Det perfekta offret

Peppe skrev om ett ex som tagit strypgrepp och knuffat henne. Hur hon länge funderade på om det ”räknades” och hur tystnad oftast kan kännas som den enklaste vägen.

Jag började kommentera och då slog mig en tanke, som så ofta: nyanser!

Såhär skrev jag:

Precis så är det. ”Räknas ens detta?”

Kanske är det också bilden av den misshandlade/våldtagna som man får se i filmer osv som gör att de i verkliga livet inte känns som att de räknas, för där har vi ju nyanser… sådant som får en att tänka å ena sidan/å andra sidan, även när vi inte borde.

Det blir en ensidig bild när man gör film av övergrepp. Man får en så tydlig bild av hur offret ska vara. Den våldtagna ska vara i princip oskuld, den misshandlade svag och inte säga emot, den mobbade snäll och medgörlig …

Ingen misshandlad är arg, försöker slå tillbaka, skriker och provocerar. Inget våldtäktsoffer ligger runt.

Men det skulle de kunna göra! Det förminskar inte brottet!

Man SKA kunna provocera, skrika och bråka, utan att få en hand runt strupen. Man ska kunna ligga med en massa människor eller bli stupfull utan att någon ska ge sig på en sexuellt.

Det finns en fara med romantiserandet av offret. För det är sällan så offer ser ut. De är ju människor precis som alla andra. Med fina och svinjobbiga sidor.

Men det spelar såklart ingen roll när det kommer till brottet!

Å vad vi måste påminna om detta. Om och om igen.

  1. Emma skriver:

    Freddie.
    Önskar att allt är så lätt som du får det att låta. Och det är väl klart att en man lägger allt ansvar i handen på kvinnorna, det förvånar mig inte alls. I över 100års tid har kvinnor fått skuld och ansvara för att de är hormonelltstyrda en av anledningarna till att vi inte var myndiga eller fick rösträtt så sent… Där tog vi vårt ansvar, vår kamp i samhället för en förändring.
    Varför får inte männen ta samma ansvar för sitt tesosteronpumpande, kan de inte behärska sig ifall de ser en lättklädd kvinna, eller måste de slås, tycka ner och kränka sin kvinna? Är det verkligen kvinnans problem? Ja mannen lägger förvisso stora problem på kvinnan, men i grud och botten är det väl männen som bär ansvar? Var på det är där förändringen bör ske? Hos männen… Jag ska kunna gå säkert i samhället, oavsett hur kort eller lång kjol , hur nykter eller onykter jag väljer att vara.
    Männen måste börja ta sitt ansvar i frågan om mäns våld mot kvinnor, inte lägga skuld, ansvar på de utsatta kvinnorna…. Det är jätte lätt för dig att säga att kvinnorna måste lämna direkt,.. Men de ska väl inte ens behöva hända? För slår mannen en kvinna, hon lämnar honom, han träffar ny kvinna som han slår… Hur löser vi problemet där? Att fler kvinnor ska träffa dessa män, för att nä men det är vårt ansvar att se så han inte slår oss.. Och gör han de då måste vi lämna direkt…. Annars? Får vi skylla oss själva?…..
    Blir besviken att vi inte kommit längre…. Att kvinnan fortfarande bär ansvaret.

  2. Maria skriver:

    Så sant det du skriver! Bilden av offret som ofta målas upp är livsfarlig…
    Men jag måste tipsa om en serie där offer skildras på ett himla bra sätt. Big little lies. Om du inte redan sett den så se den!
    Just den realistiska skildringen av offerrollen och hur svårt det är att förlika sig med den är seriens absolut bästa aspekt! Tycker jag.
    (men… Detta är bara en skildring, den drunknar ju bland alla svart-vita offerskildringar i övriga filmer och serier…)

  3. Anna skriver:

    Denna text säger det så bra (inte jag som har skrivit). Varför ställer vi så ofta fel frågor? Så:

    Många undrar varför kvinnor stannar hos män som misshandlar dem.

    Svaret:
    1. Hon föll inte för en misshandlare. Hon föll för en troligtvis charmig, trevlig man som uppvaktade, bekräftade och fick henne att känna sig lite mindre ensam i världen.

