När kritiken hamnar fel… och vissa ALLTID kommer undan

Jag såg en artikel i FB-flödet (den här). Den är skriven av en person som jobbar på förskola som förklarar lite hur det funkar med arbetstider och stora grupper och lite personal. Det är ju helt galet många barn, enormt många olika behov och alldeles för lite personal! Det kan man konstatera.

Då kan man förstå att personen som skrivit artikeln reagerar på föräldrar som (som jag tolkar det) sagt exempelvis: Hur svårt kan det vara att utöka tiderna lite till? och Mitt barn har inte sovit så mycket i natt så hen behöver kramar och omsorg.

Det måste vara otroligt provocerande!

Men sedan tycker jag att artikeln/insändaren svajar. Det blir någon typ av jämförelse mellan hemmet och förskolan och vilket av detta som skulle vara bäst för barnet. Med slutsatsen … trumvirvel … hemmet! För där är det fler vuxna per barn. Typ.

Alltså det är väl ändå inte det som det handlar om? Huruvida förskolan är bättre för ett barn än hens hem?

Varför vaaaaarför hamnar viktiga ämnen, viktiga diskussioner i någon typ av blame game där mammor nästan alltid är de skyldiga? Så mycket vettiga saker som bör komma upp till ytan som bara försvinner i ett ”ja men ALLA har rätt att gå ner i tid” och ”det finns föräldrar som lämnar barn på förskola och går och fikar!”

De allra, allra flesta jobbar för att de måste, för att de vill och för att det är vad som får livet att gå runt, på ett eller annat sätt. De allra, allra flesta lämnar då barnen på förskola för att det är bra sätt att lösa vardagen. Förskola och pedagoger är inte något dåligt och det är inte heller tänkt att vara en ersättning för hemmet och förälder.

Att personalen går på knäna, att de ska leva upp till en massa mål men inte får förutsättningar för att nå dem är galenskap. Det är ett så icke-prioriterat område att jag får kramp i benen av att tänka på det. Jag blir galen på alla dessa yrken som blir mer och mer ohållbara, där man pressar in lite, lite mer, hela tiden. Effektivitet! Ja, men på bekostnad av kvalitet.

Detta är inte föräldrars fel! Det finns en himla massa anledningar till att föräldrar lämnar sina barn på förskola. Den främsta är arbete, men sedan är det också föräldralediga som lämnar syskon och kanske är det så att en mamma slinker in och handlar tre liter mjölk 20 minuter innan hämtning.

Det är inte problemet.

Jag vet att det alldeles säkert finns de som ”utnyttjar” systemet. Kanske folk som inte känner till reglerna eller till och med de som skiter i vilket. Jag tror de är försvinnande få om man jämför med de personer som lämnar barn på förskola för att det är vad som funkar bäst i livet just nu.

Så därför blir jag galen när diskussionerna hamnar snett. Vi borde prata om personalbristen, om de stora grupperna och vad det får för konsekvenser. För pedagogerna, för barnen. Inte huruvida Elin minsann drack en kaffe latte i förrgår när barnet var på förskolan, eller hur Jenny kom med tre kassar från en klädbutik när hon hämtade sina barn.

Det är såklart lättare så. Jag såg kommentaren att om alla föräldrar skulle anstränga sig för att få ner tiderna för barnen på förskolan så skulle det bli lättare för personalen.
För det första så kan det väl få konsekvenser för hur mycket personal de får ha på förskolan, tänker jag? Men främst, NEJ. Det är en fajt som många, måååånga föräldrar redan för. På hemmaplan, i sig själva. Hur ska vi kunna hämta så tidigt som möjligt? Vem kan hjälpa oss på torsdag när vi båda har möte sent? Kan vi pussla så du går till jobbet svintidigt så vi kan hämta barnen före kl. 16? Om jag går ner i tid, klarar vi lånen då? Och så vidare. Och så vidare.

