När det känns hopplöst …

Alltså deppen man känner kring det jag skrev igår, med kommentarsfälten. Och så nyheten om att utredningen kring den gravida kvinnan på t-banan (ni vet som trycktes ner på en bänk av flera stora vakter) läggs ner.

Det är lätt att känna hopplöshet. Jag kan känna hur maktlösheten SKÖLJER över mig. Hur jag ba: nej men det är ju ingen idé att slåss, det händer ju ingenting!!!

Men. Det gör det.

För det här är inte en massa nya saker som händer. Det är inte så att en massa rövhattar, våldsamma idioter, maktmissbrukande svin och våldtäktsmän dykt upp plötsligt. De har funnits där hela tiden.

Den stora skillnaden är att kvinnor börjar höja rösten. Och nu ser vi till och med att fler och fler män höjer rösten.

Det. Är. Nog.

Det ger mig rysningar av obehag att tänka på hur länge tystnaden skyddat så många. Hur många den fortfarande skyddar. Hur många som är villiga att hålla varandra om ryggen och hellre hittar femtioelva ursäkter än att inse att det fan är något skevt här!

Men nu händer det saker. Nu läggs inte i alla fall inte alla utredningar ner utan att det märks. Utan att det hörs. Nu tafsar och härjar inte alla som brukat tafsa och härja helt utan risk att avslöjas. Det är den stora skillnaden, även om det känns alldeles för liten ibland. Men det är bara början.

Jag såg precis innan jag skulle skriva detta att Amnesty kräver att Sverige prioriterar våldtäktsanmälningar och utreder dem bättre.

Jag tänker på alla utredningar om våld i nära relationer som prioriteras ner och läggs ner. Jag tänker på vad det sänder för signaler. Vem som är värd att skyddas och vad som är värt att reda ut. Och så känns det hopplöst igen.

Men jag påminner mig. Nu sipprar det ut. Mer och mer. Och mer ska det bli!  Alla som vågar bryta tystnaden – så modiga! Alla som agerar i stunden, säger stopp, griper in. Så modiga! Och vågar man inte så är jag säker på att man i alla fall samlar på sig styrka, till framtiden.

Det blir lättare och lättare. När man plötsligt inte bara känner skavet, att något inte stämmer, utan man ser det, tydligt – det här är FEL! Det är resultatet av alla berättelser.

Screenshot 2019-04-03 at 11.54.17

 

  1. Ewa skriver:

    Med all respekt, men kvinnan hade inte giltigt färdbevis. Skulle jag bli påkommen så hade jag lommat iväg, skämts som en hund med böteslappen i handen. Jag hade definitivt inte börjat bråka med vakterna, speciellt inte med ett barn i sällskap. Visst, kvinnan var gravid men för den skull får man inte planka.

    1. 1. Hon hade biljett 2. De behandlade henne som att hon burit automatvapen eller nåt. Vad finns för anledning att trycka ner en höggravid kvinna på det sättet? Helt orimligt!!

      1. Ewa skriver:

        Det har förekommit mycket motstridig information om hon hade giltig biljett eller inte, varför visade hon den inte i så fall? Om hon i stridens hetta – jag är fortfarande förvånad över att hon sade mot vakterna – inte hittade sin biljett så kunde hon ha klivit av och i lugn och ro med sitt barn och letat genom fickor och väska. Vittnen har berättat att hon skrek och gjorde motstånd, detta är också information som inte har bevisats, utom på någon mobilfilm. Antingen har vi en gravid kvinna med giltig biljett som blir överfallen av vakterna eller så har vi en gravid kvinna som inte har biljett. Rasist- feminist och diskrimineringskortet funkar inte här, det gör bara ett giltigt SL kort. Nu när utredningen är klar undrar jagvarför hon inte har fått ett saftigt skadestånd när/om hon visade sin biljett som var giltig på aktuellt datum.

