Hejdå v26! Och lite järnbrist och förlossningstankar

Imorrn kliver alltså magen och jag in i v 27. Känns rätt nära 30 och 30 känns som ”snart föda!”.

Det går rätt fort denna gång??

Jag var hos barnmorskan idag. Har världens gulligaste barnmorska. En som inte skuldbelägger eller oroar. Precis som jag behöver.

Hade trots järntabletter fått sämre värde och kände mig som en dålig person (rimligt). Hon lugnade mig och sa att det är ingen fara för barnet (då ska man ner mkt mer) utan det är för att jag ska må bra. Då blev jag lättad! Förra ggn var det en vikarie (som också var snäll men lite mer …hård i tonen?) och hon sa att nu ska jag känna rörelser varje dag och jag måste få upp järnvärdet för bebisen växer massor nu.

Jag hajar såklart att jag måste ta hand om mig för att ta hand om bebis men gud vad jag svarar dåligt på de där liiite mer hårda råden. Jag känner sådan stress och som att jag är så dålig! Helt sett utifrån så var det liksom ingen supersträng BM-vikarie, det är liksom jag som panikar när jag inte känner mig duktig.

Hur som. Sockret var för högt och järnet för lågt. Men blev lite peppad att göra gröna smoothies som jag med risk för mitt rykte måste erkänna att jag gillar …

Sedan ska jag få ha ett samtal med psykolog/terapeut inför förlossningen eftersom jag är lite skraj efter min andra. De tog hål på hinnorna och sedan var Maja ute typ 50 min senare. Hade typ en enda lång värk i 45 minuter och sedan några kryst och så var hon ute. Det gick så otroligt fort och jag hann bli ganska rädd. Hade liksom inget paus.

Nu är jag rädd för att bli rädd när det sätter igång. Och lite rädd att vattnet ska gå hemma och att BM-vikarie Mattias alt taxichaffis ska förlösa mig. Så jag vill gå i samtal och bara försöka hitta lite mer lugn och tillit till kroppen.

BM sa att hjärtslagen var lite ”pojkiga”, alltså lägre. Spännande! Det spelar ju ingen som helst roll men det är lite kul att spekulera. Märta och Maja är mest sugna på syrra just nu. Eller Maja svajar pga vore bättre med pojke för det är så få hos dagmamman (hahhaa). Jag tröstade Märta med att de kan styra det hela första åren. Mina syrror ville ha en lillebror, men där kom jag. Det löste sig med en keps och smeknamnet Lill-Johan.

En sak som var lite skönt ändå ang järnbristen är att det förklarar att jag varit så himla trött. Jag har en väldigt intensiv jobbmånad och jag tänker att den trötthet som orsakas av det inte direkt blir bättre med järnbrist.

Nu ska jag snart lägga mig i sängen och läsa!!! Gud så skönt.

  1. Hanna skriver:

    När jag var på inskrivning fick jag höra att jag hade järnvärden som en storrökande soldat. Jag blev först helt förskräckt, men det visade sig att soldater (pga kontrollerad kost) och rökare (???) tydligen har bra blodvärden så det var menat som beröm. 😅

  2. Berit skriver:

    Det är så synd att man ska behöva känna sådan oro när man borde känna sig lugn och trygg i att man gjort det förr! Nu har jag ett vagt minne av att IOM att blodmängden ökar, så blir järnvärdet lägre. Inte för att den faktiska mängden sjunker, utan för att andelen i förhållande till vätskemängden. Kan det komma från Agnes Wolds Praktika för blivande föräldrar? Fick testa min järnreserv när jag väntade andra och den var helt ok, så lågt hb är inte hela sanningen. Jag kunde inte bajsa när jag tog järntabletter, så jag lade helt enkelt av och åt lite extra kött och leverpastej istället. Lyckades därmed hålla både magen och hb-värdet i schack. Fick förresten min yngsta på 66 minuter – från första förvarning till ute – och kan förstå oron inför förlossningen. Jag tror det tog två timmar efter att moderkakan var ute innan jag lät dem kolla så allt stod rätt till med mig, för jag var i sådan chock. Taggarna var resta och jag morrade mina svar så fort personalen kom inom två meter från mig. De verkade lite rädda för mig ;-) Men allt gick bra och det gör det säkert för dig också, även denna gång. Du och din kropp har ju massor med erfarenhet!

  3. Håller med dig! Väntar också trean och tiden går så himla himla fort! Dessutom gick jag precis in i v30 vilket verkligen känns som snart föda och jag fattar liksom inte alls vad som hände?! Plussade ju nyss och innan satt jag och gick igenom gamla små bebiskläder. Iiiiih!!!! 😂😅 men vilken sommar det kommer bli! 😍

  4. Astrid skriver:

    Ang rädsla så hörde jag i förlossningspodden av en barnmorska att tvåan går snabbare än ettan, men på trean kommer kroppen av sig lite och det långsammare igen.
    Om den nu var till nån hjälp..?
    Hejja! Ut kommer den alltid. Tung i rumpan ba.

  5. Sara skriver:

    Härligt med ny vecka! Tre barn alltså, så mysigt. Men det där med hjärtslagen har ju exakt noll evidens? Hade min bm sagt så hade jag tappat all tilltro till hen efter det. Eller kanske inte all, det kan vara så att jag överdriver lite.. Känner igen mig i att reagera på minsta tendens till hård ton! Eller den behöver inte vara hård, bara frånvaro av värme faktiskt.

    Den där gröna smoothien ser supergod ut! Vad har du i?

    1. Hon sa det med glimten i ögat!

      Och ja precis SÅ menade jag – frånvaro av värme!! Tack! Letade som en tok efter rätt ord!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..