Kom ihåg hur lite du vet!

Jessica Lagergren skrev på Instagram att hon fått graviddiabetes. I ett senare inlägg såg jag att hon skrev hur någon hade kommenterat att hon inte skulle få amma första tre dagarna eller vad det var. Att hon blivit jätteledsen kollat upp det och det stämde inte alls för henne. Sedan bad hon alla att påminna sig om att egna erfarenheter inte är lika med fakta (typ nåt sånt, skriver ur minnet nu).

Det är en rätt bra grej att komma ihåg, att egna erfarenheter inte alltid är allmän sanning.

Idag kommenterade en person på bilden jag gjorde om amning/flaskmatning. Att det var viktigt att man kom ihåg närheten om man flaskmatade.

Jag kände hur jag himla med ögonen så djupt att de snuddade lillhjärnan. Grejen är den att den här personen tyckte att hon var upplysande och kanske till och med snäll som påminde om vikten av närhet.

Sedan blev det – i god ton – lite diskussion där det supersduperklassiska ”jag har sett mammor som …” kom upp.

Jag undrade då var alla får så mycket information om andra. Hur kan man veta så mycket om andra mammors liv? Följer man efter dem? Iakttar man dem i smyg? lever man med dem?

Nej såklart handlar det om dömande. Man ser en person en kortare stund och drar en massa slutsatser. Det är inte konstigt, vi gör så hela tiden. Vi vill sortera och dela in. Vi är smarta och lägger ihop en massa erfarenheter och tyvärr fördomar och så skapar vi oss en bild. Problemet är när vi slutar vara smarta och köper den där bilden som en hel sanning. När vi inbillar oss att vi vet en himla massa mer än vi egentligen vet.

Det är varken upplysande eller vänligt att berätta om den viktiga närheten som en motsats till flaskmatning. Det är fördomsfullt och lite mästrande.

Återigen, personen menade nog inget illa. Precis som personen som kommenterade om Jessicas graviddiabetes. Båda tror sig vara snälla. Men jag tycker nog att man får öva upp sin självkritik lite. Tror du verkligen att du är snäll, eller vill du visa dig lite duktig/sätta någon på plats/positionera dig? Granska dig själv lite. Kanske är du inte så välmenande som du tror?

Egen erfarenhet är inte allmän sanning. Och små bitar av någons dag är inte en sammanfattning för hela någons liv.

Kom ihåg hur lite du vet!

  1. Anna skriver:

    Ja! Vi har många gånger suttit och flaskmatat vårt barn som suttit/legat i sin vagn, ute på språng. Brukar vara rädd för vad folk ska tänka. Men de kan ju inte veta hur mycket vi har vårt barn i sjal per dag liksom. Det borde ju rimligtvis vara likvärdigt.

  2. Karin skriver:

    Min minsta sov alltid med nacken typ dubbelvikt, oavsett hon var i sjalen, selen eller ibland vagnen. Efter att ha kämpat mot det ett tag insåg jag att det nog inte gjorde så mycket skada, hon rätade ju upp nacken och var en väldigt glad liten bebis. MEN andra människor hade väldigt svårt för detta, rekordet slogs en dag på Kolmården där FEM personer kom fram och sa att hon låg lite tokigt, men en av dom sa ”sådär ska hon inte ligga, hon blir handikappad, och jag vet för jag är läkare”..

  3. Jag brukar säga det gamla ordspråket: ”i de välmenandes helvete”… 🙄

  4. Det mest störda jag har varit med om är en annan mamma som såg mig på andra sidan av en park och resolut styrde barnvagnen över gräsmattan fram till mig för att ge mig ett välmenande råd.

    Hon la huvudet på sned och med sin gulligaste röst ville hon bara tipsa mig om att mina solglasögon var så stora och mörka så att de försvårade anknytningen för mitt barn.

    Sedan rullade hon vidare med sitt lilla barn i den framåtvända sittvagnen.

    Jag utgår efter att hon jobbade enligt principen: pay it forward.

    (Det var en het diskussion om framåtvända barnvagnars eventuella påverkan på anknytning i media då)

    1. Jenny skriver:

      Hahaha, så konstigt att det blev komiskt!

  5. Efter flertalet blickar från andra igår var det skönt att läsa detta!
    Min 3-åring gick nämligen på vägen hem med en burk energidryck i handen, mycket nöjd…
    Till saken hör att han på sin föris fått besök av ”Skräptrollet” (?!) och fått lära sig att inte skräpa ner naturen. Hittade en burk på marken på vägen hem. Vägrade lägga tillbaka pga. skräp ska vara i papperskorg. Så den bar han hela vägen till nästa papperskorg… Faktiskt bra jobbat kan jag tycka!

    1. Hanna skriver:

      Hahahaha, kan tänka mig hur förbipasserande nästan får en stroke av treåring med energidrycksburk. Klockrent!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..