Det är lättare att tro att man löser problemet genom att skälla på mammor som hämtar sent. Men lägg skulden där den hör hemma. Uppåt. Politikerna. Prioriteringar.

hamtiveckan

  1. Jobbar i förskola vill jag börja med och säga. Förstår att det i debatten kring förstora barngrupper/för lite personal är oviktigt vad som är bäst för barnen egentligen – hemmet eller förskolan och att i drömvärlden skulle majoriteten vilja ha sina barn hemma och ändå få livet att fungera. Men med det sagt så kan jag snabbt säga att de är väldigt vanligt med föräldrar som utnyttjar systemet och lämnar barnen för att få en dag hemma. Kan ju säga att jag ganska många ggr har sprungit på föräldrar i mataffären eller på gymmet när jag slutar tidigt och då vet jag att barnen är kvar på förskolan och nej det är faktiskt inte okej att ha sina barn på förskolan för att handla eller träna (säger inget om att man tränar på sin lunch men jag tror inte as många sjuksköterskor eller lärare ute på landet ens har tillräckligt lång lunch för att åka och träna på den) och du ska se hur föräldrarna skäms. Eller så hämtar man ett barn och åker iväg till typ bvc (säger inget om det heller) men att man efter bvc åker och fikar/äter med det barnet medan de andra är kvar på förskolan är inte okej. Förskolan är till för de föräldrar som arbetar, studerar, är föräldralediga Eller söker jobb (arbetssökande och föräldralediga har få begränasd tid där jag arbetar) inte för att föräldrar ska förverkliga säg själva. Har ibland fått frågan om barnen kan vara hos oss för att de ska handla julklappar och det skulle under inga omständigheter vara okej.

    Förlåt för väldigt lång kommentar men tycker tyvärr att många föräldrar inte förstår syftet med förskolan.

  2. Håller med om att fokus bör ligga högre upp men tyvärr möter jag många föräldrar (jobbar på förskola) som faktiskt säger rakt ut att de inte orkar vara med sina barn. Det gör mig ledsen. Om de verkligen spenderade mer tid med sina barn tror jag inte att de skulle känna så.

    1. Oj många alltså? Och de menar det eller säger det med glimten i ögat? Hur många skulle du uppskatta att det är som säger så och verkligen menar det?
      Det kan ju vara ett problem m dagens tempo och allt som ska hinnas med och effektiviteten etc. och att folk ej orkar med sitt liv o därmed barnen.
      Men jag tycker inte att föräldrars minskade ork och ev minskad ork att vara med barnen har med förskolans ohållbara situation att göra.

      1. De menar det… Svårt att uppskatta antal men upplever att det blir allt vanligare att föräldrar uttrycker sig så. Förra terminen skedde det vid ett flertal gånger.

        Men visst stämmer det som du skriver att det inte hör ihop med förskolans situation.

  3. Förändring måste komma uppifrån. Att vi föräldrar går ner i tid och kämpar för att våra barn ska få så korta dagar på förskolan som möjligt bidrar inte till högre personaltäthet och högre kvalitet i förskolan. Färre barn på plats bidrar till färre pedagoger på plats. Förändringen sker den dagen politiker satsar mer på förskolan i form av högre personaltäthet. Fääre barn per pedagog helt enkelt.

  4. Detta är ett av mina favoritämnen men jag har på sistone svårt att diskutera ordentligt för det går alltid åt fel håll!
    Ditt inlägg klickar många boxar hur jag upplever det. När mitt syskon kom fick jag inte ens gå på dagis! Men nu är Jag är en av dem som får ha egna storasyskonet på 15h men tycker 20-25h borde vara tillåtet.

    Jag veeeet att man inte skall gå hit men jag provar… att vi innan barn nummer två betalade 998kr i månaden för 35h/v är helt sjukt!!! Då får ungen 2 huvudmål samt 2 mellanmål. Samt massa pysselmaterial och bra grejer att leka med.
    Nu är jag inte helt insatt hur budgeterna fördelas etc etc men för mig är det helt sjukt att det är ”så” billigt!!??
    jag betalar gärna mer för att kunna få mer pedagoger och underlätta utbrändhet etc.
    OCH självklart fattar jag att alla inte kan och skall inte behöva men samtidigt lever vi i en värld där folk tar sms-lån för semestrar och ny tv etc men att betala för ”riktiga” grejer struntar man i.
    Ok nu gick jag dit.. feel free att rasa men jag tycker faktiskt det är så.
    Bättre man körde typ bidrag för ensamhushåll eller liknande.

    Svårt ämne eftersom hur man än vänder och vrider går det liksom inte ihop… att rikta sin uppgivenhet mot föräldrar är helt fel och som sagt för enkel väg. Jag tycker Sverige har en av världens bästa barnomsorg med våra förskolor, synd att den bryts ner.