    2. Han slår inte första dagen. När han väl gör det är det ofta en sådan chock, svårt för kvinnan att ta in, och framförallt tror man inte den man älskar om att vara en misshandlare varför man köper ursäkterna, förklaringarna och påståendet att det var en engångshändelse.

    3. Normaliseringsprocessen. Innan det blir regelrätt misshandel har mannen oftast ägnat sig åt psykisk misshandel. Åt subtil hjärntvätt som gör att hon ofta tror att det är hennes eget fel, att hon får skylla sig själv, att hon ställer orimliga krav och att ingen annan kan älska henne som han gör.

    4. Omgivningens reaktioner. De är inte sällan av arten sticka huvudet i sanden. Den kvinna som berättar möts ofta av skepsism eller undvikande. Antingen kan ingen tro att ”han skulle kunna göra något sånt” eller så tar man helt enkelt avstånd från kvinnan eftersom man inte vill bli inblandad och därmed förstärks kvinnans känsla av att det är henne det är fel på.

    5. Ofta har det gått för långt och är för sent. Hon kanske har barn med mannen, kanske de är gifta och äger ett hus ihop, saker som försvårar ett snabbt uppbrott, och medan hon funderar på hur hon ska lösa det praktiska hinner han ta ifrån henne ytterligare lite självkänsla, alternativt rycka upp sig och uppträda som världens mest fantastiske man och vaggar in henne i falsk trygghet så att hon släpper tankarna på uppbrott. Tills det smäller nästa gång.

    6. Håll dina vänner nära men dina fiender närmare. Att ha en man med psykopatiska drag nära kan kännas mer tryggt än att ha honom på avstånd. En form av kontroll. Inte sällan händer det att män som faktiskt slår ihjäl sina kvinnor gör det när hon äntligen vågat bryta relationen. Att stanna i den är alltså tryggare. Inte minst när omgivningen brister i sitt stöd.

    7. Även män som misshandlar är människor. Starka, svaga, vackra, snälla, charmiga och trevliga att umgås med, för det allra mesta. Det är lätt att de svarta ögonblicken grumlas i en känsla av overklighet, inte minst som männen inte sällan är experter på att förneka och förtränga och få kvinnan att tro att hon inbillar sig att det var så illa som det var.

    8. Isolering. Ofta har mannen aktivt, medvetet eller omedvetet sett till att kvinnan inte har någon annan än honom att ty sig till. Genom att prata skit om hennes släktingar och vänner, bete sig så att ingen längre vill umgås med dem som par, genom att med subtila metoder vända henne mot sina vänner och vännerna mot henne.

    9. Skammen. Hon skäms för att hon är utsatt. För hon är inte korkad, eller svag, egentligen. Därför skäms hon och försöker in i det längsta att hålla masken. Dessa skamkänslor blir inte mindre när omgivningen inte ger det stöd som krävs ifall hon faktiskt trotsar skamkänslorna och berättar. I kombination med att mannen får henne att tro att det är henne det är fel på leder detta inte sällan till att hon till slut tror att hon är galen på riktigt, och också uppför sig som om hon är galen på riktigt.

    10. Hon älskar honom och vill alltså lita på honom. När han gråtande bedyrar att han aldrig ska göra så igen har hon inget annat val än att tro honom. Föreställ dig själv den du älskar och litar på mest i världen. Tänk dig att den personen, din partner, plötsligt en dag spårar ur och börjar slåss. Tänk dig också att just den personen som du älskar och har känt i flera år och delat allt med gråtande ber om din förlåtelse och lovar att det aldrig ska hända igen. Skulle du då inte tro på det? Eller åtminstone vilja tro, ge personen en extra chans?

    11. Hon tror att hon kan rädda honom. Att han behöver henne. Att hon kan omvända honom. För det är han väldigt noga med att tala om för henne också. Att han älskar henne och inte kan leva utan henne. Att hon får honom att vilja bli en bättre människa.

    Så. Då kan vi hädanefter kanske ägna oss åt att ställa frågan: Varför slår han?

    1. bra och viktig text, varifrån är den tagen?

