Så lätt att bli lycklig…lyckad?

Onsdagar är dagen för lite mer åsikter på blorren var ju tanken. Men nu är det ju lite krångligt att skriva när jag ammar så det blir lite kortare tankar istället… (tillägg efter att ha skrivit klart: HAHA kortare? Mm det gick ju bra…)

Jo jag tänkte på Anders Hansens sommarprat. Jag tyckte om det. Kanske tyckte jag allra mest om det för det kändes så lätt att bli rätt. Jag behövde inte löpa milen fyra gånger i veckan, det räckte med att röra sig och få upp pulsen en gång om dagen. Så lätt tänkte jag! Och har sedan dess öppnat hälsa-appen i telen och sett hur extremt lite jag rör mig varje dag. Jag borde röra på mig mer, har det malt i skallen.

Skärmtiden ska man dra ner på. Där var det också nyanserat och vänligt. Lämna den utanför sovrummet. Känn inte skuld över att du har svårt att släppa den, den är konstruerad för att sno åt sig hela dig. Å så skönt tyckte jag, det var inte jag som var kass, jag är bara normal! Sedan dess har jag ständigt kollat min skärmtid. Gått in och mätt, känt mig lite dålig som har så pass mycket skärmtid och ursäktar mig med en massa anledningar.

Jag läste Happy food och blev pepp på att få i mig allt bra – man kan ju typ äta sig lycklig?! Hur coolt? Fick dock ångest över allt jag inte får i mig… och över hur dyrt det är med nötter.

Minska på socker verkar vara näst intill tvång om man ska överleva… så måste det ju vara om det blir ramaskri över isglass en gång på en förskola. Eller när man talar om att det är okej att ha i lite äpple OM man måste ha lite sött i smoothien. I början. Efter ett tag är det bra att stryka det.

Det är lätt att undvika dolt socker, lusläs bara varenda innehållsförteckning. Eller gör all mat själv från grunden.

Men var försiktig med råvarorna. Man vill ha ekologiskt, tänk annars på all skit du får i dig! Men ekologiskt från andra länder, är det verkligen så miljövänligt? För vad spelar det för roll att du ger dina barn genomtänkt sockerfri näringsriktig hemlagad ekologisk mat om naturen ändå håller på att braka ihop? VARFÖR TOG DU BILEN TILL AFFÄREN NÄR DU KUNDE HA GÅTT?!

Man får ju lite lust att dra fram ett paket cigg och en radda munkar, boka flyget till Karibien eller kanske låsa in sig plöja serier i några veckor.

Vad vill jag då säga med detta inlägg som så muntert gick från pepp till depp?

Att till och med det enklaste lilla tipset kan bli de tre tusen enklaste små tipsen och plötsligt sitter man där – inte nöjd med allt man klarade utan missnöjd med allt som inte gick i lås. Vilket är så dumt!

Skarva när du måste. Gärna lite oftare än så. Du ska inte vara på gränsen, slita fram till nästan brak. Vi vet så mycket nu för tiden. Vi vet hur vi ska och bör göra! På alla plan.

Det som verkar så enkelt blir tillsammans med allt annat ytterligare en kloss att placera högt uppe på prestationstornet (vilken småbarnsmamma-metafor).

Kom ihåg det!

Jag tycker fortfarande Hansens sommarprat var jättebra och inspirerande! Men jag misstänker att det ibland kommer att landa fel hos mig och bli omvandlat till dåligt samvete. Det var ju så lätt, ändå får jag inte till det?!

Men som man säger: jättemånga ”lätt” blir ju tillsammans ”svårt”.

(Okej det säger man inte alls, men det blev ju så bra avslut på inlägget).

Ps om jag skrivit en massa konstigheter så skyller jag såklart på att jag ammade samtidigt och att jag inte hann (okej inte orkade) läsa igenom.

  1. Ewa skriver:

    Mina tankar för att göra livet lätt-are för mig:

    Ät kött (närproducerat) fisk och skaldjur när det passar. Check
    Köp aldrig frukt och grönt som har flugits hit långväga från. Check
    Lyssna på andra, men inte på negativa kommentarer. Check
    Snål, nej. Ekonomisk, ja. Check
    Greta, tycka vad man vill, det gör jag men vad är inte intressant. Personpåhopp-nono. Check
    Är förresten inte Snäll det vackraste svenska ordet? Check

  2. Linn skriver:

    Tack för att du sätter ord och ger mig förståelse på sådant jag ännu ej förstått varför jag upplever! Tack, tack, tack!

  3. Anna skriver:

    Åh, det här är precis det som jag har tänkt och tänkt och tänkt på de senaste månaderna. Alla dessa små saker som egentligen inte borde vara så svåra att klara av, blir sammantaget alldeles för mycket. Först känns det inspirerande, sedan känns det som ett krav. Illustrationen är klockren, och jag känner igen mig i allt som står där. Hur ska man orka och hinna med allt? Vad är rimligt? Hur hittar man balansen? Hur får man ihop livet som småbarnsförälder (kanske senare också, men det har jag ingen erfarenhet av än)? Man kan ju inte gå runt och ha dåligt samvete hela tiden. Och så mår man dåligt över att man mår dåligt, för då är man ju en sämre förälder och partner. För min del har det gått så långt att jag kände att jag behövde söka hjälp. Förhoppningsvis får jag träffa en KBT-terapeut. Men så här ska väl inte samhället vara?

    Också en lång och kanske lite svamlig kommentar, men ibland är det skönt att få skriva av sig lite.

  4. Linda skriver:

    Förstår och håller med om precis det du skriver, varje enda liten sak är så RIMLIG och VIKTIG, men sammantaget blir det nästan ohållbart. Jag är glad att jag inte är väldigt ung i dag, det hade varit ännu svårare att filtrera allt då tror jag. Precis som väldigt många (kvinnor mest känns det som) så vill man ju vara en bra mamma, ge sina barn det bästa, vara en perfekt fru, kollega, karriärskvinna… ja det vanliga så att säga.

    Dock känner jag nu att i min ålderdomliga vishet (hahaha, jag fyllde nyss 40) så har jag väldigt mycket lättare att vara snäll och rimlig mot mig själv. Och på ett sätt är alla småsaker bra, om man tar det lite som det kommer. Tittar jag på hur jag lever nu jämfört med för kanske 10 år sedan så har alla små förändringar liksom ramlat på sin plats och är inte längre en ansträngning. Jag äter gärna ekologiskt, mest vegetariskt, rör mig en hel del (bytte jobb för att jag kände att jag mår så mycket bättre av att inte stå still vid en dator) och lite annat smått och gott. Så tar man en liten ändring i taget och känner sig för vad som känns görbart och som inte kräver någon vidare ansträngning så blir ju till slut resultatet ganska stort ändå, men man gör ju sig själv en otjänst att försöka med allt på en gång.

    Den här kommentaren blev visst jättelång och ganska svamlig, hahaha, jag får nog nästan skriva ett eget inlägg om ämnet när jag hinner tror jag!

    Kram på dig och gör det du känner för, inte det du ”borde”!

  5. L skriver:

    Huvudet på spiken som vanligt. Älskar att du är så bra på att formulera sånt som man själv upplever men inte satt ord på. Samtidigt som du ammar dessutom!

    1. Men å tack! Läste igenom igår kväll o ba: hjälp så flummigt, ingen kommer fatta någonting! Men ni är smarta 😄😘😘

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..