    Och sorry långt och spretigt som vanligt! Så svårt med ämnen som ligger nära hjärtat. 😘

  5. Jag och min man jobbar obekväma tider, vilket i värsta fall leder till att jag lämnar barnen på dagis kl 07.15 och mannen hämtar dem 17.30 (JA JAG KALLAR DET DAGIS!!!! O det är minst lika rätt som förskola eller föris!) Jag är oerhört tacksam för den fina personal som finns på mina söners dagis, som ställer upp för alla våras barn i vått och torrt! Och som dessutom ser hur ont i hjärtat det gör att ens barn spenderar mer tid i förskolan än hemma. Jag är mammaledig med tredje sonen i några månader till och bävar för att återigen gå miste om tid tillsammans med mina barn. Dagens samhälle är inte gjort för barnfamiljer. Jag jobbar varannan helg 8-17 lördag och söndag, sen tre eller fyra vardagar med arbetstider mellan 8-20.30 och mannen är iväg mellan 6-17.30. Mitt hjärta brister över att inte kunna få spendera mer tid med mina barn. Hur löser ni andra det med dumma arbetstider :'(

  6. Och den där föräldern som vill ha öppet ”lite längre” tror vi att hen vill ha det för att hinna köra ett gympass innan hämtning eller exempelvis för att hen jobbar i butik som stänger 19? Eller att hens arbetspass slutar 18, men bussen går 1803 så hen måste ALLTID smita tre minuter tidigare och om inte den där snälla kollegan som alltid säger ”gå du så låser jag” är där, då kanske någon säger till chefen?

    Nej, jag har full sympati för att det är jättejobbigt, utmanande och logistiskt skirsvårt med förskola men samtidigt undrar jag hur fan man får ihop det om man är två föräldrar som inte har 9-5-jobb? Om man är två servitörer, läkare, sjuksköterskor, butiksbiträden?

    1. Ja, det har jag också funderat på. Det är ju inte så att förskolorna har öppet på kbvällen, men ofta öppnar de ganska tidigt. Kl 17 har det varit tomt på våra, men den officiella tiden är till 18 tror jag. Är det inga som jobbar senare????

      1. Gud ja, insåg det när jag läste min egen kommentar.

        Men ensamstående föräldrar är fan superhjältar, det är först nu när jag har ett eget barn som jg fattar hur sjukt cool min egen (ensamstående) mamma (utan stödsystem i samma stad) var/är.

    2. Jaaa! Vi är två sjuksköterskor och när vi båda börjar arbeta efter föräldraledigheten kommer vi typ aldrig att ses. Vi arbetar varannan helg och ett visst antal kvällar (oavsett hur många procent vi arbetar) så vi kommer aldrig att kunna vara lediga någon helg tillsammans. Och vi kan ju inte arbeta kväll båda två samtidigt.

