Mysig inredning och tacksamhet

Jobbade sent framför tv:n ikväll. När jag till slut kände mig klar och lämnade soffan blickade jag ut över det väldigt upplysta rummet.

Vilket mys va?

Duschade, borstade tänder, gick upp och ner och letade efter nässpray, bytte trosor eftersom alla börjar bli för små och det är sjukt obekvämt, kollade till barnen, smorde magen … kvällsstyrde helt enkelt. Och hela tiden tänkte jag på alla saker jag är så otroligt tacksam för.

Tror det började med att jag skrev till en person på Instagram hur otroligt tacksam jag är för att få jobba med det jag jobbar med. Och hur jag önskar att få göra det så länge som det bara går! Tänkte på så mycket energi som gått åt till irritation under dagen pga samarbets-diskussionen och först kändes det onödigt. Sedan kom jag på att det är en av delarna med mitt jobb som jag verkligen tycker om – att få skriva och debattera och sura loss. Helst med nyanser även om jag inte alltid lyckas… så rann all irritation av och jag kände mig bara som en lyckans ost.

Tänkte på en klok vän som alltid säger kloka saker. På en annan vän som jag bara vet finns där till 100%, vad som än händer, när som helst. Tänkte på En tredje vän som efter en svinjobbig tid äntligen fått korka upp champagnen.

Tänkte på alla nya vänner som ploppat upp senaste åren – så ljuvliga människor det finns?

Tänkte på mina föräldrar och syrror – som att ha en hejaklack med sig varje dag.

Tänkte på Märta som packade ner nässpray och näsdukar till skolan, och en kräm att smörja under näsan. Kloka underbara barn. Börjar gråta när jag tänker på det för det var så genomgulligt.

Tänkte på Maja som ville leka arga leken och hela tiden började skratta men hävdade att hon vann. Det där skrattet! Fyller hela hjärtat.

Tänkte på allt jag slipper tänka på för att Mattias gör det. Situationer jag inte gillar som jag bara kan släppa för att han kliver in.

Tänkte på bebisen i magen. Att snart ska det vara en till person här. En som vi kommer älska sådär orimligt mycket. Som vi kommer se växa och lära. Som kommer utmana och värma.

Alltså livet. Så otroligt fint det är! Det är såklart nyanser i det, tack och lov. Men fy tusan så bra det är! Trots svullna ben, röv-värk och stresspåslag.

Tack livet att jag får ha det så här.

  1. Mia skriver:

    Fint! Jag önskar att jag också fick gå runt med babybula…… Det är så magiskt (och overkligt), gillar dina teckningar/texter, de behövs i dagens stylade ”Mama” tidningsträsk! Lycka till med allt! 🌈🌺👍Mia från Lund

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..