra.
    Bea

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..