Vill (typ)men vågar inte

Vill se dokumentären Leaving neverland. Men vågar inte riktigt.

Vill se dokumentären Vi överlevde R. Kelly. Men vågar inte riktigt.

Vill se dokumentären Älska mig för den jag är. Men vågar inte riktigt.

Så svåra saker att ta in. Så mycket mörker.

Samtidigt känner jag att vi har en skyldighet. Jag har en skyldighet. Att ta del av deras berättelser. Att se till att jag – att vi – vet. Att veta! Att bygga upp ett ALDRIG MER och ett INTE IGEN. Ett STOPP och ett DET RÄCKER NU.

Bygga upp det. För framtiden. Aldrig mer.

För det räcker nu. Fan alltså. Det räcker.

  1. Nattis skriver:

    Jag vill också, men vågar (och orkar) inte utsätta mig själv för den sorgen, ilskan och alla upprörda känslor. Födde barn för två veckor sedan och jag har just nu noll filter i min kropp. Jag tar åt mig 100% av allt, blir katastrofalt ledsen i hela kroppen. Orkar inte det just nu. Orkar inte ens titta på vanliga nyheterna, orkar knappt ha TV4 på när reklamen går på för jag vet att det alltid ska visas vidriga bilder på undernärda, svältande barn, jag vill inte se det. Jag har ingen kapacitet att själv engagera mig känslomässigt i dessa ”avslöjanden”, vilket inte borde vara ett tvång, men det känns lite som att jag borde skämmas för att jag inte engagerar mig känslomässigt i dessa frågor.

  2. Eva skriver:

    Jag kan inte se nyheter och inte dokumentärer som en ”ska” se. Jag vet ju att det sker och har skett denna typen av hemskheter, men när det gäller nyheterna då följer jag med via radio eller tidning. För mig som högkänslig och numera förälder är detta nödvändigt. Det är inte det att jag blundar, men jag bidrar inte heller till ngn förändring när jag sitter i soffan och gråter och inte har energi och kärlek kvar till mig själv och de närmaste. Att känna att en ”måste” se dokumentärerna för att göra skillnad, för att inte blunda osv, ser jag lite som att en ”måste” dela rätt saker på sociala medier. Och gilla. Tystnad talar inte alltid. Inte i alla sammanhang. Säger detta för att det räcker med alla måsten som redan finns. Jag tror inte förändring skapas vi betraktar, det skapas när vi tar striden.

  3. Nattis skriver:

    Det räcker verkligen nu!!

  4. Vänta med att se dessa dokumentärer. Jag har sett alla tre. De är fruktansvärda för en högkänslig men jag vill inte vara en av de som inte lyssnar/ser. Jag som är hyperkänslig såg första delen av leaving neverland delvis utan ljud, bara textat. Ändå var det på vippen att jag klarade av det. Men jag känner också att jag är skyldig att ta del av deras vittnesmål. Jag vill lyssna.

  5. Jag har börjat välja bort en del dokumentärer och andra fruktansvärda berättelser som florerar i media. Det finns ju sååå många berättelser i världen att ta del av och jag känner att jag måste säga nej till de berättelser som inte är i min närhet. Jag jobbar med några av våra mest utsatta medmänniskor i samhället, och de historierna vill och måste jag ta del av och bära med mig. Känner då att jag måste välja bort andra berättelser för att mäkta med, annars skulle både jobb och fritid bli alldeles översköljda av mörker! Jag vet att det är många många som tar del av de berättelser du nämner, men de människor jag träffar på mitt jobb är det få som lyssnar på, många av dem har ingen i sin närhet som bryr sig om dem, så jag lägger mitt krut där. Ja, lite av mina tankar kring mina strategier för att orka vara en medmänniska och mamma till mina barn. Det är inte lätt!

    Med det sagt så stänger jag inte ute allt elände på min fritid. Jag såg Surviving R.Kelly strax innan jag fick barn i början av månaden. Men den var alldeles för magstark för mig som gravid, jag rekommenderar faktiskt att titta på den när man är lite mer psykiskt stabil, och jag är ändå inte superkänslig, men den dokumentären knäckte mig lite grand.

    Tack för en toppenbra blogg!!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..