  4. Nattis skriver:

    Nyanser, nyanser, nyanser! Så viktigt!! Och att lyssna på offren, peka pekfingret åt rätt håll, mot förövaren, inte mot offret.

  5. Fredde skriver:

    Filmer använder stereotyper så är det. Ring Hollywood och klaga!

    Nej det förminskar inte brottet för fem öre.

    I en rättstat värd namnet är det dock viktigt att utreda vad som skett. Det är en fråga om juridik och etik vad som är anständigt att ställa för frågor och inte. För att upprätthålla någon form av rättssäkerhet måste vissa frågor ställas. Exakt vilka kan däremot diskuteras.

    Det är en domstolsfråga som bör hanteras där den hör hemma. Det är inom rättsystemet som bristerna finns i det fallet. Därför måste förändringar primärt genomföras där. Det problemet är inte en blankcheck som kan lösas in för att marknadsföra idéer och beteenden som inte har med det påstådda problemet att göra men som leder till fler kvinnliga offer.

    Handling och konsekvens är inte samma sak som skuld.

    Bara i en ideal drömvärld kan man gå naken och berusad genom stad och torg utan att utnyttjas, men alla vet att det är skillnad på en dröm och verklighet. I verkligheten är ett sådant beteende är förknippat med risker, som i sin tur är förenat med livsfara.

    Det är att blanda äpplen och päron, att koppla detta till känslan av skuld. Kvinnan som misshandlas äger inte skulden, såklart, men hon äger problemet. Det är inte hennes fel, men det blir hennes problem. Hon måste lösa problemet, om inte annat för sin egen skull. Hon måste ta sig ur situationen, annars slutar det illa. I många fall finns varningstecknen där tidigt. Att inte blunda för dessa gör det lättare att ta sig ur situationen tidigare. Tid har en tendens att rinna ut.

    En rättsprocess är ett kvitto på att kvinnan redan har fallit offer för förövaren. I vissa fall är hon inte längre vid liv. Goda råd till kvinnor från män är därför alltid förebyggande. Inte för att skriva någon på näsan, men för att mäns egna döttrar, flickvänner, fruar och systrar inte ska falla offer från första början.

    Ja och det är precis därför män inte förespråkar de beteenden som ni vill springa runt och marknadsföra med den där blankchecken. Den typen av ‘revolution’ leder bara till fler kvinnliga offer.

    1. En väldigt lång kommentar Fredde, men jag ska försöka svara på en del.
      Vilka beteenden är det som vi vill marknadsföra? Att vi ska kunna gå på krogen utan att bli tafsade på ? Att vi vill kunna jobba på arbetsplatser utan att utsättas för sexistiska kommentarer? Att vi vill kunna bli kära eller kåta utan att det sedan ska användas som ett ”skyll dig själv”?
      Du får ursäkta Fredde, men jag tror att män som vill ge välmenande tips om hur kvinnor bör eller inte bör agera inte har en jävla aning. För det spelar ingen roll hur vi beter oss, vi blir utsatta ändå. Min text handlade om hur man sedan ser på offret, att ens handlingar gör att brottet liksom inte är lika grovt. En våldtäkt är mindre en våldtäkt om tjejen haft en massa sex innan. Vilket är helt bisarrt.
      Om du får din bil stulen så är det väl stöld oavsett om det är din första bil eller om du är en riktig bilsamlare?

      Jag VET att problemet är kvinnans. Kvinnornas. Det är inte något du behöver tala om för mig. Vi jobbar hela tiden med att försöka undvika problemen. I allt från att vara lagom trevlig mot mannen som raggar –– så han inte blir vilseledd men inte heller aggressiv – till att ta rätt typ av taxi hem till att läsa av varenda man vi möter i olika sammanhang.
      Att hamna i en relation där man blir misshandlad handlar ofta om ett långsamt nedbrytande och att du känner att du måste poängtera att man ska se de tidiga tecknen känns bara… överflödigt?
      Du kanske tror att det är ett tips?
      Vi vet. Vi har hört alla tips och det är också tipsen som sedan används emot offret. DET är problemet med ”välmenande tips”.

