Trender som kryper in under huden …

Vill knappt ens skriva om det för jag har rätt svårt för denna trend men okej, here we go.

Hudvård. Hudvårdsrutin. Alltså shiiiit vad det svämmar över av det i soc media? Sedan ett bra tag, jag vet.

Jag tänker att det drabbar mig för att jag inte följer särskilt många (några alls?) ”snygg-konton”. Jag är alldeles för svajig för att matas med för idealsnygga människor. Det gör mig självkritisk när det kommer till utseende och det är ju så onödigt eftersom jag ser ut som jag gör. Så jag undviker konton som får mig att intensivt önska ett nytt fejja. Typ.

Men så dyker det plötsligt upp mängder av inlägg i den stilen. En massa släta, skinande fejs med glanset på rätt ställe och inte en por i sikte. What?! Vem kapade mitt instaflöde och fyllde det med detta? Nej men ingen. Det var bara det att alla som dissat utseende- och kroppshets plötsligt fick ett okej på att gå all in på HUD. Att smörja kropp och fejs är bara gött och kanske till och med lite feministiskt.

Asch jag vet inte. Man måste ju verkligen inte agera feministiskt hela tiden. Det vore omöjligt i det samhälle vi lever i tyvärr. Jag blev bara lite matt av att jag plötsligt börjat syna min hy. Granska den. Fundera på om man skulle ha en hudvårdsrutin.

Blir irriterad av ideal och trender och främst av hur svårt det är att slippa undan. Som när jag skrev om instaflödets påverkan häromdagen och en person kommenterade att hon kände sig dum som inte klarade av att inte påverkas trots att man vet att det inte är hela sanningen om människors liv. Men alltså det är ju omöjligt! Jag brukar tänka på smal-idealet. Hur ALLA vet att de kroppar som basuneras ut i media inte ens är riktiga, det har sminkats och satts ljus på och retuscherats – tagits bort och lagts till – och alla vet det. Ändå blir det målet. Ändå blir det dit man vill. Ändå känner man sig dålig för att man inte ser ut så.

Det är svårt att stå emot.

Så jag lyssnade på Kropp och själ som hade ett avsnitt om just hudvård. Superintressant!

Jag trodde i ärlighetens namn att de skulle dissa hela trenden och typ säga ”tvål och vatten”. Men nej, det var mer nyanserat!

Några saker som jag bär med mig, ej helt korrekt återgivna men så som jag minns dem såhär fem dagar senare:

– en hudvårdsrutin i 10 olika steg med 10 olika krämer/oljor/serum innebär 10 lager där alla innehåller konserveringsmedel vilket innebär 10 lager med konserveringsmedel. Inte helt bra.

– huden behöver fukt och fett, man bör smörja in sig

– medicinskt så är det egentligen bara två rekommendationer: undvik sol, rök ej

– ”naturligt” är inte alltid naturligt.

Sista punkten blev så himla mycket aaahaaaaa för mig att jag måste skriva lite mer om den. Nu för tiden är det ju också trendigt med det naturliga. Kokosolja. Olivolja. Jordnötsolja. Osv. Allt det känns ju bättre än en massa knepiga ord man aldrig hört när man läser en innehållsförteckning.

Men huden innehåller inte tex olivolja. Alltså är olivolja inte ”naturligt” för huden. Jag hade inte ens tänkt på det! Klart att allt från naturen inte per automatik är bra för människan, men jag hade ändå tänkt att det var det. Här fick jag lära mig att tex olivolja kan vara uttorkade. Och att flera ämnen som nämndes som jag som helt okunnig skulle tolka som ”dåliga tillsatsämnen” är ämnen som finns i huden som är bra att tillföra via tex en hudkräm.

