I vilket syfte hänger vi ut folk?

Nej vet ni, nu kanske jag halkar runt på svag is, men detta har skavt i mig länge. Jag gillar inte sk ”uthängningar”. Eller kalla det repost/annat då, om uthängning får det att låta som att jag skriker ”häxjakt”.

Jag tänker att det blir ett satans jobb om vi ska skärmdumpa och publicera inlägg från varenda person som uttrycker sig ruttet. Hey, vi lever mycket på sociala medier, där är det ruttna rätt vanligt. ska vi dessutom hänga ut den som följer den eller lajkar det eller skrev en skum kommentar där borta … ja då har vi feminister sysselsatta för all framtid. I vilket syfte?

Men förutom arbetsbördan – vad ger det diskussionen?

Jag ser en poäng med att lyfta ut meningar eller hela stycken ur problematiska texter och sedan diskutera kring dem. Ofta är det ju en hel massa som brukar kunna samlas kring det som sägs och därför bör hela massans tankegångar i frågan ifrågasättas.

Nu blir det istället: ”men vad är det för pucko?” ”Hen är en idiot” ”Avföljer” ”Nu är den här personen rökt i mina ögon” eller ”spyr!” Och annat riktat mot en person.

Ser ni? Det blir ju för mycket fokus på den enda personen och då missar man ju att prata om det viktiga – strukturer!!!

Jag ska kanske ge lite exempel. Här handlar det om en person som uttryckt sig väldigt skevt när det kommer till offer för sexuella övergrepp och våldtäkt. Ni vet klassikern ”jag var inte där så jag vet inte vad som hände”. Sällan resonerar folk så när det kommer till exempelvis inbrott – ”jag var inte där så jag vet ju inte om någon snodde dina saker eller om du bara gömt dem för att få uppmärksamhet”.

Det är ett klassiskt ”tankefel” om jag ska uttrycka mig milt, att kvinnor liksom skulle vilja anklaga män för sexuella övergrepp fast männen är oskyldiga. Vi vill liksom sprätta upp och gräva ur kvinnan hennes egen skuld i det hela, eller belysa att ingen egentligen vet. För man kan ju inte lita på en kvinnas (eller flera kvinnors) ord. Kvinnor är opålitliga.

Det kliar i mig. Det bubblar och det brister när jag tänker på alla ifrågasättanden och hur enkelt det är att göda dem.

Därför störs jag enormt när diskussionen börjar handla om EN persons ruttna tankar i det hela. Vissa försöker hålla diskussionen på en ”varför ser det ut såhär i samhället”-nivå men aaaaaalldeles för ofta börjar det handla om den enskilda personen. Och så diskuterar man istället hur dum i huvudet den personen är och hur en annan sagt liknande sak och hur de måste fått någon hårt i huvudet eller tappat vettet. Osv.

Ser ni?

Vi pratar inte om det strukturella utan det individuella.

Plötsligt kan man tro att det finns några riktigt puckade personer med ruttna åsikter där ute – ”låt oss sätta strålkastare på dem!” Men jag är ledsen, det handlar inte om några enstaka individer – det handlar om en stor massa! Om – nu skriver jag det igen – strukturer.

Jag vill inte att de viktiga diskussionerna försvinner. Jag vill inte sitta och prata om vad Bard eller Guillou tyckte i frågan, låt dem fäktas! Jag vill prata om varför det är enklare att tro att en kvinna ljuger om ett övergrepp än att en man skulle ha begått ett. Varför man göder myten att kvinnor vill skapa drama, hämnas, ha uppmärksamhet. Varför bevis efter bevis inte är tillräckligt. Varför man minsann aldrig kan veta om hon faktiskt egentligen inte ville, ”hon ångrade sig nog bara efteråt” … Varför man inte fattar att det är skillnad på sex och övergrepp. Varför man tror att gränserna där är luddiga. Varför man ursäktar mäns beteende om och om igen, men granskar kvinnors in i minsta detalj.

Jag vill inte prata om hur EN person uttryckte sig på Facebook eller Twitter. Inte ens om det är typiska åsikter för en hel massa. Bara om det blir åsikterna i fokus, men så blir det inte när personen bakom orden får synas. Då blir personen i fokus. Jag skiter i personen! Jag vill prata om strukturerna!

