Amma på scen

Igår var vi på bröllis! Det föregicks av en veckas ångest över att behöva välja kläder, amningsvänligt, nåt lagom varmt/kallt en septemberdag osv. Till slut tog jag på mig nåt och tänkte att jag inte skulle överanalysera valet. Fixade fejs och hår till det ljuva ljudet av barnskrik i intervall. Till slut redo att dra och mötte Maja utanför badrummet:

– MAMMAAAA?! i entusiastisk ton. Du ser inte ut som mamma!!!

– Haha okej, är det något bra eller dåligt?

– Det är bra!!!! Det är jättejättebra!!

Valde att ta det som en komplimang …

På festen så var det ljuvligt mingel i solen och massor av folk. Jag behövde amma och Mattias och jag hittade en bra soffa bakom några högtalare. Två sekunder efter att jag bökat fram bröstet kliver en sångare och saxofonist upp vid högtalarna och sätter igång att spela. Alla blickar riktas mot dem. Men vem sitter där bakom musikerna? I en soffa på ”scenen”? Jo det är jag, ammandes.

Inte fullt så diskret som jag tänkte …