Låt oss slåss för kanske möjligtvis en eventuell skillnad på ca en millimeter

Jag lade upp den här bilden på min Instagram igår.

De allra flesta som fått bebis vet hur mycket det pratas om bröstmjölk och amning. Bröstmjölk är liksom magiskt och kan användas till allt från nariga armbågar till täppta näsor. Och så mat till bebisen då. Om man vill sitt barn det allra bästa.

När jag tänker tillbaka på det känns det rätt skumt och verkligen omodernt att presentera ETT enda val som det rätta.

Det borde ju liksom vara: om den nyfödda bebisen är hungrig, ge ej fläskfilé och klyftpotatis – amma eller flaska. Typ.

Vi har så lätt att skapa en enda sanning när det gäller enormt mycket. Jag har en liten hobbyteori om att det beror på att vi är ett litet land och trender slår hårt.

Problemet är att minsta avvikelse från det som utropats som DET KORREKTA automatiskt blir fel fel fel!

Och gissa vad jag kommer att säga nu: nyyyyyanser!

Det är ett problem att ”sanningar” rapas upp om och om igen tills ingen nyans finns kvar. Att det på ett sådant inlägg jag gjorde på Instagram MÅSTE komma in folk som ska poängtera att amning är det bästa … det får mig att nästan bli full i skratt.

Kan man säga att något är bäst? Bäst för vad? Bäst för vem? I vilken mängd för att vara bäst? Jämfört med vad?

Räcker det med en millimeter i skillnad för att ett enda alternativ ska vara det som basoneras ut som ”rätt väg”?

Och låt oss säga att bröstmjölk är en fjuttig millimeter bättre än ersättning – jag tror inte det i vår del av världen men låt oss ändå tänka så – är den millimetern värd all skam och skuld som det orsakar när någon inte kan eller vill amma? Är den millimetern så otroligt viktigt?

Det finns fler individer i sammanhanget än bebisen. Det finns flera stycken som ska må bra. Det finns flera sätt att göra rätt!

Och för tydlighetens skull vill jag lägga till att ammande mammor också skammas. Såklart! Inte kan vi bara gå runt och vara schyssta mot varandra! Nej ammar du så ammar du säkerligen för ofta. På fel platser. För kort tid eller ännu värre – för länge. Kanske ammar du så folk ser ditt bröst. Kanske lägger du en filt över. Kanske går du hem. Kanske skiter du i blickar och går ut. Vad du än väljer så kan du vara säker på att det är fel. Puh! Skönt ändå, att den korrekta vägen var så smal att ingen kom in.

  1. Jag tänker som så, amning, det är naturligt. Det finns inget bättre än det naturliga. Jag ser så många som ger flaska bara för att det är enklare, så de kan leva sina liv som förr.
    Och det tycker jag är fel. K
    Skapar man en människa så ska man vara beredd på att ge barnet den närhet hen behöver.

    Sen däremot finns de dom som har jätte problem Med amning eller där den inte riktigt funkar. Då är ersättning en jätte bra lösning.

    Första 3 månaderna av bebisens liv i denna värld är en anknytning tid, som de säger räknas som den fjärde trimester.

    1. Ida skriver:

      Och vad vet du om vilka anledningar folk har att flaskmata. Var du där när beslutet togs och hörde någon säga ”det blir enklast så”.

      Eller kan det kanske ha varit så att någon tyckte att det var prioriterat och viktigt att barnet redan från start fick en riktigt nära relation även till sin andra förälder? Kanske någon som tar en medicin du inte har nån aning om? Kanske någon som försökt amma och bara mådde skitdåligt av det?

      För vet du vad: Jag har också offentligt pratat om fördelarna med flaska – att pappa kunnat mata och ta nätterna, att det underlättar med barnvakt etc. men det var inte de anledningarna som avgjorde att vi flaskmatade – utan det var p.g.a. det faktum att trots idoga ansträngningar så producerade jag inte tillräckligt mycket mjölk, men det gick jag ju inte runt och berättade för kreti och pleti, för det hade de ju faktiskt inget med att göra.

    1. Ida skriver:

      Dessutom vad är det för trams att bara amning skulle ge närhet? Man kan vara lika nära med flaska – flaska i famnen med hud mot hud kontakt. Det gjorde vi i hemmet, men inte ute bland folk. Precis som att amning inte automatiskt betyder närhet, vet du hur många som sitter och scrollar på mobilen medan de ammar? Val av mat påverkar inte närheten, snarare hur man väljer att utföra matandet oavsett vilken mattyp man valt.

    1. Jenny skriver:

      Tror inte att folk väljer flaska för att det är enklare. Flaska kräver ju inköp, planering och blandning. Ska man välja det ena eller andra beroende på vad som är lättast är ju amning (som funkar) det lättaste. Bara att slänga fram ett bröst. Det har jag gjort på alla möjliga ställen.

