En dag man önskar inte skulle behövas

Igår kväll fick jag en kommentar på ett blogginlägg från ”Hanna”. Såhär löd den (jag har fått ok på att publicera):

Imorgon är det den 20 mars, en dag som för några har en alldeles speciell innebörd. 20 mars är ”bär vitt-dagen”. En dag då man uppmanas att bära vita kläder till stöd och minne för oss som förlorat det bästa som vi vet – våra små bebisar. Att kladdkakans dag/ostbågarnas dag/kanelbullens dag uppmärksammas mer än denna dag kan ibland kännas lite märkligt för många av oss som lever med denna sorg och saknad.
Jag förstår att man inte vill tänka på att små barn kan dö, jag vill inte heller veta om denna fruktansvärda sanning, trots att jag har levt i den verkligheten i mer än 4 år. Jag skulle vilja be dig att hjälpa oss att uppmärksamma denna dag.
Obs! Jag ställer verkligen inga krav på dig och jag hoppas verkligen att du inte uppfattar det som en begäran, det är bara en förfrågan, om du skulle kunna rita något ang #bärvitt för vår Lilly och för alla andra saknade små barn.

Tack för en fin blogg, så fylld av igenkänning!

Helt ärligt så ville jag bara scrolla förbi. Det är ju något man aldrig vill behöva tänka på – att förlora sina barn. Men jag har ju valet att scrolla, det har inte alla. Så jag hejdade mig och svarade istället att jag skulle uppmärksamma dagen och redigera en befintlig illustration till ”bära vitt”.
Jag bad också om att få publicera kommentaren, eftersom jag hellre lånar ut orden när jag får svårt att veta vad jag ska skriva.

Delar av fortsättningen på ”Hannas” och min konversation:

Jag är mamma till tvillingarna Nora och Lilly – Lilly dog 116 dagar ung. Jag är också mamma till lillebror Sam.
Om du hinner göra ett inlägg och om det känns ok för dig får du gärna skriva med att man gärna får stötta spädbarnsfonden, Swisch 123 900 21 22.

Om du vill läsa vår historia finns den här https://natasha.vimedbarn.se/angeln-lilly/

Om du inte vill läsa den när du själv väntar barn så förstår jag ❤
Lillebror Sam föddes 1 januari, 2 år och 2 dagar efter Lillys dödsdag och gjorde mig lyckligare än jag trodde var möjligt.

anglabarn

Tack Hanna för att du delade med dig. Jag vill skicka värme och alla tankar till alla de föräldrar som tyvärr kan relatera till Hannas text. 

  1. ❣️ Fint att alla barn uppmärksammas oavsett vart de befinner sig! 💖
    Idag 5 år sedan vår plutt i v16 tog en annan väg 🍀 Tacksam för mina två snarkande kids jämte mig🙏🏻 Kram till alla kämpar!

  2. Nu skäms jag lite grann…
    Idag bär jag olika sockor. För allas rätt att vara olika men lika mycket värda. Gårdagen hade jag ingen aning om… Jag kommer att bära vitt för alla änglabarn och för er som älskar och saknar dom, en egen dag framöver – och hädanefter finns den 20 mars inskriven i mitt hjärta som tillägnad alla er!

    1. Tess skriver:

      Varför ska du skämmas? Jag förlorade min dotter för lite mer än ett år sen och jag rockar sockorna idag, precis som jag gjort sen flera år tillbaka (undantaget förra året pga min sorg). Allting som förtjänas att uppmärksammas ska göra det, vad det än gäller. Och när viktiga saker som #Bärvitt och #Rockasockorna sprids, skapar det förståelse för att alla människor lever olika liv med olika förutsättningar. Dagens olika sockor den 21/3 är då Downs syndrom har 3 av kromosom 21, i måndags var det 18/3 som för mig är en otroligt viktig dag då det var Trisomi 18, eller Edwards syndrom, som tog min dotter ifrån mig…
      Så skäms inte utan gör precis som nu, bär olika sockor för allas rätt att vara olika, och bär vitt för att visa stöd för oss som förlorat våra små <3

  3. Tack för att du uppmärksammar bära vitt-dagen och våra fina barn som finns men inte syns! Det värmer i hjärtat.
    Önskar dig allt gott! Kram från en till änglamamma❤️❤️❤️👼🏻

  4. 👼❤️
    Jag var 2 år gammal när jag förlorade min lillasyster, bara några månader gammal, och mina föräldrar sin lilla bebis. Detta har påverkat oss alla mer än jag tror jag själv ens förstår.. Och jag och mina man var nära att förlora vår yngsta i cancer, men som tur fick vi behålla honom. Ingen förälder ska behöva förlora sitt barn.

  5. Tess skriver:

    Tack för ditt fina inlägg. Det är verkligen det svåraste och för lite mer än 1 år sedan trodde jag aldrig att det kunde hända, även om jag faktiskt hört talas om det. Men så fick min Mira sina vingar och jag gör det jag orkar för att själv sprida kunskap. Tack <3 <3 <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..