Vad ska jag bli när jag blir stor?

Läste ni Underbara Claras sammanställning av kommentarer på hennes inlägg om alternativa karriärer? Så fint inlägg! Clara blev rörd av att läsa dem och jag får hålla med, men mest slog det mig vilket ambitiöst inlägg det var av Clara. Så fint sammanfattat liksom.

Många vill göra nåt som är precis tvärtom det man gör. Misstänker att det är arbetsformuleringen av mina barns: ”min matmage är full men efterrättsmagen är tom”. Man behöver fylla på där det inte är påfyllt på länge liksom.

Vi pratar mycket om det där när vi umgås med vänner nu för tiden. Tror det är 40års”krisen” som talar. Vad gör vi egentligen? Vill vi detta? Vill vi nåt annat? Borde vi göra nåt annat?

3 alternativa karriärer:

1. Jobba på biståndsorganisation som Läkarmissionen. Tror kombinationen av att försöka göra skillnad och fyllas av ödmjukhet blandat med pendel mellan sorg och glädje gör det till ett jobb med så mycket… ja mycket av allt.

2. Göra röst till filmer. Vet inte varför det verkar så kul, men det är nåt med skådespelandet i det dolda tror jag… Även läsa in ljudböcker skulle nog vara kul…?

3. Kom inte på någon tredje men kom på en punkt på lite samma tema (alltså 40årskris-tema):

Bo utomlands. Vi pratade aktivt om det ett tag och jag insåg att min prio om vi skulle bo i ett annat land var vädret. Det måste vara varmt. Annars kan det kvitta. Nästan. Språk lockar också.

  1. Ingrid skriver:

    Läste också inlägget. Har provat ett antal ”karriärer” i mina dar ( från guldsmed via komvux till agromnomutbildn, till djurskötare, utmattning, distansutbildn till systemtestare) och är så nöjd där jag är nu. Tre år på samma plats, längsta hittills någonstans (och då är jag 37), inte konstigt att jag inte tröttnat än kanske…
    Men har också möjlighet att bara jobba 85% (maken likaså), vilket gör att vi inte måste stressa ihjäl oss för att få ihop livet.

  2. Tittij skriver:

    Läste Clars inlägg och blev varm inombords.
    Jag tror precis som du att vi har för dålig balans nu för tiden. För mycket jobb, för lite fritid. För mycket prestation, för lite eftertanke. För mycket stimulans, för lite långtråkigt. Jag känner stort behov av att få dra ner på tempot, men har hittills inte hittat ett sätt att kliva ur erkorrhjulet som är hållbart. 40-årstankar även här således :) ”Vad vill jag med mitt liv?”

  3. Ida skriver:

    Mysigt inlägg. Sitter och läser alla kommentarerna (på det och originalinlägget) och slås av det faktum att majoriteten verkar önska ett yrke/liv med lägre tempo. Säger en del om vilket dåligt samhällsklimat vi skapat för oss själva…

    Men också att vi kanske önskar oss ett annat jobb för att vi har en romantiserad bild av det yrket. Som att nån vill bli chef för att kunna delegera och ta mindre eget ansvar (tror personen skulle bli hemskt besviken på hur det är att vara chef…) eller att som bibliotekarie bara gå runt och botanisera bland böcker, kanske läsa lite på arbetstid (bibliotekarieyrket innebär ju väldigt mycket mer än så).

    Själv skulle jag vilja jobba med något där jag får kombinera mitt intresse för musik, böcker och studier, samt använda mitt extrema sinne för ordning och reda.

    Historie- eller språkforskare vore kul om bara någon annan skrev rapporterna efteråt (minns fortfarande examensarbetet från utbildningen med fasa…).

  4. Ja jag läste. Så himla härligt. Och ibland bara. JAG VILL INTE JOBBA ALLS OKEJ?! Men mest, få använda olika delar av en själv.

    Hoppas du får en fin dag 💚

Lämna ett svar till Ingrid Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..