      Precis som Ida skrev kan man ju ge precis lika mycket närhet oavsett om man ammar eller flaskmatar. Jag tror inte att en bröstvårta i munnen gör någon skillnad.

    1. Ida skriver:

      Fast när jag kämpat 2 månader med amning och pumpning och ändå inte lyckats få upp produktionen och det fortfarande blödde och gjorde helvetiskt ont stötte jag på en artikel där författaren satt sig in i amningsforskning globalt. Hon hade inte bara tittat på den ”vanliga” forskningen från västvärlden (där de välutbildade ofta ammar och de lågutbildade låter bli), utan även forskning från länder där amning var vanligast bland lågutbildade och flaskmatning vanligast bland högutbildade (bl.a. Brasilien om jag minns rätt) och upptäckte att forskningen där visade precis tvärtom! Att allt positivt vi tillskriver amningen här egentligen beror på socioekonomiska faktorer – allt förutom en viss magbakterie. Varje gång jag läser kommentarer som din önskar jag innerligt att jag hade sparat den artikeln eller åtminstone visste hur jag skulle hitta den igen.

      Jag slutade amma där och då, vilket var ett av mitt livs bästa beslut. När barn nr 2 kom delammade jag tills hon beslutade sig för att sluta – för där funkade amningen från start och jag insåg ”wow, det är SÅHÄR amning ska funka”.

          1. Ida skriver:

            Tack, det var ingen av dem, men dessa har liknande innehåll, så dessa ska jag nu printa ut och spara för framtida behov. ♡

  2. Nina skriver:

    Tack! Nyans är precis vad som saknas i denna millimeterfråga, för det är ju precis vad den är.

    Inför att vi skulle få vårt första barn för snart fyra år sen gick vi på en amningsföreläsning på sjukhuset vi valt för förlossningen. Jag var dock redan ganska inställd på att jag inte skulle kunna amma då jag flera år tidigare gjort en bröstförminskning och då blev tydligt informerad att det fanns en stor risk att jag inte skulle kunna amma. Ja risk, inte möjlighet eller chans, utan risk. Men jag ville ändå förbereda mig ifall det trots allt skulle funka för att efter det kunna välja.

    Föreläsaren pratade vitt och brett om hur fantastiskt det är med amning men la också till att alla inte kan av olika anledningar och det är ok. Men typ i samma andetag meddelar hon att det finns forskning som visar att risken för ätstörningar hos barn som inte ammats är större än hos barn som ammats. Jamen ja så ok var det alltså att inte amma. Tack för den upplysningen, ökade ju inte alls på skammen, skulden och rädslan lite till hos alla lyssnande blivande mammor. Var efter att detta yttrats så nära att ställa mig upp och lämna salen. Men satt snällt och tyst kvar, men kokade inombords.

    När vår lille grabb kom var jag därför inte beredd på hur stark min egen vilja att kunna få amma var. Men jag insåg snabbt att det inte skulle funka och så fort vi var hemma från bb åkte flaskan och ersättningen fram. Koppmatningen som bb-personalen rekommenderat för att ”inte förstöra sugreflexen” struntade vi totalt i, skapade bara så mycket stress hos både mig, maken och lilleman.

    Nu väntar vi nr 2 och det lär bli flaska för honom också, om inte brösten vill annorlunda denna gång. Ett stort hejja till alla mammor som väljer den väg som passar dem och deras bebis bäst, oavsett om det är bröst eller flaska!

    1. Å jag undrar över den där forskningen och hur väl underbyggd den var och så vidare … och isf hur stor den där risken för ätstörning är jämfört. Det blir så galet när man ska slänga sig med ”forskning” säger utan att eg berätta mer om forskningen!

  3. Sara skriver:

    Jag ammade inte mitt första barn som jag fick för fem år sedan och var så beredd på kommentarer och motstånd. Men mötte inget, de var respektfulla och fick hjälp med att fixa mat på BB. Ingen i min närhet sa något heller. Nu ska jag få mitt andra och ska se om erfarenheten blir samma!

  4. Jag behandlades med cellgift och immunhämmande läkemedel stora delar av graviditeten. Blev ändå väldigt sjuk i min reumatism. I samråd med läkare bestämde vi därför att jag genast skulle påbörja medicinering, så fort barnet kommit ut. Därför fick jag inte amma. Alla läkare jag träffade innan, under och efter förlossningen, var helt på det klara med att jag skulle få stoppande tabletter. Det var dock inte barnmorskorna med på. De ville inte alls ge tabletterna, trots att det var inskrivet i journal samt extra instruktion från överläkaren. Det var först när hon kom in och röt ifrån som jag fick tabletterna. Samma attityd möttes vi av när vi ville ha lite instruktioner kring mängd av ersättning. All info vi fick handlade om tilläggsmatning efter amning. Först på BVC fick vi relevant information.
    Så, trots ”order” från flera olika läkare, fick vi ändå bråka för att få igenom det som bestämts. Men de la så klart ingen värdering i amning eller ersättning…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..