Dagens klimatgrubbel

Jag har tänkt på det här med skam som metod för att folk ska ändra beteende – på tal om klimat. Pratade om det i helgen i en grupp på fejjan angående den här artikeln som flera influencers skrivit under. En bra artikel på många sätt som poängterar vikten av styrning uppifrån – hur vi behöver hjälp att fatta rätt beslut. Läste också en artikel på GP av Emanuel Karlsten skam som metod till förändring (försöker länka texten här men det går inte?? Här är länken: http://www.gp.se/nyheter/kanske-inte-är-så-dumt-med-skam-1.12721930)

Jag tänker att det egentligen är bättre utan skam, att gång på gång visa på fakta och låta folk landa i det. Börja ta små steg, hitta sina egna lösningar och mer och mer gå mot ett miljövänligare liv. Jag tror att hastiga förändringar är svåra att hålla fast vid (som Peppe så klokt bloggade om här). Tar man små steg så kommer man nog längre, till slut ändå.

Men! Det är väl här folk som slåss för klimatet inte kan chilla. De har liksom inte tid! Vi har inte tid (men jag skriver ”de” pga det går lite långsamt för mig att allt detta ska sjunka in).

Karlsten tar upp att skam som metod kanske ändå inte funkar – ”se på rökningen”. Men … har det inte funkat på rökningen, undrar jag? År efter år med fakta om faror och sedan – beslut från ovan som gör det dyrare och svårare att röka. Har inte rökningen minskat? (Hittade en artikel som sa att den minskat med 5% senaste tio åren – men Karlsten kanske tänker att det är lite för lite.)

Jag tror egentligen mest på det. Styrning uppifrån. Hjälp att göra rätt. Men då krävs ju att de där uppe också hajar. Och ser man på världen i stort så finns det ju en del att jobba med där…

Det kan också störa mig lite med den här utpekningen av folk som flyger. Liksom GÖR detta verkligen skillnad? Är det inte Trump man ska ge sig på istället, till exempel?

Men å femtioelfte sidan, många bäckar små… osv. Och vissa kanske behöver lite skam??

Det var dagens miljögrubbel. Ni kan väl grubbla vidare här i kommentarsfältet? Ni är så kloka och jag blir klokare för varje artikel, diskussion och samtal jag hör om detta.

Ps: en person i diskussionen i helgen sa att fördelen med att @aningslösainfluencers är anonymt är att man slipper hänga upp sig på ev dubbelmoral och leta fel hos avsändaren, fokus blir helt på mottagaren – en intressant vinkel som jag inte ens tänkt på!

Äääälskar sansade diskussioner!!

b

  1. Hallå, tror du missläste det om rökning. Alla de ”å andra sidan” var ju exempel på där skam faktiskt har fungerat i någon mån.
    Så ja, rökning är ett exempel på där skam fungerar.
    Det var ett sätt att problematisera.
    Aga, öl på dagen, övervikt – alla de är exempel på där skam hållit oss i schack.
    Men har det varit bra?
    Är det slutresultatet – att folk minskat – som räknas?
    Eller finns det andra bättre sätt vi bör eftersöka?

    Läs gärna den forskning jag hänvisade till i krönikan: https://www.ids.ac.uk/opinions/is-there-such-a-thing-as-good-shame-or-positive-shaming/?fbclid=IwAR22kg8Nu3OPtllKuMcMc1AnuH1SXQY-0pBOT3qEpxOpvLQW2xHxaIG7gr4

    1. Ah tack! Ledsen att jag fattade fel och dessutom skrev om det – jag tänkte nog ungefär samma som du skriver här dock! Fast jag tror det är mer information och styrning som gett effekt på rökningen än skam. Och kanske är det då den håller? Som du skriver – är skam vägen att gå? Jag tror inte det.

      Hur som helst, bra diskussioner blir det i denna debatt och DET är ju bra!

  2. Alltså besluten måste komma uppifrån, klimatfrågan är ett systemfel som inte kan lösas på individnivå. Men för att någon politiker ska våga fatta drastiska beslut så krävs ju folkligt stöd. Det är där flygdebatten fyller ett syfte, inte för att den påverkar utsläppen i sig.

    Jag tror att skammande/utpekande av andra generellt är en ganska dålig påverkansmetod som riskerar att öka polariseringen kring frågan. Däremot att ha en öppen diskussion och lyfta tankar kring skam osv kring flygning i allmänhet och sitt eget flygande i synnerhet tror jag kan vara bra. Och vad gäller ens egen skam känns det faktiskt helt oundvikligt när man väl har begripit hur alllvarligt det är. För då inser man att vi håller på att sabba möjligheterna till ett bra liv för dem vi älskar allra mest – våra egna barn. Vilken förälder klarar av att _inte_ känna skam och skuld över det? Inte jag iaf. Men precis som nån skrev här ovan, insikten och förändringarna behöver komma i lagom doser, annars vill man ju bara dra täcket över huvudet och ge upp. Vi behöver hantera frågan på ett sätt som gör folk engagerade och handlingskraftiga. Och det tror jag inte att man gör med alltför aggressivt skammande.

  3. Jag tycker det är skitsvårt. Jag känner liksom att ja – vi måste alla ändra resvanor (och en massa andra vanor), i viss utsträckning. För att alla måste göra något för att Paris-avtalen ska nås (och planeten ska ha en chans). Men.. jag tror mer på ekonomiska och politiska styrmedel än förhoppningar om individers ansvarskännande. Men mest kanske på både och?

