ANNONS

Bloggtorka? Vad är det ens?

/

Jo men jag bad ju om förslag på inlägg pga bloggtorka och fick massa bra förslag. Exempelvis ”om just det – bloggtorka!” Och några liknande. Någon var väldigt fundersam kring vad det ens var.

Och jag förstår! Jag vet att jag läste om bloggare som hade svårt att komma på nåt att blogga om och kände – eh, blogga inte då? Men riktigt så enkelt är det inte.

Jag tar’t från början. (Lutar mig tillbaka och tänder en cigarr, andas lite pipigt genom näsan och gör låååånga knorrljud medan jag funderar på nästa mening. Beskrev jag just GW…?)

Jag började blogga 2013. Relativt fort flyttade bloggen in på Loppi och där sajnade jag upp för ett inlägg i veckan – det var så ofta jag tyckte mig hinna med att göra en illustration. Och min blogg var ju en illustrationsblogg – egentligen bara en plan att bygga en portfolio för att eventuellt kunna börja få göra illustrationsjobb!

Ett år efter det började jag på Amelia. Då var dealen sju inlägg i veckan. Lite skillnad! Jag hade visserligen börjat skriva mer på bloggen, inte bara illustrationer, och tyckte om det! Men sju inlägg i veckan är ganska mycket, framför allt som jag då bara skrev när jag tyckte mig ha något att skriva.

Nu skulle jag tvingas göra mindre bra inlägg. Och jag minns hur jag hade sådant ångestpåslag efter att ha publicerat ett helt menlöst inlägg. Låg på soffan och ba: heeeeerregud vad har jag gett mig in på?!

Men konstigt nog så släppte det och det blev ganska kul att skriva om högt och lågt. Jag insåg att det faktiskt var kul att skriva om saker som inte nödvändigtvis var en stark åsikt, något som gjorde mig upprörd eller något väl genomtänkt. Även om jag älskar när den lusten faller på och orden liksom rinner ur fingrarna. Det är så skönt känsla! Men ja. Efteråt är man rätt slut, och det går inte skriva sånt sju gånger i veckan.

Förutom sju inlägg i veckan så finns en trappa som påverkar arvodet. Jag låg länge på ca 12-14000 unika besökare i veckan. Och gränsen jag behövde förhålla mig till var 10000 så jag kände inte så mycket stress. Nästa nivå var 20000 och det kändes för långt bort för att jag skulle kämpa för det.

Men så ändrade Facebook sin algoritm för ca 1,5 år sedan och för någon som drivit mycket trafik därifrån blev det lite kris! Förut spreds inlägg när någon kommenterade eller lajkade mina fb-delningar, men plötsligt gav det noll effekt! FB skulle prioritera vänner och familj och min ”sida” blev bortvald i mängder av flöden. Inlägg som tidigare nått 30000 (obs ej klick, bara räckvidd) nådde nu ca 3000.

Innan jag fattade att det var algoritmen kände jag mig så dålig! Jag skrev inlägg som vanligtvis brukade ta fart men det förblev klent på besöksfronten. Jag var övertygad om att folk tröttnat på min blogg. Så deppigt kändes det! Jag insåg hur mycket jag ändå tycker om den här kontakten med läsarna, ventilen ut, att reflektera och diskutera med er alla. När jag till slut fick reda på algoritmen och besöken på bloggen stabiliserades lite igen så kunde jag känna att ”okej men nu är vi de som vill vara här i alla fall!”. Så glad för er som hänger här!! Tack!

Det är fortfarande lite stress att komma över besöksantalet som krävs, vilket förtar en del av bloggandet periodvis, men det är vad det är.

Där kommer det här med bloggtorkan in. Och det här med att skippa blogginlägg blir liksom inte ett alternativ. Dels såklart pga kontrakt, men också pga att regelbundenhet håller besöksantalet på rätt nivå utan att bli för stressigt.

Jag började i februari (tror jag) att göra 2 inlägg om dagen, i veckorna, och konstigt nog gjorde det mig mer avslappnad. Jag kunde lägga upp ”strunt-inlägg” om veckans mat eller några foton från världens stökigaste hem och lite text utan att känna press att leverera mer. Det kunde jag ju göra i ett annat inlägg!

Men visst är det svårt att vara kreativ periodvis. Jag märker att jag, när jag sitter intensivt med illustrationer, har svårt att blogga. Det är som att tömmer ut all kreativitet och inte orkar ladda om. Och i perioder när det bara bubblar ur blogginlägg har jag istället svårt att leverera illustrationer eller filmer. Inte jättekonstigt kanske men det tog ett tag för mig att komma på det.

Så när jag skriver om bloggtorka så är det en kombination av att jag vill skriva – för det är som sagt oväntat roligt! Men också såklart att jag har ett kontrakt, jag har insett det hela med kontinuiteten och hur det underlättar besökssiffrorna.

Det blir rätt speciellt när man kan mäta allting, varje dag, hela tiden. Lajks, kommentarer och besökssiffror.

Nu för tiden håller jag koll för att inte råka hamna några hundra besökare under spärren för det skulle vara så irriterande.

Men det jag mest fokuserar på är kommentarer från er, det är så himla kul att kommunicera med er! Tack att ni gör bloggandet så roligt!! Utan er hade jag slutat för längesedan!

Ni andra som har bloggar, kollar ni statistik? Hur förhåller ni er till besökarantal?

Ni som hängt med mig ett tag, eller bara kikar in en gång i halvåret, vad tycker ni är bra här? Vad får er att återkomma och – läskiga frågan – vad tycker ni inte så mycket om?

Känslan ibland …

Avslutar med mag-rapport: ingen bebis idag heller. Men en bloggläsare sa att hen trodde bebisen skulle komma imorrn, så jag hoppas det stämmer!!

82
174

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00