Pin man inte glömmer

Gu va jag tycker det är störigt med sådana där pinsamma saker man gjort för längesedan som liksom kommer över en då och då och känns typ lika piniga!?

Jag har en grej som jag hade glömt men som kom tillbaka igen av någon anledning… okej, här kommer den.

När Mia och jag satt och spånade för vår första bok så kände vi knappt varandra. Vi hade med oss lite material och tittade på varandras grejer. Vid ett tillfälle visar Mia mig en tecknad bild för att vi pratade om nåt med hur snippan ser ut, kanske att vi borde ha en detaljerad bild som ser ”riktig” ut. Hon mumlar lite nåt om hur bilden hon visar inte alls är tydlig och inte fin – nåt sånt – och jag i egenskap av illustratör vill stärka hennes omdöme av bilden och säger nåt i stil med: ”ja haha alltså vad ÄR ens det där?!”

Och då säger Mia nåt om att nej hon fick inte till det riktigt.

Jag dog av skam.

Det var alltså Mia som gjort bilden hon visade. Bilden som jag totalt sågade. Som jag inte ens tyckte var dålig men liksom skulle bonda i vår gemensamma åsikt om bilden. Typ. Så pin på så många plan.

Försökte såklart rädda det hela med att nej men neeeej jag menade inte så… men ja, det var ju aaaaalldeles för sent.

Så detta hade jag lyckats förtränga. Men så kom det tillbaka. Tack för det, minnet. Bra jobbat.

Okej. Er tur!!

  1. Anna skriver:

    Jag var 23 och sommarjobbade på en annan ort i Sverige. Jag hade hyrt en lägenhet där över sommaren och hade avskedsmiddag för de andra sommarvikarierna för att tömma skafferiet strax innan jag skulle åka hem. På dagen hade jag gått i skogen och plockat en massa svamp – soppar som jag visste var ätliga. Men det jag inte hade koll på var att man måste kassera dem ändå om de är alltför maskätna och angripna. Istället skar jag bort det maskätna, men tillagade resten av svampen och middagen var trevlig.
    Mitt i natten vaknade jag dock med matförgiftning. Och på morgonen visade det sig att varenda sommarjobbare som ätit av den där svampen var sjukanmäld från jobbet. Vissa ringde Giftcentralen. Det var hemskt! Men inte farligt på riktigt dock, tack och lov.

    Tro det eller ej – jag fick sommarjobb där igen, nästa år. 😂

  2. Ysmania skriver:

    Min svägerska hade med sig en kompis när vi var ett gäng som skulle fira midsommar ihop, helt ny person för mig. Hon var kort, jättesöt och såg yngre ut än hon var antagligen. Hon berättade att hon jobbade på en båt, och av någon anledning flög allt i jämställdhet o girlpower totalt ur min hjärna för jag frågade om hon jobbade som – STÄDERSKA.
    ” Nej, det är jag som kör båten”. – hon var alltså STYRMAN på ett fartyg….
    Jag blev helt stum och skämdes som en hund resten av den helgen. Men hon hade väl antagligen fått den reaktionen förut, för hon gjorde ingen grej av det.

  3. Agneta skriver:

    Dessa inlägg och kommentarer borde ha en varning. Här sitter jag med skrattkramp och kaffefläck på skjortan!!!

  4. Jag och min sambo träffade en advokat för att skriva samboavtal. Det var trevligt och lättsamt och nån gång under samtalet frågar jag nåt om advokatens fru, varpå han svarar att han faktiskt är gift med en man. Jag som brukar vara så himla öppensinnad tycker det känns lite pinsamt att jag gjorde den missen, dock får det mig att tänka till i fortsättningen och inte förutsätta i samtal att en partner är av motsatt kön.

    Nåt år senare har vi lyckats slarva bort samboavtalet och träffar advokaten igen för att få utskrivet ett nytt. Det är bara ett kort möte men jag vill ändå passa på att nämna för advokaten att förra mötet gjorde att jag förändrade mitt beteende och numera använder ordet partner, så jag vill på något sätt tacka honom för tillfället och liksom få fram att jag blivit en lite bättre människa efter det.

    Så jag säger nåt i stil med ”förra gången vi träffades sa du att du var gift med en man” och så hinner jag inte komma till min poäng innan advokaten svarar ”nej”. Varpå jag insisterar att ”jo, men det sa du..” och han insiterar på nej. Jag kan ju inte få fram min poäng med att jag ens tar upp detta om han förnekar att han var gift med en man, så jag drar in min sambo i det hela och frågar typ ”jo men kommer du inte ihåg när vi var här förra gången…” och bla bla bla.. och min sambo minns mycket väl men svarar såklart undvikande att det minns han inget om. Jag blir jätteförvirrad för jag är så säker på min sak men ursäktar mig tillslut med att jag kanske blandar ihop det och alla pustar ut och säger att så är det nog. Det är först i hissen ner som min sambo får mig att fatta att advokaten eventuellt kan ha blivit lite obekväm och inte ville diskutera sin sexuella läggning eller civilstatus med en hyfsat okänd människa som är där i ett affärsärende. Så min tanke var ju väldigt god men slutade i praktiken med att jag väldigt envist påtalade för advokaten att han var gay.

  5. Ina skriver:

    Jag jobbade på förskola och kollade på en av (de äldre och mer framgångsrika) mammornas fb-sida. Skrollar och bläddrar och kollar bilder som man gör och RÅKAR TAGGA MIG SJÄLV I HENNES PROFILBILD. Dog. Och sen fick jag inte bort det. Dog ännu mer. Jag fick verkligen inte bort taggen, men kunde inte på något sätt ta tillbaka den.

    Tack gode gud att jag har barn och min räddning blev att jag i all skam och pinsamhet skyllde på att min unge tagit min telefon och kommit åt att råka tagga mig i hennes profilbild och att jag inte vet hur man tar bort den.

    Herre. Tack o lov igen så svarade hon (efter ihålig väntan) något i stil med att ”ja barn och telefoner”. Jag gick under men levde på att hon verkade köpa min förklaring 😅😬

    1. Hahah ah barn-kortet är tacksamt sååå ofta!! 😂🙌

Lämna ett svar till Agneta Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..