Tankar i nyårslöftenas tid

I mellandagarna satt jag med två vänner och drack kaffe och pratade. En berättade om hur en kollega ofta beklagade sig över att hen var tjock och berömde min vän och en annan kollega för de var så naturligt smala. Till slut hade min kompis fått nog och sa: ”sluta med det där! För det första får du det att låta som att tjock är lika med dålig, för det andra vet du inget om vad andra har för relation till sin vikt.”

Kollegan hade tagit det hela bra och insett att hen faktiskt klampat på utan att tänka efter.

För i vårt samhälle är smal lika med rätt. Det betyder att alla komplimanger rörande en smal kropp måste vara positivt! Och allt gnäll över tjock kropp rättfärdigat.

Det är så normaliserat att det ofta sägs av bara farten. Utan att det ens reflekteras över vem som hör eller var det landar.

Nu är de flesta tillbaka på jobbet. I personalrummet kommer det att snackas nyårslöften som inte sällan handlar om viktnedgång och träning. Kanske förklätt till hälsa. Någon ska tala om hur tjock hen blivit och hur dålig det är. En annan hur många minuter hen tränat och därför förtjänar fredagsfikat. En tredje får beröm för hen tappat kilon. Vad tar alla med sig hem efter den dagen på arbetet? Vad rör sig i huvudet på alla som fått ta del av detta dömande av kroppar utseende?

Kanske fortsätter snacket hemma. Kanske hör ett barn hur föräldern pratar om extrakilon, hur hen känner sig ”tjock och ful” – som att det är synonymt. Och barnet får lära sig att viktuppgång är dåligt, tjockt är fult, vissa saker är dåliga att äta för man blir tjock och träna gör man för vikten.

Och eftersom det sipprar ner till barnen så fortsätter detta skeva ideal att reproduceras. Om och om igen.

Hur du ser ut är viktigt. Din vikt är viktig.

Tänk på att negativa ord om viktökning eller beröm av viktminskning kan bli så mycket mer än bara några ord. Kanske berömmer du en sjukdom, kanske berömmer du en depression, kanske berömmer du en viktfixering.

Kanske får du någon i närheten att börja tänka på kilon, kanske triggas gamla tankar och mönster.

”Det spelar ingen roll hur man ser ut!” säger vi till våra barn och sedan får de lära sig att det fungerar precis tvärtom.

  1. Är det inte taskigt att kalla kollegan för ett hen bara för att hon är tjock som en gris?

    Nej det är inte bra att äta chips och choklad varje dag men hon blir väl inte ett hen för det.

    Barn ska inte behöva vakta sin vikt om de inte ser ut som bowlingklot och blir en trafikfara. Rullar på pensionärer som bryter benen.

    Det är barnen som behöver skyddas mot anorexia men resten mår nog bara bra av lite motion och röra på fläsket ibland.

    Det kan nog inte skada.

    1. Ordet ”hen” är med i SAOL sedan våren 2015, prova att kolla upp det och du kommer att häpnas!
      (Sedan tror jag att du tolkar lite väl fritt när du antar ”chips och choklad varje dag” och texten som någon motsats till ”lite motion”, men du kanske inte var här för lusten att tänka nytt?)

      1. Tänker så det knakar.

        Barn ska inte behöva utsättas för utseendehets, men inte heller uppmuntras att bli feta som tefat. Vi vill helst ha kvar dem här på jorden.

        Lagom är bäst!

        En vuxen väljer själv hur mycket kakor hon stoppar i huvudet, men det måste vara jobbigt att få frågan hela tiden om hon är gravid fast hon inte är det.

        Tror det går att lösa med en tröja med text för att slippa pinsamma stunder, men tänker att är man osäker gör man kanske bäst i att gratulera i förskott.

        Ja men prova att slå upp ‘kulturprofil’ i ordboken och se om du får någon träff där på vad det är för människor. För allt vi vet kan ordet ha skrivits in där av en våldtäktsman 2015.

        Tror inte heller ordlistan speglar verkligheten för har aldrig hört en normal människa använda det ordet som det står i boken.

        Ja vet att det används av journalister som bedriver språklobbyism men det går stick i stäv med språkets naturliga utveckling.

        Jag hade varit mäkta imponerad om ordet vuxit fram organiskt bland verkliga människor istället för att svenska akademins våldtäktsman trycker ner politiska pronomen i halsen på folk av människor som äger en mediaplattform. Det är säkert inte det enda som han tyckte ner i halsen på folk.

        Det är inte språk bara politisk aktivism.

  2. Ewa skriver:

    Jag tycker att man kan lära barnen (och sig själv) att lagom är bäst. Ingen kan förneka att det är sämre att äta sockerbröd och godis än att äta frukt. Jag menar att det är all mängd av allting har gått överstyr. Tack till de livsmedelsbutiker som har tagit fram de SMÅ godispåsarna igen, i stället för de jättestora trågen. Bullar och muffins à la USA som räcker till ett helt regemente. Lördagsgodis och att dela på en läsk är helt OK för barnen, men att förhärliga överätande är inte OK, varken för barn eller vuxna. Att inte klaga på sin kropp inför barn är helt självklart, men inget barn funderar på varför du bara tar en slät kopp till fikat. Du är inte sugen just då, så enkelt är det.

