Fredagsfunderingar på väggen

Läste Lisa Magnussons text och lyssnade på En varg söker sin pod. Båda talar om kvinnor som bränner ut sig. Hur det ökat och vad det beror på.

Lisa Magnusson skrev något som jag inte kunnat släppa. Om kvinnan som är sjukskriven, som liksom tvångsmässigt går efter barnen och plockar upp allt. Att det inte är sjukdomen utan symptomet.

Så intressant!

Jag funderade då på vad sjukdomen var. Lisa Magnusson menar att det är maktlösheten när det handlar om personer med lågavlönade yrken, men undrar över alla andra då. Varför blir de utmattade?

Jag tänkte på bekräftelse och duktighet. Att det eskalerat med sociala medier och får oss att tvångsmässigt prestera på precis alla plan och rapportera om det.

Idag efter diskussion tänker jag också jämställdhet. Alltså bristen på. När kvinnor blir jämställda män när det kommer till yrkesliv men män inte blir jämställda kvinnor när det kommer till familjeliv.

Vad tror ni? Vad är orsaken…nej jag menar orsakerna – för det är inte så enkelt som att det är en enda orsak – till alla utmattade främst kvinnor?

  1. HaHa!
    ”Mamma fääärdigt!”
    De känner jag igen!!

  2. Emma skriver:

    Den där bilden är så sjukt jäkla klockren!!! Precis så där är det hos oss.
    Och min fina karl försöker inte smita utan på något sätt, han är bara väldigt bra på att faktiskt stressa ner.

    För mig funkar det att våga släppa kontrollen ibland, det brukar ju bli bra ändå, men herregud vad svårt det är! Tankarna maler och maler om än det ena än det andra.

  3. Nettis skriver:

    Tror det var du som skrev det otroligt smarta uttrycket förut. ”Jämnställdhet borde inte vara att kvinnor ska sträva efter att bli mer som män, jämnställdhet borde vara att män ska bli mer som kvinnor”. Eller nåt liknande. Men den frasen har verkligen satt sig djupt i mig. För så är det ju. Män borde göra mer som kvinnor. Det borde vara mallen som alla strävar efter, att ta ansvar för sina barn, sina familjer, sitt hem, projektleda, gå ner i arbetstid under småbarnsåren, vaba och mycket mer.

  4. Lovisa skriver:

    Så intressant det här. Med tre barn och en man som troligen är mer jämställd än många andra, kan jag ändå känna förståelse för varför inte kvinnor tar på sig tunga roller i näringslivet, samt även varför de går in i väggen när de får ett krävande jobb.

    För den där projektledarrollen, den där förmågan att komma ihåg att svara på sms om barnens lekdejter, fixa presenterna till kalaset, komma ihåg ett tvätta vissa kläder i rätt tid, rensa garderoberna, köpa nya vinterskor… Ja listan kan göra såå lång på saker som män helt enkelt inte tenderar att göra lika Mkt som kvinnorna. Och som kvinnorna på ngt sätt får (eller känner vi bara så?) skulden för när det inte styrs upp?!

    Hur får man bukt på den där ojämställdheten som egentligen mest handlar om småsaker men som blir så himla mååånga småsaker att det till slut dränerar kvinnan som även ska hantera andra, mkt tyngre uppgifter? DET tycker jag man ska prata om på föräldrautbildning och i media. Jag skulle vilja att män inte bara kan gå omkring och vara stolta över att de är hemma 9 månader eller 1 år med sina barn när de är små, utan snarare skryter för omgivningen med att se fixar presenter till barnkalas, bjuder in till barnkalas, svarat och skickar sms om lekdejter, rensar ut uddavantar och köper nya överdragsbyxor när så behövs.

    Hälsningar en som funderar Mkt på detta..

    1. Nettis skriver:

      Jag har en make som är mycket mer jämställd än genomsnittet och som tycker att det är viktigt med jämställdhet, även om det inte alltid är jämställt mellan oss i verkligheten. Jag har börjat tröttna en hel del gällande projektledningen som helt faller på min lott. Jag har påtalat detta flera gånger för min make och han hävdar att han trott att jag ”gillar” att planera/packa/fixa, så han har ”snällt” överlåtit det till mig. Så nu har jag förklarat att så är inte fallet. Och nu har jag, utan hans vetskap, lutat mig tillbaka fyra gånger, pjuh, det var jobbigt. 🙈 Det blir lite omständigt och knöligt, men jag orkar inte vara ”mamma” till alla. Han har sagt en gång hittills att det märktes nu att jag inte planerade detta. Kändes skönt att han märkte och erkände det. Nu hoppas jag stenhårt på att makens ruskigt duktiga, och väl gömda, skills på att projektleda ska dyka upp som en blixt från klar himmel. 😅

    1. Sara skriver:

      Precis det där tror jag är en viktig faktor. Lever också i en relation som troligtvis är betydligt mer jämställd än snittet men just allt det där småfixandet, och då framförallt att komma ihåg att göra de där sakerna och se till att det blir gjorda, faller ju nästan alltid på mig. Och det är stressande.

    1. Annie skriver:

      Tänker också massor på det där. Småsakerna som blir berg när man lägger ihop och att jämställdhet ”på riktigt” egentligen borde innebära att båda är lika trötta i huvudet. Vi har i omgångar pratat mkt om det och det vi oftast kommer fram till är att min partner måste kliva fram och jag behöver backa, att han måste anstränga sig för att ligga steget före och jag stå ut en smula med att det kanske inte blir precis på mitt sätt men åtminstone ett sätt som vi båda tycker är ok. Svinsvårt. Men vi är överens om att det är viktigt, särskilt som vi har två pojkbarn som vi vill ska växa upp och kunna vara självklara jämställda partners. Men som sagt svinsvårt och frågan skulle inte alls vara lika frekvent lyft om inte jag gjorde det.

  5. I mitt fall kan jag bocka i alla rutor. Det finns nog lika många anledningar till uttmattningssyndrom som antalet sjukskrivna för det, men jag tror att du är helt rätt ute. Återhämtning är ledordet för mig under min sjukskrivning och det kan se väldigt olika ut, vila, träning, långsam promenad i skogen osv. Allt det som prioriterades bort innan, strax innan sömnen prioriterades bort osv. Sjukskrivning kan vara nödvändigt för att inse att allt arbete man lägger ner inte är livsviktigt. Som du skrivit om innan så är det lätt att lägga ihop alla andras välstädade hem, framgångsrika karriärer och deras barn som får massor med tid med sina föräldrar med varandra som om att en enda person hinner med allt detta. Det är befriande när någon av sonens kompis föräldrar ringer och frågar om deras barn kan vara några timmar hos oss då deras schema krockar trots att farmor/mormor också ställer upp flera gånger i veckan. De hinner visst inte heller med allt 😊

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..