Snittbok in the making

Nu grottar jag ner mig i kejsarsnitt bildmässigt.

Steg 1 var att läsa all fakta från Mia.

Steg 2 var att läsa alla fantastiska läsarberättelser – tack!!

Steg 3 var att sålla och välja ut delar bland dessa berättelser, i ett första skede. Så svårt!

Steg 4 är att göra bilder.

Det är så kul! Min sökhistorik på Google må vara skum periodsvis… tänk att jag gjort illustrationer för sexveckor, snippkoll och snitt. För att nämna en del, hehe…

Här är linjebilden till den bild jag hoppas ska pryda framsidan på boken.

Och här är en som ska illustrera kissa på sig-skrattet:

  1. Hanna skriver:

    Så bra med en snittbok! Gillar allt du gör skarpt, men känner lite extra starkt för detta då vår dotter kom med akut snitt efter långdraget igångsättningsförsök (hon låg i vidöppen bjudning och kom inte ut). Kändes proffsigt och lugnt hela vägen och fick inga komplikationer efteråt, bara positiva erfarenheter!

  2. Linn skriver:

    Jag skulle snittas planerat eftersom min dotter låg i säte. Jag var först ut på morgonen och hade duschat efter alla konstens regler (2x kväll och 2x morgon, eller något sånt). Men de hade glömt att säga till mig att jag måtte raka underlivet (var inte gjort de senaste månadene eftersom stor mage i vägen). Så när de kom och hämtade mig på morgonen såg de att jag inte var rakad, drog mig hastigt in i duchen och typ rev av mig allt håret med en engångshyvel-herregud vad det sved. Kände mig lite dum också som inte fattade att det själklart måste bort om man ska snittas.

  3. Sara skriver:

    Hejja Snittbok!
    Vår dotter kom plötsligt med akut snitt i vecka 25. Då kan en tro att det blir ett litet snitt. Tvärtom, ett ordentligt stort för att kunna ta ut den sköra lilla pluttan på 650 g. Personalen på SÖS var helt fantastisk! Jag kände mig trygg hela tiden. Snittet läkte fint och efter nästan två år har ärret gått från att se ut som en haj, till att vara ett 2 dm långt leende ärr.

    Lycka till med boken!

  4. Anna skriver:

    Vad härligt att du gör en snittbok! Jag blev skutsnittad och sövd, och det funkade jättebra då. Men inte alls beredd på hur jobbigt det var efteråt, just att inte kunna ha byxor. Tänkte att jag kunde ju alltid ha gravidjeansen efter också, men alla byxlinningen satt ju över snittet och gjorde ont! Fick låna makens mysbyxor, hur kul kändes det? Sen blev det mina tränings/överdragsbyxor. Riktiga byxor tog 6 veckor innan jag Kunde ha, då fick jag gå till HM och köpa ett par i större storlek, gravisjeansen skavde på snittet. Sådana små, men viktiga grejor var jag inte beredd på…

  5. Jessica skriver:

    Ooo, så fin bild på ärrmagen och bebis! <3

    Har 4 barn, alla snittade. Stolt över mitt ärr. Barnen entusiastiska över ärret och vill ofta se varifrån de kommit ut. =D

    Min första blev brådskande snitt då de ettutre fattade att inte ryms någon ut den vägen.
    Har ända sedan liten vetat att snitt är sättet mina barn föds på. Vet inte varför, men sådan känsla har det varit.
    Följande barn har varit planerade snitt. Även om de alla haft brådska och kommit före utsatt datum.

    Alla gånger har varit fina upplevelser. Barnen mått bra och börjat amma genast. Även jag mått bra och kunnat sköta om bebis och röra på mig. <3

Lämna ett svar till Jessica Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..