  1. Sen har jag tänkt på en sak. Att det verkar spelar roll vem det är som sysslar med dessa uthägningar. När Mia Skäringer ”hängde”ut MP så blev hjärtan och stöttning.När Camilla Läckberg ”hängde”ut Ö R. Då bildas det armkrok vet inte hur många fina kommentarer hon fick ifrån kreti och pleti(Obs jag gillar både Läckberg och Skäringer så inget skit på dem) . Men så fort Cissi Wallin ”hänger” ut någon då pratas det om mob, drev och häxjakter. Hon verkar för alltid förbli det svarta fåret.Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta bara något jag funderat lite på. Katarinna Wennstam har för övrigt skrivit en bra krönika om just sin ”uthägning”på Ö R. Som jag tycker man kan kolla in.

    1. Jätteintressant och superviktigt att tänka på VEM man reagerar på, där har jag lärt mig massor. Framförallt om hur jag reagerat på män vs kvinnor förr!
      För egen del gillade jag inte direkt Skäringers eller Läckbergs inlägg av olika skäl.
      Men för mig handlar det nog mest om maktförhållandet. Om en person med över 80 000 följare lägger upp nåt från en med 1400 följare så blir det en maktbalans som inte stämmer. Att sparka uppåt, vilket man gör mot MP och ÖR är lättare att köpa, men här får jag mer sparka neråt-känsla. Vad vill man uppnå? Visa på strukturer genom att belysa enskilda individer kanske. Lyckas det? Jag tycker inte det.

      Det blir för mig helt ointressant att veta att en person som jobbat för kvinnor och med jämställdhet osv (alltså för en kamp för oss alla) lajkat ett inlägg som var raljant och elakt. Det var en personlig upplevelse som var rutten, det var inte ett feministiskt ställningstagande. Är hela en persons yrkesliv värt att ifrågasättas pga en lajk? Jag vill zooma ut och fokusera på strukturerna.

      Jag skriker inte häxjakt och lynchmobb – det var därför jag var tveksam att använda ordet ”uthängning” men hittade inte nåt bättre, jag har också läst Wennstams inlägg och skrivit ett liknande (om inte ens i närheten så bra) själv. Jag ogillar skarpt att man skriker häxjakt så fort mäns beteende belyses. Där pratar vi maktmissburk, misshandel, våldtäkter, övergrepp. Det BORDE ju bli häxjakt, kan jag känna. Hur kan fredliga protester mot grova övergrepp ses som häxjakt?! Sjukt!

      Här pratar jag inte om det, jag pratar om fokus på vem som lajkat vad och vem som skrivit en upprörande kommentar. Jag tycker det blir felriktat.

      Jag säger alltså ingenting om CWs uthängning av hennes förövare, jag stöttar den totalt och har alltid stått bakom henne i det. Och gör det nu med!

      Står inte bakom att ringa in lajks och lägga upp info om var personen som lajkat nåt jobbar/jobbat och visa upp vilket konto hen har på insta. Det är inte alls ett tillvägagångssätt jag tror på.

  2. Anna skriver:

    “Jag vill prata om varför det är enklare att tro att en kvinna ljuger om ett övergrepp än att en man skulle ha begått ett. Varför man göder myten att kvinnor vill skapa drama, hämnas, ha uppmärksamhet. Varför bevis efter bevis inte är tillräckligt. /…/ Varför man ursäktar mäns beteende om och om igen, men granskar kvinnors in i minsta detalj.”

    SÅ.. JÄVLA.. BRA.. SKRIVET! Spot on. Håller så med dig!
    Lite relaterat boktips, har du läst boken Björnstad av Fredrik Backman? Kommer att tänka på den, en fin/bra/stark men jobbig berättelse som berör lite dessa frågor fast på ett skönlitterärt sätt eller hur man ska säga. Riktigt bra! Läste den när jag var gravid och extra ”hormonig” så grinade konstant typ halva boken. Så utfärdar samtidigt en varning.