  3. Malin skriver:

    Jätte bra inlägg! Jag är oxå uppväxt med att ständigt fått höra smal=bäst tjock=sämst, kolla hur den ser ut! Osv osv. Detta vill jag ABSOLUT INTE projicera på någon och framförallt inte mina två döttrar.
    Men! Jag behöver hjälp! Jag tkr vårt tänk går jätte bra men nu har 4-åringen börjar säga ”mamma det ser ut som du har en bebis i magen, den är så stor så jag tror det är en bebis där i”. Jag har bara svarat att nej det är inte någon bebis där och sedan pratat om nåt helt annat. Hur ska jag göra? Jag vill på något bra sett säga att typ det är okej att ha en stor mage, eller en liten mage eller vilken mage som helst utan att det ska vara bättre eller sämre! Hjälp mig hur jag ska säga detta till henne!

    1. A skriver:

      Hej Malin,

      Jag tänker att vi ibland gör det komplicerat för oss själva genom att försöka tänka ut lämpliga svar som är korrekta. Ibland kan det funka att bara svara ”nej det är ingen bebis där, min kropp ser ut såhär”. För barn kan det räcka med att de får ett svar. Barn är ju ganska okomplicerade. Min förhoppning är att vi kan guida barnen till ett okomplicerat förhållande till kroppen genom att ge raka svar.

      Du kan oxå fråga om det är så att hon skulle önska att det var en bebis i magen? För så okomplicerat kan det oxå vara?

      1. Jag brukar också säga att man inte behöver tala om för folk hur de ser ut, för det vet de. (Eftersom man som vuxen vet att det kan va känsligt…)
        När det gäller bebis i magen har jag sagt att vissa kan ha det men de inte vill att nån ska veta, eller att de vill ha en men inte får det etc, alltså förklara varför man inte ska fråga vem som helst det. MEN säger att de alltid kan fråga MIG om allt, men inte direkt när nån hör, ifall det är känsligt. Typ!
        (Detta efter att de frågat en person vi ej känner om hon hade bebis i magen)

    1. Frida skriver:

      Mina barn brukar också säga sådär, då brukar jag alltid säga:” nej, men det har legat två bebisar däri – sjukt häftigt va?! Jag älskar min mage! ”

  4. Helena skriver:

    Efter att ha växt upp med att andras kroppar kommenterades hejvilt, särskilt om de var överviktiga, har jag, som så många andra, fått det hårt inpräntat i huvudet att smal är samma sak som snygg, bra och godkänd. Även om jag nog inte kommer att kunna släppa de tankarna när det gäller min egen kropp, tänker jag göra allt jag kan för att vårt barn inte ska tänka så om sin.

    Vi undviker därför att prata om att saker är nyttiga eller onyttiga, men eftersom vi har ett barn som är ganska matselektivt har vi pratat om att det gäller att äta så att kroppen får i sig allt den behöver för att orka växa och röra på sig. Framför allt undviker vi att kommentera våra egna och andras kroppar, varken positivt eller negativt, och vi pratar mycket om att alla ser olika ut och oavsett vem man är eller hur man ser ut är man lika mycket värd.

    Nu är vårt barn bara nio år, så mycket kan komma att hända, men vi fick i alla fall nyligen ett litet kvitto på att vi gjort något rätt så här långt. De andra flickorna i hennes klass hade i omklädningsrummet efter idrotten pratat om att en annan persons kropp och att de ville ha den kroppen (vilket är sjukt sorgligt att höra att nioåringar funderar över). Vårt barn hade dock svarat ”inte jag, jag vill ha min kropp”, och jag tänker att det är viktigt inte bara för henne själv, utan även för de andra barnen att höra att man behöver inte haka på sånt prat och man kan faktiskt vara nöjd med den man är.

    Jag kan också tipsa om att Karin ”Kajjan” Andersson inom kort kommer ut med boken ”Livsviktigt – en handbok i kroppspositivt föräldraskap”, som jag tror kommer bli toppen. (Och sorry för uppsats, men det här är något jag tänker mycket på och tycker är så himla viktigt.)

  5. Agnes skriver:

    Så viktigt att ta upp detta! Har själv aldrig bantat eller tyckt något särskilt om min kropp men min make är extremt fixerad. Nu har jag en 17-årig dotter med anorexia och hon kämpar på att acceptera mat och kropp.
    Till alla er som säger att man ska prata hälsa istället för bantning, viktkontroll; ni har verkligen gått i fällan! Ungdomar i dag försöker bara vara hälsosamma och ramlar i och med det ned i denna avgrund. Så hälsosam är bara ett nytt ord för att vi ska kontrollera våra kroppar!
    Vill man begränsa viss mat tycker jag att när det är mindre barn att man kan prata om lördagsgodis, festmat, kalasbulle osv dvs man sparar dessa saker till festligare tillfällen men då är de TILLÅTNA! Sedan är det viktigt att man förstår att kroppen bara är vårt skal där vi som personer bor i och en massa ytliga personer anser att det är viktigt att hålla skalet kontrollerat så man begränsar sig hur man vill leva och utvecklas som person.
    Och varför ska man kommentera andras kroppar? Vad tillför det i ens eget liv?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..