  7. Jag tycker det här är en jättesvår fråga. Jag har själv valt (och har möjlighet) att vara hemma ”länge” med mina barn (de är 1 och 3 nu) (pappan har också varit föräldraledig, men inte lika mycket som jag, av en rad olika skäl, tradition bl.a., men det hör inte till den här diskussionen, grejen är att mina barn har varit hemma och inte på förskola). Så har vi valt att göra, och jag har ingen anledning att ha synpunkter på hur andra gör på individnivå.
    Men, jag funderar mycket på den stora förändring (på befolkningsnivå) som skett sedan jag själv var liten (på 80-talet). Då var många föräldrar (mammor) hemma helt eller delvis när barnen var små. Kanske kvinnofälla, för säkert trivdes inte alla med det. Men å andra sidan var det inte lika många som brände ut sig då. Eller har jag fel? Jag bara funderar på vad anledningen är att så många idag anser sig ha svårt att jobba deltid (eller vara hemma längre) när barnen är små. Själv skulle jag inte orka att jobba heltid och ha ork för barnen (jobbar med människor, så brukar vara helt färdig socialt när jag kommer hem).
    För det andra funderar jag på var barnfokuset hamnar (utan att skuldbelägga, håller helt med om att det ansvaret inte alls ligger enbart på mammorna, och jag är helt övertygad om att alla föräldrar vill sina barns bästa). Jag menar inte alls att förskolan är dålig på något sätt, tror absolut att det är bra att lära sig saker där, och att leka med kompisar. Men forskning visar att det är en jättestor stress för små barn (0-3 år) att separeras från sina föräldrar, även om det är till samma ställe varje dag, och att de inte knyter an till förskolepersonal som till föräldrar, eller tex mor- och farföräldrar. Och ju längre tid, desto större stress osv. Hur har vi gått från ett samhälle där det var självklart att arbetslivet fick vänta när barnen var små, till ett samhälle där det är helt ok att ett-åringar har 50-timmarsveckor på förskolan?
    Vill verkligen inte skuldbelägga någon, alla är vi barn av vår tid (jag känner mig som en dålig feminist när jag vill prioritera tid med mina barn istället för att jobba, när jag nu har en man som inte vill lägga så mycket tid hemma). Vill bara vända och vrida på den här frågan, och tänka högt.
    Dessutom tänker jag att det finns få saker som föräldrar i allmänhet inte kan lära sin 1-3-åring, och att förskola i den åldern inte är till så mycket för barnen, som för föräldrarna. Rätta mig gärna om jag har fel. Och så klart finns det alltid undantag åt alla håll, vissa familjer, vissa perioder i livet, vissa barn, vissa arbetsliv mm har alltid andra behov. Men jag tror att vi som föräldrar skulle behöva tro lite mer om oss själva, och hur viktiga vi är för våra barn.
    Sedan tror jag att en anledning till att vi inte orkar ha storasyskon hemma när vi har ett mindre syskon är att vi är så ensamma. Dels lever många av oss långt ifrån våra föräldrar, och dels finns det inga andra stora barn hemma, så det finns ingen att träffa och låta de stora barnen leka av sig med. Det är nästan det jobbigaste med att vara hemma länge med barnen, tycker jag, man blir så ensam. Så upplevde aldrig min mamma det, under alla år hon var hemma, eller jobbade deltid, då var det fler som var hemma längre.
    Sorry för långt och spretigt inlägg. Tycker det här är väldigt intressant att vända och vrida på.

    1. Jag håller stenhårt med dig! Jag kommet gå ner i tjänst är tanken, för att jobba heltid eller ens 75% funkar inte med tre barn och hus. Inte om man jobbar obekväma butikstider. Skit i pensionspengar och allt trams med kvinnofälla. Min man kan va ledig alla helger och alla röda dagar i sitt yrke, medans jag själv får slåss för att ens få ledigt när det är studiedag i förskolan då vi är tre kvinnor med småbarn på vårt jobb.

    2. Kanske skulle det bli mer balans om fler män klev in på hemmaplan och gick ner i tid etc?

      Men återigen. Vad föräldrar gör eller inte har ju inte med förskolans ohållbara situation att göra. Vill bara påminna om att det är två separata diskussioner som ofta blandas ihop!
      Man kan diskutera båda, men jag tycker vi försöker hålla dem isär!
      ❤️

      1. Håller helt med dig om papporna, även om det verkar vara svårt att få dem att prioritera barnen framför jobbet. Suck!

        Och håller helt med om att ”de som bestämmer” borde se till att minska storleken på barngrupperna och öka personaltätheten osv.
        Men tänker ändå att allt hänger ihop. På ganska få år har ”samhället” intalat oss att det bästa för alla är att vi jobbar så mycket som möjligt, tjänar så mycket som möjligt, och att barnen har det bäst på förskolan om de ska lära sig något här i livet (det är iaf så jag uppfattar de kommentarer jag får om mitt val att vara hemma längre med barnen). Samtidigt verkar inte resurserna till förskolan öka i den takt som vi hakar på arbetslinjen. Det är förfärligt och går ut över barnen. Och personalen.
        Såklart kostar det att prioritera bort jobb under några år. Verkligen inget lätt val. Jag hade verkligen önskat att samhället underlättade för oss som vill vara hemma mer, och samtidigt lägga mer resurser på förskolan.

        Svårt att hålla isär de olika orsakerna till att det ser ut som det gör, tycker jag. Men jättebra att du lyfter frågan! 💕

        1. Jag tycker också att frågorna hör ihop, det har ju redan funnits diskussioner om att småbarnsföräldrar ska få reducerad arbetstid.