  3. Jag förstår vad du menar gällande diskussionsklimatet när många uttrycker sig i form av personangrepp ”idiot/dum i huvudet/kräk-emoji”. Det ger ingenting. Men jag tänker att det du tar upp är egentligen flera olika saker. En handlar om just det du kallar uthängning. Jag håller inte med i att just lyfta fram kända personers åsikter i ljuset är problematiskt. Den du refererar till hade ju själv skrivit inlägget i sina sociala kanaler. Uttrycker man sig öppet måste man kunna ta emot tankar och åsikter från andra som inte håller med. Vi behöver få upp exempel på åsikter som vi kan diskutera kring. Och att anonymisera åsikter tror jag inte heller på. Och jag upplever en bra diskussion från flera i SoMe kopplat till just strukturer och vad en sådan åsikt som personen i fråga hade, verkligen betyder.
    Andra delen i din text handlar om hur vissa/många går till personangrepp. Det är onödigt och för inte debatten framåt. Men att dölja vem som tycker vad känns konstigt när de själva går ut öppet med vad de tycker. Vi behöver debatten, men inte personangreppen där är vi överens 👍

    1. Ja vi kanske ser lite olika saker, eller på olika sätt. Jag är medveten om att många är för att ”hänga ut” och tycker att det har en poäng. Jag kanske kan förstå det i vissa sammanhang.
      Kanske är det allra mest stämningen som det leder till som jag är emot. Det liksom piskas upp. Diskussionen både du och jag vill åt hamnar i skuggan, tycker jag då.
      Personen jag syftade på hade skrivit den öppet och jag försvarar inte det som skrevs. Det hoppas jag framgår!
      Men eftersom det finns otroligt många som inte uttrycker sig särskilt så kan jag tänka mig att personen fick en del hat. Är det vad vi vill ska hända när någon uttalar åsikter vi inte håller med om? Vad har den här personen med sig efter detta? Har hen fått ta del av en massa bra diskussion och tänkt till?
      De som är lite veliga, har de fått en bra uppfattning om vad diskussionen handlar om? Har många aha-upplevelser infunnit sig?
      Jag är ytterst tveksam.
      Vad var resultatet? Jag tror många kände: ja såklart, ännu en person som går patriarkatets ärenden.
      Jag tror för många blev så jävla arga att de inte kunde hålla sig från personpåhopp.
      Om folk hade kunnat hantera att veta om vem personer bakom ord är så kanske jag hade sett det annorlunda. Men jag tycker inte de gör det.
      Och så hamnar ljuset fel. Viktiga samtal försvinner. Fokus hamnar på individ och diskussionen handlar på sin höjd om ”ska man hänga ut eller inte”. Vilket jag i högsta grad bidrar till här.
      Men jag är glad att få diskutera, höra dina åsikter och tankar, det påminner mig om att det finns flera sätt att se på saken!
      Tack!!

  4. En strukturell analys är helt avgörande för att kunna förstå och komme till rätta med patriarkalt förtryck. Men just nu är det många som gömmer sig under vad de kallar ”strukturerna” och slipper ta ansvar för sitt eget agerande. Vi är alla en del av strukturerna och allt ”skäll inte på mig skäll på strukturerna” håller inte heller i längden om någon förändring ska ske.

    1. Att som flera instagrammare t.ex gjort när de upprepat visat på hur officiella fasader skiljer sig mot oputsade DM’s eller vänskapsliles och ryggdunk mellan diverse kultur- och medieprofiler blir till slut just det – att peka på strukturerna. För ”strukturerna” är verkliga, de består av något, de är inte något teoretiskt fluff eller bara en åsikt om att ngt är fel. De består av alltifrån institutionella bestämmelser till likes.

      1. Jag är med på grejen att flera personers beteende visar på en struktur, dock har jag inte sett ursäkterna du pratar om – att folk säger ”skyll inte på mig, skyll på strukturerna”. Men så kanske folk gör!

        Jag fattar ju att folk springer patriarkatets ärenden osv men jag ser fortf inte hur uthängningarna hjälper. Jag ser bara alldeles för mkt fokus på vad den ena eller den andra sagt eller gjort, som sagt fokus på individens beteende. Folk som liksom droppar var nån jobbar eller att nån är en patetisk föredetting. Jag KAN inte fatta vad det hjälper? Även om det som sägs är sant. På vilket sätt hjälper det att belysa strukturer?

  5. Fanny skriver:

    Ja! Väldigt bra text, tack! ⭐

    Det är så enkelt att bara gå på en person, det är ”smaskigt”, folk gillar det? Men vi kan väl bättre än så? Trots sociala medier med dess snabba flöden, låt oss gå djupare än att kravla runt i skvallerträsket.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..