Mobillåda och mobilskam

Alltså jag säger ganska ofta till mig själv att jag ska skärpa mig med mobilanvändandet. Skala ner och oftare lägga undan. Men tycker ni inte att det, precis som alltid, så lätt blir svart eller vitt? Älskar inte folk att hata på föräldrar med telefon? Det är SKANDAL när man ser en förälder med telefon i lekpark till exempel. Man har såklart ingen aning om hur mycket föräldern kollat telefonen övriga dagen, men ARG blir man för att det fanns en telefon i handen just där och då. DAGENS FÖRÄLDRAR BRYR SIG INTE OM SINA BARN!

Jag har telefon i handen konstant när vi är i lekpark. För det är så tråkigt med lekpark. Där känner jag inte ett DUGG att jag ska skala ner eller lägga bort.

Efter att jag läst Teknifik (som jag hela tiden läst som teknik-fik) inlägg om årets julklapp kände jag att hon sa allt som behövdes om det. Det var nyanserat och bra. Att alla inte har ett problematiskt förhållande till sin mobil, att det inte går att generalisera kring en mobil eftersom det är en så komplex grej som fyller massa olika funktioner hos olika personer. Att det nog inte är så att ”mobilen styr våra liv” utan de flesta kan tänka rätt ordentligt kring användandet själva och känna när det blir för mycket.

Så skönt det var att läsa något nyanserat kring mobilanvändande!

 

  1. När jag var ute på promenad med barnvagnen hade jag mobilen uppe. Pga astråkigt att promenera, tycker jag. Men bebis vilade bäst i vagnen. Då gick det förbi en tant som ”viskade” till sin make ”Vilken närvarande mamma” och så småskrattade dom. Ville svara ”Vilken uppnosig tant” men tänkte om och bara gick. För helt ärligt vet jag inte hennes historia och kan inte vara otrevlig bara sådär mot nån jag inte känner. Önskar man själv blev bemött på samma sätt. Hur fasiken vet en främmande människa hur närvarande jag är som mamma efter att ha sett mig i typ fem sekunder? Tur det var mitt tredje barn och jag var rätt säker i mammarollen. Hade det varit första barnet hade jag nog sprungit hem, slängt telefonen och hulkgråtit över min egen värdelöshet.

    Vet ej om denna kommentaren egentligen tillförde något i frågan? Men ni får ta del av den ändå.

  2. Teresa skriver:

    Håller med både dig och Elin i princip allt det ni skriver. Det enda jag känner mig osäker kring är det här med hur stor makt vi har över vårt eget användande. Diskussioner kring mobilanvändande brukar ofta utgå ifrån att vi alla fungerar lika, men så är det ju inte.

    Precis som Elin nämner är många appar designade för att hålla oss kvar så länge som möjligt genom olika tekniker. Och dessa tekniker tror jag våra hjärnor är olika känsliga för. För vissa av oss, barn som vuxna, blir användandet enkelt självreglerat. Man tröttnar efter ett tag och gör något annat. För andra är det inte lika enkelt. Det är inte bara att ”tycker du att du använder mobilen för mycket, så använd den mindre då”. Det hör lite ihop med ”vill du må bättre så är det bara att du slutar äta sötsaker och skräpmat”. Vi har kanske inte alla lika starka resurser för att kunna driva igenom en sådan förändring. Vi har olika lätt att hamna i beroende vi inte själva kan ta oss ur. Och i ett sådant destruktivt beteendemönster har vi säkert begränsad självinsikt och behöver ofta hjälp utifrån.

    Det som jag tycker är allra svårast är hur vi närmar oss barn som har tydliga svårigheter att kontrollera sitt eget användande och användandet går ut över andra viktiga saker. För hur vet vi som växte upp med dinosaurier hur mycket mobilanvändande som är för mycket (mer än när det går ut över sömn, mat etc). Jag tror dock inte att mobillådan är den hjälpen. Och jag tror definitivt inte att mobilskammande vuxna emellan är den hjälpen. Kanske är samtal, som Elin skriver, en hjälp som kan fungera. Vad tror du?

    Jag är ledsen för den här uppsatsen till kommentar och om du tycker att jag kapade dit inlägg och lät kommentaren handla om något annat, men jag tycker det är så viktigt att påpeka detta, för det faktum att vi står olika rustade inför apparnas (inklusive sociala medier) tekniker, glöms nästan alltid bort i diskussionen om mobiler och skärmtid.

    1. Men superintressant ju!! Och jag tycker verkligen du har rätt i att vi inte bara kan släppa ”kontrollen”. Jag tror mobilanvändande SKA regleras och anpassas och så vidare. Att många barn behöver hjälp med att släppa skärmen, och helt ärligt vuxna också. Det är ändå det jag tänker händer när man pratar om mobilanvändandet och hur mobilen snor vår uppmärksamhet. Men jag tycker att det så lätt hamnar i svartvitt. Och att det blir en chans att få moralisera och då blir jag anti ;)
      Och som du säger: diskussionen som skulle vara både nödvändig och intressant liksom uteblir!

      Vad tror jag…? Ja jag tror nog egentligen att man måste sätta sig in i de olika apparna och vad som kan tänkas vara bra och mindre bra. Men det kräver ju mycket tid och engagemang och just där kanske det brister. Då är det enklare att säga INGEN SKÄRM (eller MASSOR AV SKÄRM för den delen). Samtal är nog bra. Vad mår jag bra av, när tar det över, när går det ut över annat, när ger det mig något och när är det bara dåligt. Vad är bra, vad är dåligt för MIG och NÄR…Ja samtal och reflektion. Stanna upp och utvärdera lite liksom :)

      1. Teresa skriver:

        Håller verkligen med i att diskussioner hamnar i moraliserande och svartvita resonemang. Vi trycker nästan in varandra i hörnen ibland. Nyanser är svårt och jobbigt, men det är nog där vi behöver sträva efter att vara.

        Ja, för sig själv och yngre barn kan jag tänka mig att det kan fungera bra att kolla och välja appar med stor medvetenhet. Lite senare, kanske när barnen blir tvåsiffriga, blir det lite klurigare. Men engagemang och samtal är nog aldrig fel. Visa nyfikenhet för vad de har för appar och när de någongång inte är vid telefonen föra ett schysst och respektfullt samtal kring hur de tänker kring tiden de spenderar med den, ja precis de frågor du tar upp där i slutet av ditt svar. Lätt är det inte, men antagligen den enda vägen framåt. En mycket mer konstruktiv väg än mobillådan iallafall.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..