Ordval och stämning

Är det något jag lärt mig genom åren som bloggare så är det att väga mina ord. Gör jag det alltid? Nej. Ångrar jag mig när det inte är gjort? Nästan alltid. Och såklart, även när jag tycker mig ha vägt orden blir det titt som tätt fel.

Att uppleva att folk missförstått en är frustrerande. Jag menade ju inte sååå! Att folk tar ens ord och tvistar till dem ytterligare är också obehagligt. Nej jag menade inte sådär heller, nu tog du det för långt!!

När man har en publik, stor, liten, jättestor, så måste man försöka tänka på formuleringar. Vad säger jag här och hur kan folk tolka det? För även om man tycker att ens ord är rimliga så kan kommentarsfältet spåra ur. Tydlighet blir så enormt viktigt! Och nyansering i kommentarsfältet.

Det är givetvis inte lätt att ta ansvar för att en massa hatiska människor rantar loss i ens kommentarsfält, för som sagt Jag menade ju inte såååå! Men då kanske man får backa. Krävs det omtag här? Vad händer och varför? Kanske måste jag skriva mer på ämnet och nyansera bilden?

I helgen pratade vi om mobbning. Blev upprörda över hur skoningslösa barn kan vara mot varandra. Sedan konstaterade vi att kommentarsfält med vuxna människor visar exakt samma beteende. Fast med skillnaden att vuxna borde veta bättre. Känslan av att få hata i grupp är tydligen skön. Att få känna tryggheten i att vara en del av många eller skyddad bakom en skärm gör tydligen att man kan sluta tänka efter. Rättigheten att få säga precis allt man tycker och känner väger tyngre än skyldigheten att reflektera över var orden hamnar och vad de leder till.

Det här skrämmer mig. Det skrämmer mig att vuxna människor beter sig som de gör i kommentarsfält. Att så få verkar vilja reflektera över sina ord och dess konsekvenser. Att kritik slås ifrån med största kraft. Jag. Vägrar. Backa.

Det är plötsligt livsviktigt att benhårt hålla fast vid sina ord, annars anser man sig tystad.

Men vad var meningen med mina ord? Blev det verkligen som jag önskade med diskussionen?

Vad vill jag med detta inlägg då? Ja man kan såklart inte ansvara för precis alla i ens kommentarsfält, men man kan reflektera över hur man uttrycker sig och förebygga en hel del genom nyanser.

Jag tror att vi i framtiden behöver kommentarsfält där man måste logga in med bank-id. Alldeles för många kan inte hantera skärmens möjlighet till anonymitet.

  1. Amanda skriver:

    Precis!
    Hur ska ett barn kunna lära sig att vara snäll och respektfull när vuxna så ofta visar att det är helt okej att bete sig helt motsatt?

    Blir galen på diskussionen att alla ska få säga sin åsikt. Du får tycka men har du inget snällt att säga så kan du ju vara tyst för ingen blir glad av något elakt!

  2. Karin skriver:

    Vilken fantadtisk idé med krav på inlogg för att få tycka och tänka offentligt 😀👏🏻
    Hejja dig vad du är bra!

  3. Teresa skriver:

    Jag är så glad att du skriver om detta. För mig personligen var det verkligen en läskigt bra timing då jag ägnat ett bra tag på förmiddagen åt att läsa kommentarsfält på Instagram (politikers konton) och efter det blivit så ledsen att det gör ont i magen. Människor som LETAR stavfel och andra fel i varandras svar och är snabba att kalla varandra idioter, säga att den andre har ”hål i huvudet” osv. Vissa med anonyma konton, men de flesta faktiskt med öppna, personliga. Och åsikterna som uttrycks är ofta så hårda och stängda, ”såhär är det” typ. Jag får en bild av personer som står och skriker åt varandra utan något som helst intresse av att förstå varandra eller komma framåt i det som diskuteras.

    Visst har man som producent av innehåll till en publik som du skriver något slags ansvar att inte hetsa igång någonting genom ogenomtänkta formuleringar, men det måste väl också finnas ett ansvar hos oss vuxna som kommenterar att hålla en schysst ton. Som vilken respektfull irk-konversation som helst. Oproportionerligt stort ansvar tycker jag inte ska läggas på er som bloggar/instagrammar/twittrar osv. Ska ni börja väga era ord jättejättenoggrant blir det kanske till slut svårt att skriva?

    1. Teresa skriver:

      Irl-konversation skulle det ju stå 😅 får se hur lång tid det tar innan någon rättar mig och säger att jag har hål i huvudet 😉😂

    1. Ja men visst blir man ledsen?! Jag brukar känna uppgivenhet när jag scrollar för mycket… men man får påminna sig om att det finns otroligt mycket kärlek och fina kommentarsfält!
      Och jo du har rätt i att det mesta ansvaret såklart ligger hos den som skriver kommentaren. Många ggr behöver ju den som skriver texten inte ens ha sagt särskilt mkt o ändå drar det igång.
      Men jag tänkte nog mest på de inlägg man skriver när man är arg, att de ofta resulterar i hätska kommentarsfält och hur de lätt spårar ur helt. Fast klart man ska få bli arg också… men ibland blir det så onödigt polariserat. Och precis som du säger: som att folk skriker åt varandra och ingen är ens intresserad sv att lyssna eller förstå någon annan…

      1. Teresa skriver:

        Förstår och håller med. Men kan verkligen tänka mig att det är inte är lätt alla gånger att hindra sig själv från att ”blogga i affekt”.

        Och ja, fina och kärleksfulla kommentarsfält ser jag ju faktiskt många av också. Din bloggs kommentarsfält är ju ett jättebra exempel. Men när det ska diskuteras politik verkar det vara lite kärvare. Synd. Där om någonstans skulle vi behöva lyssna på varandra med snälla öron och ha fokus på att komma framåt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..