      Det i kombination med stereotypen av det perfekta offret. Du vet, det där du bad mig ringa till Hollywood och klaga på.
      Känns lätt världsfrånvänt att inte inse hur skadligt det är med normer och stereotyper utan istället försöka förlöjliga ett varningens finger kring det.

      1. Fredde skriver:

        hejhejvardag,

        Ja, jag tror män som ger tips har hyfsad koll faktiskt.

        Tycker bilanalogin är lite märklig med tanke på att om jag lämnar nycklarna i min Porsche när jag går in och handlar och bilen är borta när jag kommer ut från affären så, nej det är inte det mitt fel, men de flesta skulle nog påstå att jag får allt skylla mig själv om jag är så förbannat korkad att jag tar sådana risker.

        En del menar till och med att man ska köra in stöldbegärliga bilar i låsta och larmade garage eller inte köra genom vissa stadsdelar, vet inte riktigt vad dessa idéer kommer ifrån men det kanske är en machokultur som spökar.

        Det är alltså inte unikt för kvinnor även om deras hotbild och konsekvenserna är långt mycket värre än att bara förlora en ägodel.

        Vi vet att vissa beteenden medför större risker och då tycker inte jag det låter vettigt att göra reklam för beteenden som medför onödiga risker. Jag skulle hellre se att man fokuserade på att skapa högre säkerhet på gator och torg först istället för att försämra den.

        Jag tror inte på kopplingen mellan ‘normer’ och våldsbrott. Det finns ingen vetenskaplig bevisad koppling där utan det är ren ideologi så antingen tror man på det eller inte.

        Jag tycker inte man ska gambla med människoliv på den övertygelsen. Det var bara det.

    1. Anna skriver:

      Men, Fredde, så vitt jag har förstått, så sker de flesta fall av misshandel mot kvinnor, inte ute på stan, av en okänd man utan hemma, av en man, som kvinnan har en nära relation till. Och i en relation måste man väl kunna ha olika åsikter, till och med bli rejält osams, utan att den ena slår den andra sönder och samman?

      Oavsett var det sker, ligger väl ”problemet”, som du säger, inte hos den som blir misshandlad, utan hos den som misshandlar? Möjligen är det deras gemensamma problem!? Tycker jag!

      Finns det någon annanstans, än just vid den här typen av brott, där samhället lägger så stor skuld på offret? Varför ska just män som misshandlar kvinnor inte ta ansvar för, och sluta begå dessa fruktansvärda brott? Det skulle jag vilja veta!

      1. Fredde skriver:

        Anna, så vitt jag vet har jag inte sagt något om kvinnans relation till sin förövare.

        Tycker inte att man ska förringa kvinnor som utsätts för övergrepp och våldsbrott av en för dem okänd förövare, oavsett om det sker mer eller mindre frekvent än något annat våldsbrott.

        Jag har förstått att man gärna ser mellan fingrarna med det, till förmån för narrativet att våld alltid sker i en nära relation, men kvinnorna som utsätts för övergrepp av okända förövare är inte mindre värda så tycker inte vi ska förminska dem.

        Å andra sidan, när det gäller nära relationer är problemet det motsatta, att du har själv valt din partner. Det är inte kvinnans fel, men hon har uppenbarligen valt fel partner, om han misshandlar henne.

        Nja, skulle säga att den som blir misshandlad har ett mycket större problem med det, eftersom det är den personens liv är i fara, som riskerar att bli ihjälslagen. Den som slår har inte problem med det, eller åtminstone inte det problemet, för han ÄR problemet!

        Ja som sagt ovan, det finns andra ställen. Männen som begår dessa brott ska låsas in, tycker jag personligen, och skulle inte gråta om dessa män halkade på ett bananskal i en trappa i närheten av kvinnans anhöriga.

        Att tro på idén om att dessa män kan förändras är nobelt, men då begår man samma misstag som kvinnan som blir ihjälslagen för det tror hon också.

        Tror man att män kan stöpas i någon kollektiv normskolning på dagis och därigenom minska dessa brott, alltså det är så naivt så det finns inte. Det kanske snarare är lömskt, eftersom de åtgärderna inte har ett dugg med att förhindra våldsbrott mot kvinnor att göra.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..