Se upp en älg!

Ibland blir jag lite trött på mig själv. Idag till exempel. Märta skulle till tandläkaren kl 14.30 så jag hade bestämt att jag skulle vara på skolan 14 för att vi inte skulle behöva stressa.

Men så fastnade jag lite i jobb… ”bara en sak till” och så plötsligt var klockan 14! Så blev det trappträning pga glömmer alltid något högst upp (vi har tre våningar…). Till slut fräste jag iväg med bilen och sladdade in på parkeringen aningen senare än tänkt.

Inga barn i klassrummet. Bra! Då är de på gården, klädda och klara, tänkte jag alldeles för positivt… för där var det heller inga barn. Var är de då?!

Jag älgade tillbaka mot klassrummet – kanske fanns där information! De bygger om på skolan så man kan ej ta snabbaste vägen skojsigt nog utan nu fick megamagen kryssa sig fram mellan barnhuvuden (kropparna var också med förstås men jag såg mest håriga hjässor).

Tillbaka i klassrummet får jag info om att de är i Ekorrskogen och att de inte har telefon med.

Jag är SÅ svettig vid denna tidpunkt. Och lätt gråtfärdig. Drar till den plats jag gissar är rätt skog och börjar gå rakt in. Inser att den tar slut och blir till ett bygge efter några meter. Småjoggar tillbaka och ringer samtidigt tandläkaren: JAG SKA VARA HOS ER OM TIO MINUTER MEN JAG ÄR I SKOGEN OCH LETAR EFTER MITT BARN!!

Ja oj jag förstår att du är stressad, kom så fort ni kan. Svarade damen i luren vänligt och klumpen i halsen minskade något.

Men där stod jag fortfarande framför en stor skog (och ett bygge) och visste liksom inte var jag skulle börja.

Satte mig i bilen och körde planlöst. Jag kan ha skrikit JÄVLA EKORRSKOG!! Vid något tillfälle.

Kanske var jag lite sur på mig själv att jag inte informerat skolan om tandläkartiden…

Sladdar in på en annan sida av skogen där man kan se en liten höjd. Ser ut att vara gjord för skolbarn.

Parkerar mitt i bygget. Kliver ur och älgar fram mellan träd, grenar och mossa. Upp på höjden. Varför hör jag inte en massa skrikande ungar?!?

Då ser jag. En ryggsäck! Den ger mig hopp! Men magen först kliver jag med gigantiska icke-fog-vänliga kliv mot den orange väskan. Jo då, en tillhör skolan! Hurra! Men var är alla? Bakom mig dyker en pedagog upp: – De är där nere, säger han. Och jag slirar ner för berget och kliver genom träden ut i gläntan. Så flåsig och svettig och stressad!

– Hej mamma! Ropar Märta.

– HEJ! VIMÅSTEDRA!! SKAVARADÄRNU!!

– Oj då, säger lärarna och tipsar om en smidigare väg. Men jag har ju parkerat på andra sidan så jag säger tack, ursäkta och trevlig dag!

-Ta det lugnt! Andas! Får jag till svar. Ganska gulligt ändå!

Sedan småspringer Märta och jag tillbaka till bilen, sladdar iväg och rusar in hos tandläkaren 10 minuter för sent. Men det var lugnt!!

Heeeerreeeegud vilken svettig eftermiddag.

Vi firar tandläkarbesöket med glass i solen, trots att det kändes lite olagligt efter just tandläkarbesök.

Och sedan ska jag tala om för er. Det mest OTROLIGA som hände några timmar senare.

Barnen fick kvällsmacka och skulle kolla tv.

– Vad vill ni se?

– Den där!

Alltså lyssna nu: de menade samma.

Jo detta är sant! De ville se SAMMA SAK! DIREKT!!!!

Kan ni förstå?!

Jag nöp mig i armen.

Är fortfarande, två timmar senare i chock.

Men nu vet ni – allt är möjligt!!!

Detta är mer standard när det kommer till att välja tv-program.

  1. Haha! Tack för härligt ärligt inlägg om en stressad älgande förälder. ❤️ Jag är tyvärr en av dem där som drar ut barnen i skogen( lärare och fritidspedagog) och som sedan får försöka guida föräldrar rätt/parera stressade föräldrar som morrar för att vi gått iväg från skolan. Jag är för övrigt sämst på att guida, har noll lokalsinne. 😁👍 Brukar sluta med att en kollega får förklara.

  2. Sanna skriver:

    Älskar dialogen med tandläkaren ” Jag är i skogen och letar efter mitt barn!!”…Undrar vad tandläkaren tänkte där 🤔😊
    Förresten har jag ett svagt minne av att jag också har letat efter mitt barn i en ekorrskog…Men vi hade åtminstone inte bråttom nånstans vad jag kan minnas 😊

    1. Haha ja gud hon måste tänkt att jag tappat det …

  3. Den förbannade jävla Mulle-stenen och Storskogen. Där är alltid mina barn om vi har bråttom. Aldrig i Lillskogen. Alltid på varsin plats. (Lillskogen är tre träd och två stenar på skolgården, Storskogen börjar på ovansidan av den enorma klippa som ligger bakom skolan och fortsätter antagligen till strax öster om Nagialia. Mullestenen ligger i ett helt annat väderstreck, kanske tom en annan klimatzon.)

    1. Sanna skriver:

      … eller den större lekplatsen utanför skolan som det bara är uppförsbacke till eftersom allt är på en höjd/berg/ås i olika nivåer…

      VARJE gång jag blir förkyld med hosta och astmakänningar, toppat med sämre kondition än ”normalt”… 😂

  4. Ina skriver:

    Alltså jag har mens just nu och höll tillbaka tårar bara av att läsa den här historien. Känner stressen påtagligt kan man säga. Eloge till att du ringde tandläkaren och bara berättade att du var sen, och inte för att säga att du ger upp och ställer in tiden. Fan ASbra fixat att ändå lyckas komma bara tio min försent. Sjukt lämpligt med en glass efter det. Och förstår lyckan med gemensamt överens val direkt hos barnen också, sånt som man aldrig tror ska hända😅👌

  5. Sofia skriver:

    Haha, annonsen i toppen av inlägget hade en bild på rådjur (eller eventuellt nån typ av hjort) och jag hann tänka ”det där är ju inte älgar” och något om Stockholmare innan jag insåg att den inte hade någonting alls med inlägget att göra. :)
    För övrigt låter din utflykt i skogen PRECIS som något jag skulle kunna göra. Tänkte du också hela tiden att ”om jag bara hade åkt tidigare hade det här aldrig hänt”?

    1. Ina skriver:

      Haha tänkte exakt samma om hjorten, fast att det typ skulle handla om att någon trodde att det var en älg, innan jag också fattade att det var en annons 😂✌️

    1. Alltså SOM jag ältade att jag inte åkt tidigare, sagt till på skolan osv. Övervägde att strunta i allt och åka hem och gråta …

      Och HAHAH sjukt kul med annonsen 😂

      1. Sanna skriver:

        Själv reagerade jag nog mest på VAD rådjuren höll på med. Tur jag inte är så pryd…

        1. Fick bilden skickad till mig – hahah vilken reklam?? Vad var det ens för?

Lämna ett svar till hejhejvardag Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..