Det var nog allt jag ville säga om hudvård. Ska försöka att inte dyka ner mer i det för då börjar jag väl se en massa saker i fejset som jag inte visste att jag behövde justera…

Ps inget ont om dem som pysslar mkt med huden – man gör såklart det man mår bra av! Men jag tycker att vi bör stanna upp och fundera när trender inte bara blir superstora utan sedan lägger sig och blir ”det normala”.

  1. Qajsa skriver:

    Förra hösten (ev längre sedan) hade programmet Stil i P1 ett avsnitt om hudvård och K beauty. Snigelmasker och hudvård i 10 steg. De tog upp kopplingen med psykisk hälsa, hur beröring, även om det är ens egen, kan lindra depression och så. Det tyckte jag var superintressant, och gav ett nytt perspektiv på min systers helt oändliga pill i fejset. När jag spelade avsnittet för henne tyckte hon att det allra roligaste var att sniglarna var ostressade och etiskt farmare. Själv har jag nyligen köpt en dagcreme för 800 spänn, och det ger mig egentligen mer ångest än det faktum att det börjar synas i ansiktet att jag snart ska fylla 40. Och det där med ”glow” kommer jag nog aldrig att få till.

  2. Sara skriver:

    Jag fattar absolut vad du menar. Och samtidigt blir jag lite kränkt, eftersom jag är en sån som älskar hudvård 😉

    Om du menar att den här hudvårdstrenden du ser är förpackad som feministisk, då ser jag absolut din poäng. Det är ju bara skitdumt att hävda att just hudvård skulle vara den enda delen av skönhetsindustrin som inte är sprungen ur patriarkala värderingar. Just den upplevelsen delar jag dock inte (om du nu har den), och jag följer ändå en ansenlig mängd kvinnor som intresserar sig för hudvård och är feminister, men som utan för den sakens skull kallar sitt hudvårdsintresse för feministiskt. Med det som utgångspunkt blir därför hudvård, för mig, ett intresse, en hobby – precis som akvarellmålning, matlagning, zumba, körsång eller bakning. Ingen av dessa aktiviteter är feministiska. Men vilka hobbies är då feministiska? Och måste ens hobbies vara feministiska bara för att man identifierar sig som feminist?

    Jag tycker att jag är grundmurad i mina feministiska åsikter och har en hyfsad analys. Och jag vet att massor av saker jag gör, som får mig att må gött, inte är feministiska men jag vill göra dem ändå. T.ex att klä mig i blommiga, feminina klänningar i modeller som smickrar min figur. Att färga mitt hår. Att dricka rödvin. Att skaffa en tatuering. Att löpträna. Att konsumera smink och skönhetsprodukter. Dessa handlingar/beteenden blir ju inte feministiska bara för att de utförs av en feminist. Det leder mig också vidare i funderingar, som bara är mina egna och bara rena retoriska grubblerier – finns det för en feminist egentligen nån acceptabel nivå av självomsorg? Eller är man bara en sann feminist om man går så långt att man slutar sköta sin badhygien – för att allt annat vore att pleasa patriarkatet? (OBS! Som sagt bara retoriska funderingar som jag själv fastnar i).

    Om det mer handlar om hudvården som sådan, och att du retar dig på den just som trend, då får jag lite svårare att köpa ditt resonemang. Jag uppfattar att du nånstans hade önskat att Kropp & Själ skulle säga just att all hudvård är bluff och att tvål och vatten är det bästa. Hur blir då hudvård som aktivitet/intresse/hobby annorlunda jämfört med andra diton, som syftar till att på olika sätt skämma bort sin kropp och/eller själ, företrädesvis genom att konsumera en massa grejer? Att dricka hantverksöl eller fina viner, att lägga massa pengar på träningsutrustning, eller tatueringar etc etc. Är det mindre störiga intressen?

