Skilj på mat och träning!

Jessica Lagergren skrev på Instagram om hur svårt det är att inte sammankoppla vikt och träning eftersom hon matats med att man ska träna för att gå ner i vikt hela sitt vuxna liv. Och så är det ju! Innan Anders Hansens sommarprat handlade ju 99% av allt man läste om träning – frivilligt eller ofrivilligt – om hur man tappar kilon. Nu är vi kanske nere på 97% efter sommarpratet. 97% träna för att bli smal, 3% träna för att inte bli deprimerad och åldras.

Det fick mig att leta upp och läsa ett gammalt blogginlägg där jag skrev om hur jag övat upp mig på att skilja mat från träning och träning från mat. Det har varit mitt absolut bästa sätt att kunna träna. Jag mår bra av att träna, mitt psyke behöver det! OM jag inte blandar in mat och vikt. Så fort det börjar handla om vikt så slutar både träning och ätande att kännas kul. Och det slutar absolut att vara sunt.

Det är helt galet hur sammankopplat dessa två ämnen är. Det är totalt normalt att i lunchrummet på jobbet prata om hur man förtjänat en bulle på grund av att man tränat på morgonen. Eller förklara för grannen att man minsann kan unna sig en liten kaka till kaffet eftersom man ska spinna på kvällen.

SLUTA!

Du måste inte förtjäna en bulle! Du behöver inte betala för att du tar en kaka (jo i pengar om den var till salu annars är det stöld, men inte i form av träning pga kaloriintag). Ta en kaka om du vill, skippa den om du inte vill. Och är du fast i det kämpiga tänket att du måste räkna efter om du får äta den, säg det inte högt! Låt oss inte söla ner med detta galna tänk mer!

Ät. Träna. Gör gärna både ock. Helst inte samtidigt pga lätt att sätta i halsen. Men kom ihåg: Träning måste inte handla om vikt! Mat måste inte handla om vikt! Det låter galet men det är sant!

Så trött på vikthets! Vikten av vikten. Vilket man blir rätt påmind om som nybliven mamma. Att det främsta beviset på att man lyckats som nybliven mamma är att kroppen är ”återställd”. Då har man gjort något riktigt bra! Det är beundransvärt. Tydligen.

Är det inte tröttsamt så säg, hur vi kvinnor ständigt reduceras till ett jäkla utseende? Så förminskande. Usch!

  1. Ewa skriver:

    Jag håller så mycket med dig. Varför måste ”unna sig” betyda att äta sötsaker alt snacks? Man kan unna sig en ny tröja eller någonting som man har längtat efter. Vem säger Nu skall jag unna mig en räksallad eller fisk med äggsås? Vikten stabiliseras automatiskt när man tränar, men huvudsyftet är att man mår bra av träning.

  2. Emilie skriver:

    Exakt så! Vad du uttrycker dig bra. Jag har turen att inte ha några kroppshetsare i min närhet så min första graviditet, eller snarare just efter, gjorde att jag påbörjade ett skifte i hjärnan. Lagom till andra barnet föddes 3 år senare så hade jag landat i att jag vill träna för att orka leka. Träna för att orka bära båda barnen så ofta som möjligt. Träna för att må bra psykiskt. Träna för att inte ha ont. Träna för att sova bättre. Helt stört att allt detta förut bara var en fis i rymden jämfört med att bli smal.

  3. Alltså jag fattar inte den där inställningen alls. Jag har alltid tränat för att bli bättre på något. Bättre tid på milen, lyfta tyngre, sparka högre, kunna något…Det kan ju vara lite kontraproduktivt och hetsigt i sig men i jämförelse med att plåga sig själv med något man tycker är trist bara för att ”få” äta en bulle känns det helt överkomligt.

  4. Sunni skriver:

    Ja! Precis.

    Men … tanker lite (mycket?) cyniskt att det finns mera pengar att tjana pa, och lattare att kontrollera kvinnor genom, att lata koppla ihop vikt/storlek med traning. Varfor lata folk/kvinnor ha ett gratisnoje liksom?

  5. Ullis skriver:

    Tack för ett bra inlägg! Relaterar verkligen till det där med att tappa lusten att träna när kost och mat blandas ihop. Det är så sjukt hur vi matas med detta budskap om att vara smal och gå ner i vikt samtidigt som man ska träna röven av sig. Hur man ska ”optimera” kosten för att nå sina mål (läs bli smal och muskulös). Har själv för första gången i mitt snart 40-åriga liv ett rimligt förhållande till mat och träning. Jag tränar nu för att hålla min pms och mitt mentala mående på en rimlig nivå. Och jag äter vad jag vill, när jag vill. Mat är gott och ger mig energi att orka dagen och livet! Och detta funkar, jag mår bättre än på många år, är starkare och har mindre problem med fysiska krämpor. Ändå så ligger det en liten jävlel i bakhuvudet som ifrågasätter varför jag inte blivit smalare. Varför inte byxorna sitter lösare. Och detta är ju så sjukt! När jag faktiskt mår bra och har mer ork än på många år.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..