Förlossningsavsnittet!

Nästa podd (inte Piss som jag först råkade skriva) handlar om FÖRLOSSNING!!

Som vanligt vill vi ha frågor från er, eftersom vi kan allt. Är i princip barnmorskor/förlossningsläkare.

Vi vill gärna också ha sjuka, roliga eller sjukt roliga berättelser från er som vanligt!

Ni kan kommentera nedan eller mejla momsplaining@poddagency.com, eller gå in på mina Instastories och skicka DM eller svara i frågefältet.

  1. Förlossning 1: fruktansvärd, befinner mig i en dimma, kan inte hantera lustgasen och epiduralen hjälpte föga. Efter det en lång förlossningsdepression och andra gradens förlossningsskador.
    Förlossning 2. Ringer men barnmorskan som jag pratar med tycker vi kan vänta, tror inte att hon läser min journal. Har inför denna förlossning fått samtal med en aurora sköterska som har lovat mig all hjälp jag kan få. Ringer sen igen, en annan sköterska svarar, läser min journal och vi får komma in, efter snabb undersökning får jag en spinal ryggbedövning och all smärta är som bortblåst, får en fantastisk barnmorska under förlossningen som lyssnar in mig och har bra koll.
    Upplever två totalt olika förlossningar och trots att vi inte ska ha fler barn så kan jag inte slå bort tanken på att det hade varit coolt att få föda ett barn till! Bara för att få föda igen, kroppen är ju allt bra fantastisk!
    Tack för en underbar blogg, insta och podd!!!

  2. Tina skriver:

    Förlåt men skrattar så jag kiknar här..
    Jag är lite morgontrött och har väl inte gnuggat gruset ur ögonen än men satte i halsen när jag kom till sista bilden. Allt jag såg var en bebis som ligger på en hårlös snippa. Jag såg alltså två ben och en snippa. Fattade ju att nåt var fel med bilden och efter att ha gnuggat mig i ögonen och lagt huvudet på sned inser jag ju nu att det är en armhåla och en tutte.. Trött här :)

    Tack för en underbar blogg! älskar att kika in här och inse att man inte är själv om vardagens kaos och tokigheter :)

    1. Amen jag VET!!! Nån skickade den tillbaka till mig på insta och nu ser jag bara den där supersläta snippan 🙄🙄🙄😂😂😂

  3. Ida skriver:

    Utöver hemska smärtor i 4 dagar, som nästan inte lindrades av något, så var sista natten rätt rolig ändå.

    Fick morfin och sömntablett vid 23 tiden, som tyvärr inte hjälpte alls.
    Så mellan 01-03:30 fick jag för mig att all den smärta jag haft de andra dagarna + just då berodde på tarmarna, jag var så himla säker på det.
    Att jag inte hade ätit på 2 dagar hade jag ju ingen tanke på, utan självklart var jag ju förstoppad.
    Så den tiden på natten låg jag och tryckte på allt vad jag kunde och tänkte ”yes, nu jävlar kommer bajset äntligen!”
    Jag larmade på bm och lyckades lura i henne att hämta lavemang.
    Hon gjorde en snabb undersökning innan och bara ”men Ida, jag känner huvudet!”

    De rullade in mig i ett annat rum och bad mig gå till den andra sängen.
    Eeeh, nej, jag rullade över från säng till säng istället.
    Det måste ha sett festligt ut!
    Sen krystade jag i 30 minuter innan hon kom ut.
    Bebisen då förstås, inte bajset…

  4. Emilie skriver:

    Min andra förlossning gick fort och värkarna var så jäkla sneaky att de minuter jag träffade olika barnmorskor så kom antingen bara milda värkar eller så stack barnmorskan in huvudet genom dörren under de 40 sekunder jag hade mellan värkarna. Detta plus att jag lider av ”inte-vara-till-besvär”-syndromet gjorde att de inte hade en ärlig chans att fatta hur nära det var. Jag kvittrade fram en mild önskan om epidural 5 sekunder innan första krystvärken. När barnmorskorna väl fattade att jag skulle föda typ nu så var ungen redan på väg ut och jag var fullt påklädd och svor över dels missad epidural men att det även var en jäkla skandal att inte ens hinna få en dutt lustgas på det här stället 😅 Då försvann äntligen trevlighetsförbannelsen. Jag var ju ändå på förlossningen i 55 minuter innan bebis var född så jag hade kunnat få lustgas, men ingen visste att det var så nära. 18:55 kommer barnmorskan in och 19:00 är han född.

  5. Sofia skriver:

    Kul exempel på att man kanske inte tänker så klart under pågående förlossning: Förlossningsarbetet med första gick väldigt fort och krystvärkarna satte igång hemma. Ilfart till sjukhuset alltså. Vi kommer fram till förlossningens parkering samtidigt som ett annat par och i min hjärna fanns bara en tanke: jag måste komma först upp till förlossningen annars måste jag vänta tills hon har fött sitt barn. Så jag ”rusade” med fostervatten rinnande mellan benen till hissen och tryckte snabbt som attan på stänga dörren knappen innan de andra hann fram. Måste ha sett helt sjukt ut. 23 minuter senare var sonen född!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..