          Och är det inte väldigt konstigt att vi för inte så länge sen klarade oss på en heltidsarbetande förälder men idag måste både arbeta heltid?

          Så jag tycker samhället behöver ändra både stödet till förskola och till föräldrar (pappor också!) så att både möjligheterna att vara på förskola och att vara hemma blir bättre.

    3. Oj oj oj som jag håller med om det där med äldre barn hemma som man inte lyckas hitta något umgänge till!! Ville bara säga det haha, tack för mig!

      Och tack Louise för viktig diskussion! Älskar hur du lyfter svåra frågor på ett enkelt sätt ❤️

  8. HEAR HEAR!!! Äntligen, lägg skulden där den hör hemma på riktigt! Är så otroligt less på alla dessa snedvridna debatter. TACK för detta inlägg!!

  9. Tack för ett så fruktansvärt bra och viktigt inlägg! Blir även extra glad över de kloka och fina kommentarerna, särskilt från er pedagoger. Hamnade en gång i en sådan här diskussion på fb, med vänner och bekanta, där det sades rätt ut ”men varför skaffa barn om man inte vill vara med dem”. Hade fram tills dess inte trott att folk faktiskt sa sådana saker på allvar. Men jo. Vad som framkom med all tydlighet i denna tråd var att samtliga föräldrar (både män o kvinnor) hade haft väldigt enkla liv/förhållanden runt omkring under sin tid som tex föräldraledig. Det hade inte funnits någon slutkörd mamma, deprimerad pappa, överaktivt syskon, egen firma som måste gå runt trots barn, etc etc. Deras liv hade helt enkelt bara flutit på i sakta mak och förståelsen för hur andras situation kan se ut var därför lika med noll. Man gjorde också precis motsatsen till det, du här så bra sätter fingret på, och förutsatte att folk var lata jävlar som inte ville vara med sin barn. Så därför, en en gång, tack för ett mycket viktigt inlägg!

  10. Jag har jobbat på förskola och tycker att jämförelsen med hemmet också haltar för det är inte riktigt samma sak med barn på förskola och barn i hemmet. Det kan vara lika krävande att ha två barn hemma på en vuxen som det kan vara för en pedagog att ha åtta barn eftersom de allra flesta barn klarar av att anpassa sig efter gruppen och de kräver sällan lika mkt från sina pedagoger som de gör från sina föräldrar.

  11. Bra inlägg! Jag är förskollärare och arbetar därmed i förskolan! Svinkul! Men astufft emellanåt (pga anledningar som du skriver…) MEN! Det är aldrig föräldrars ”fel”. Helt ärligt, jag skiter i vad föräldrarna gör om dagarna. Jag är där för barnen och vill ge dem en lärorik och lustfylld dag. Oavsett om päronen pillar naveln eller jobbar som tokar. Sen finns det många saker som måste förändras – dels för att få människor att fortsätta arbeta inom förskolan, dels för att barnen ska få en bra start på det livslånga lärandet. Men den diskussionen måste föras på en politisk nivå. Utan barnen har jag inget jobb – och det vore väldigt tråkigt! 🤜🏻

  12. På vår förskola fyllde de inte alla platser under hösten. Jättebra tänkte vi föräldrar. Större ytor och högre personaltäthet för våra barn ju. Nej, då stängde de en avdelning och sa upp personal. Så ja, påverkan måste ske på högre nivå. Inte på föräldrar som många gånger kämpar på redan.

  13. Så viktigt inlägg! Får också höra kommentarer om att jag har sonen på förskolan när jag själv är hemma ”ledig” med min dotter. Jag skulle gärna vilja byta en dag med dessa personer så kan de få se hur ”ledig” man är. Sonen går 15 h i veckan vilket fungerar bra för oss, han behöver få träffa sina vänner och vara i en annan miljö. Sen om jag går och tar en fika på stan ska andra skita i rent ut sagt, jag tycker att man som föräldraledig också ska kunna få ta det lugnt för oftast är det full rulle även när ena barnet inte är hemma.

    Sen tycker jag pedagogerna gör ett fantastiskt arbete och jag har vad jag minns alltid blivit bra bemött även när jag ser att de har det tufft. Det är ständigt olika vikarier inne och arbetar, ofta är det olika varje dag. Men de ordinarie kämpar på trots ryggproblem och annat till följd av jobbet. De är guld värda!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..