    Men tror jag på skammande? Well. Jag tror det kan påverka flera. Många. Men inte alla. Kanske blir ungefär lika många anti och stänger igen helt? Kanske slutar det med att resultatet blir… plus minus noll? Om du förstår hur jag menar. Och då har vi ju bara nåt en otrevligare värld, och inget annat. Dvs. Jag tror vi måste förändra, jag tror skammande kan göra skillnad men jag tror egentligen inte på skammande. Hehe.

    Jag är själv resebloggare, och jag har känt skav kring flyget länge, och inte bara kring resandet utan även kring mitt ansvar som just bloggare (och poddare). Jag har landat i en policy för mig själv för 2019, som ett första steg. Har fått en hel del bra reflektioner kring detta, i många kanaler.
    https://letsgoexplore.se/2019/01/14/resebloggare-klimatpolicy-2019-klimatneutralt/
    Sen tänker förstås t.ex skammarna att det inte är nog, och är man inne på spåret med nolltolerans så är det inte det. Jag tror dock samtidigt på resande… Så för mig är detta ett första steg som funkar. Som kommer göra skillnad för mitt resande, och kanske fler med mig.

    Men för att nå riktigt stor skillnad, alltså stor på riktigt, tror jag ändå inte på skam-kortet och inte på individ-insatsen. Det räcker liksom inte. Och fasen, vad gör individers icke-flyg i relation till män på makt i USA som helt förnekar utmaningarna eller i Brasilen med skövling av regnskog? Pust.

    1. Jenny skriver:

      Läste din policy. Det låter som ett jättebra sätt att inspirera andra att resa mer hållbart. Självklart är det bättre att inte flyga alls, men alla är ju inte villiga att ta det steget än. Jag tror på lagom mycket skam för att ändra sitt beteende, men när det blir för mycket så blir man ju uppgiven och vill inte göra något alls. Bättre då att inspireras att minska antalet flygningar och klimatkompensera för de man gör än att inte göra någon förändring alls.

      1. Men ja – lite så. Tror vi alla börjar på olika ställen så att säga, och det blir enklare att något händer överhuvudtaget om vi kan börja där vi är.

  4. Emma skriver:

    Jag tycker också det är svårt. Vi kunde verkligen bli bättre på detta med maten, även om vi har dragit ner väldigt mycket på rött kött och försöker köpa mycket ekologiskt. Vi har skaffat en elbil nyligen, det känns väldigt bra, men sen är det så mycket debatt kring det, om det verkligen är så miljövänligt mm. Men jag tänker att det hursomhelst måste vara framtiden, vi kan inte fortsätta med bensindrivet för evigt. Flyger gör vi inte jättemycket, men där får jag otroligt dåligt samvete! Men det går ju inte att ta en weekend i Paris med tåg… Vi måste nog börja tänka om kring hur vi reser. Men visst, vi kan inte göra all skillnad här, men jag känner nog att jag vill göra så mycket jag kan!

  5. Sara skriver:

    Känner igen mig i allt du skriver, man vill göra något men är att skippa flygningen rätt väg att gå? Eller ska man bli vegan? Eller sälja bilen och cykla i vardagen? Säkert gärna allt, men det känns iaf för mig som väldigt stor förändring på en gång och jag blir matt och vill bara ta en godisbit och gå o lägga mig… Barnsligt jag vet.
    Hade gärna velat ha bättre tåg möjligheter i Europa! Ja, eventuellt är det en ursäkt och naturligtvis kan jag som konsument påverka genom att dra ner på flygandet och välja tåg när det går etc, men problemet är att det knappt finns tåg genom Europa pga alla länder har sina system? Eller är jag fel på det? Vill gärna ha guidning och information från beslutsfattare och folk som kan detta bättre än jag, men är absolut beredd att så att säga ”göra mitt”

    1. Sofia skriver:

      Vet du, jag tror att det litegrann är en myt att det är så svårt att resa med tåg i Europa! Vi gjorde en superhärlig tågresa i somras, Mellansverige-Alperna, och det gick som en smäck. Nästan allt kan bokas via Deutsche Bahn (tyska SJ) och det blev dessutom jäkligt billigt eftersom vi reste med barn och de åker gratis. (Vilket de ju inte gör med flyg). Om man vill ha proffshjälp med bokning finns flera resebyråer i Sverige som kan hjälpa till. Tågsemester-gruppen på Facebook är grym!

    1. Jenny skriver:

      Det är krångligare än flyg men inte jättesvårt att åka tåg i Europa. Jämfört med ryanairflyg utan baggage är det dyrt men ligger nog på ungefär samma pris som en SAS flygning, plus att barn reser gratis upp till åtminstone 4 år (beroende på land). Precis som Sofia skrev går det boka det mesta via bahn.com, man kan behöva boka resan i delar om man vill få upp priser online. Som Sofia också skrivit Facebook gruppen tågsemester är fantastisk.

      Om man inte har barn eller har barn som orkar sitta stilla länge kan man åka flixbus. Min syster åker till Paris om någon månad för 395kr

      1. Sara skriver:

        Så himla bra tips, ska definitivt kolla upp Deutsche Bahn och den där facebook gruppen! Tack!
        (Dessutom: tåg är ju mycket lättare med små barn tycker jag! Man kan gå runt på tåget på ett sätt som inte går på flyg, titta ut genom fönstret, köpa kaffe… Ja bättre och roligare på alla sätt liksom, dessutom bra för klimatet!)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..