    Samtidigt fattar jag ju att det kan trigga känslor av otillräcklighet hos en själv. Själv har jag avföljt ett gäng inredningskonton på sistone, för att de perfekta stylade hemmen stressar mig och får mig att störa mig på saker i mitt eget hem som är hopplöst fula men som jag inte kommer byta ut pga sambo tycker om saken/för dyrt/vill ej överkonsumera/id inte. Så jag förstår verkligen, men ville göra ett försök att nyansera. Inser att det mest blev svammel, men jag skyller på att det är fredag :)

    1. Men så många bra tankar! Nu fick jag massor att fundera på…
      Första reaktioner: håller helt med om att allt man gör inte behöver vara feministiskt bara för att man är feminist! Jag försökte få in det men det blev nog inte så tydligt.
      Sedan är det ändå nåt som skaver när just kvinnors hobbys råkar landa i att man på köpet blir snyggare…

      När jag skrev inlägget skulle jag eg bara tipsa om kropp och själ-avsnittet med en liten inledning. Men så bara öste jag ur mig en massa istället och det är alltid lite intressant. Jag tror inte att jag hade önskan om avsnittet, eller jo lite kanske att de skulle säga att man inte behöver spendera timmar på huden. Men tyckte ändå det var positivt att det inte var ”bara tvål och vatten”, kanske för att det på nåt sätt också bli onyanserat när vi lever i det samhälle vi gör. Jag uppskattade att programmet varken hyllade eller dissade.

      Jag TROR att anledningen till ”irritation” hos mig är just att det blivit så trendigt att det blivit det normala. Lite som du säger med inredning där man verkligen kan fundera över ”normalnivå” när det kommer till att ”göra om hemma” och köpa nytt.
      Jag tänker att det inte BARA är värt att reflektera över pga känslan av otillräcklighet hos en själv utan också lite för att stanna upp och fundera på vad vi håller på med. Som med alla normer.
      Varför dricker vi alkohol? Gör Iron man och Vasaloppet? Sminkar oss? Inreder barnrum som om de vore plockade ur en inredningstidning? Osv
      Det behöver inte landa i att man INTE ska göra det, men värt att reflektera över.

      Kanske gillade jag nivån på kropp och själ för att den bekräftande min nivå på hudvård slog det mig nu? Jag är ju varken ”tvål och vatten” eller 10-stegaren…

      Hha ja nu fick du en massa svammel tillbaka. Men jag skyller på att jag sov 2,5 timme vid läggning och fick orimligt mkt energi 😂❤️

  3. Har du sett Amanda Alenius (amanda_alenius) på instagram som har uträkningar med hur mycket tid och pengar som kvinnor lägger på sitt utseende? Helt sjukt! Jag har aldrig varit sminkintresserad men har haft en hudvårdsrutin med dyra produkter som ändå inte har minskat mina porer, tagit bort pormaskar eller finnar. Så när de produkter jag har nu är slut kommer jag inte att köpa nya. Jag kommer införskaffa mig en mild, ekologisk rengöring och en återfuktande ekologisk ansiktskräm som det får räcka med istället för femtielva olika produkter. Det sparar tid, pengar och minskar konsumtionenshetsen som jag försöker bryta mig fri ifrån 💪

    1. Började följa direkt! Så intressant!

  4. Hm..tjaaa…Eller så bara slutar du bry dig, varför ens lägga ner tid på vad andra gör, och bara fokuserar på dig själv istället. Livet blir lite enklare, och roligare då..

    1. Å nej det skulle inte passa mig alls! Tycker inte att jag är så isolerad från vad alla andra gör heller så det skulle inte funka. Tycker om att analysera och diskutera beteenden.

  5. Anna skriver:

    Har känt exakt likadant, plus att hudvård är kanske det absolut tråkigaste jag vet! Klart man ska hålla på med något man tycker det är härligt och mysigt. Men det är intressant att det är så mycket tids- och pengakrävande pyssel som kvinnor jämt ska ägna sig åt.

    1. Ja och att det säljs in som att man lägger tid på sig själv och ooooops man råkade visst bli snygg av det också.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..