        1. Utredningen är nedlagt.
          Och vet du, oavsett om hon hade biljett eller inte så är vakternas agerande helt överdrivet!
          Klart man kan säga att folk kan undvika situationer genom att agera helt korrekt dvs inte tjafsa emot, inte bli irriterad, inte bli rädd eller få panik osv osv.
          Men om man inte agerar enligt den korrekta mallen ska det alltså vara okej att behandlas hur som helst? Då kan man som höggravid tryckas ner på en bänk/hållas fast osv? Är det vad du menar? Ifrågasätter man så får man räkna med lite våld?

          1. Ewa skriver:

            Nej, man skall inte räkna med våld, vakterna kunde ha låtit henne fortsätta sin resa. Skulle det sedan också gälla alla gravida, rörelsehindrade eller andra? Ifrågasätta skall man lugnt göra om man helt 100 vet att man har rätt, utan våld. Som jag skrev tidigare, jag hade skämts ögonen ut mig om jag hade ertappats utan biljett med mitt barn med mig. (vilket aldrig skulle hända). Vilka signaler hade det sänt ut till barnet, att man kan vara ohederlig och planka? Barn lär av sina föräldrar och andra vuxna.

            1. Så egentligen tycker du att våldet var befogat då? För annars kommer ju alla börja åka utan biljett, om man inte är lite rädd att bli nedbrottad?

          1. Ewa skriver:

            Våld är aldrig befogat, jag avskyr all form av våld, kvinno- mans- barns -heders- fysisk-psykisk. Kanske jag uttrycker mig otydligt? Jag menar rubrik ”ung utländsk gravid kvinna nedbrottad och misshandlad av T-banevakter” alla pk-fel. Jag reagerade också först, men trots allt måste man komma ihåg att medaljen har två sidor. Jag har sett personer avvisas, det har gått lugnt till, ingen har sagt mot. Så, borde vakterna sagt, men då så, ha en fortsatt trevlig resa? Kanske, för att i det här fallet spårade allting tyvärr ur.

            1. Jag ser absolut att det finns flera sidor, eller jag försöker alltid ta in flera, med mer eller mindre lyckat resultat.
              Men jag kan fortfarande inte se VAD denna kvinna ska ha gjort för att man ska försvara de fyra personerna som trycker ner henne på bänken.
              Åkt utan biljett? Fortf inte ok.
              Skrikit och härjat (om hon nu skulle ha gjort det)? Fortf inte ok.
              Burit vapen? Ja då kan en nedbrottning vara på sin plats. Här handlade det inte om vapen utan om en biljett för typ 27 kr.

              Om vi tittar på andra tillfällen: Den där personen som (möjligtvis) sa något provocerande till vakter som bad honom hålla tyst när han var full och skrikig och det slutade med brutet ben. Var det okej? Eftersom han egentligen bara kunde ha varit tyst när han blev tillsagd? Han hade ju inte fått ett brutet ben om han varit tyst DIREKT när vakterna sa till.

              Eller kvinnan som protesterade när hennes man blev stoppad av två vakter och en av vakterna då tog strypgrepp på henne. Var DET okej? Hon hade ju inte behövt protestera. Hon kunde ju bara väntat på att de skulle låta hennes man gå om han nu hade biljett och skötte sig?
              (fö var det två av samma vakter som senare tryckte ner den gravida kvinnan på bänken).

              Och som svar på den sista frågan: skulle vakterna ha släppt det hela? Jag tycker ja. Om de kände sig provocerade och arga och att de inte kunde fortsätta sitt arbete på ett sansat sätt så borde de ha klivit av och låtit den gravida kvinnan åka vidare. De BORDE ha en hel del annat att stå i än att jaga en höggravid kvinna som saknar färdbevis.

  2. Nattis skriver:

    Heja Amnesty! Hoppas det leder till förbättringar inom våldtäktsfallen. Tyvärr blir det ofta ord mot ord och då vårt rättssamhälle hellre friar än att fälla torde ingen förändring ske där. Dock sjukt att man som offer ska kunna åtalas för förtal bara för att man berättar om vem som gjort en illa.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..