Hur får man en fröjdefull jul?

… det och andra julfrågor ska ni peppra oss med nu!! Och gärna små anekdoter om asjobbiga, galna, svettiga, svinirriterande, dråpliga och för all del trevliga julsituationer.

Eller svindåliga julklappsminnen!

Ni kan dela med er/ställa frågor mer privat på DM på Instagram (se mina stories). Annars får ni GÄRNA gå loss här nere i kommentarsfältet!

  1. Ida skriver:

    Fråga: varför envisas vi fortfarande med att titta på Kalle Ankas jul? Det är ju ändå bara de vuxna som vill se trots att vi låtsas att det på nåt vis ska vara för barnens skull…

  2. Jess skriver:

    23 december, allt var klart o pyntat o vi skulle ta den obligatoriska skinkmackan. Satt med vår ett-åring i knät och han kaskadspyr rakt ut över bordet o skinkan. Blev ingen skinka den julafton :-)

  3. Anna skriver:

    Älskar julen. Älskar! Vår familj om fyra vuxna och tre fyrfotingar hoppar in i bilen och drar till fjälls några dagar innan jul. Sedan skruttar vi runt i morgonrockar resten av året, gör exakt vad vi vill när andan faller på och träffar inte en människa (såvida vi inte vill såklart – men oftast vill jag inte). Vår jul är totalt kravfri och stillsam och den kanske är min absoluta favorithögtid. Började nedräkningen direkt efter sommarsemestern. Nu är det fyra sega veckor kvar. Längt!

  4. Anna skriver:

    Sista dagen på sommarsemestern beror min ångest inte till största del på att sommaren är slut utan på att nu är det inte långt till jul… Jag avskyr jul så innerligt. Har kommit fram till att det handlar om generationers förväntningar som inte alls klaffar. Antingen spelar vi med i charaderna och landar hemma någon dag innan lovet är slut, totalt utmattade och med allt annat än tillfredsställa barn, eller så strejkar vi och orsakar grav besvikelse hos släktingar och etter värre ångest och dåligt samvete hos oss vilket inte alls ger julefrid… Julen gör mig tydligen så upprörd att jag slutar använda punkt i meningar…
    Ljuva, gråa, fattiga januari – som jag längtar 😶

    1. Sara skriver:

      Åh, vad jag skriver under på detta! Känner precis samma sak :(

    1. Helen skriver:

      Vad händer om ni bjuder in till jul? Inget hattande, och släktingar som vill umgås får komma?
      Eller är det så att en inte vill umgås med släktingarna? Eller, ÄNNU VÄRRE, en bryter mot traditionerna med en sådan inbjudan!?

  5. Anna skriver:

    Ett minnesvärt julminne inträffade vid 23.45 natten mot julafton när vi äntligen slagit in alla julklappar, lagat maten, kokat färdigt julkolan, pyntat klart, höll på att borsta tänderna och kände äntligen julefriden infinna sig, så där så att vi log utmattat mot varandra och pustade ut. Då brakade det till från nedervåningen. Julgransfoten hade rostat sönder och granen hade vält, mormors gamla glaskulor låg i skärvor över golvet och mattorna var plaskvåta. Julefriden kändes väldigt frånvarande medan vi dammsög, torkade golv, hängde tillbaka pynt, stöttade upp granen och på nytt försökte gå och lägga oss. När det brakade till en gång till och de få kvarvarande kulorna krossades var friden definitivt försvunnen. Men framåt ettiden fick vi äntligen sova och det visade sig att byggvaruhuset öppnade tidigt även på julafton. Vi har inte längre så många glaskulor, men en väldigt bra julgransfot.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..