Nou time for rest

Nu vet jag varför vi valde namnet vi valde! (Rubriken)

Har ni hört om den där glidartrean som liksom bara hänger på? Har jag med hört om. Men inte varit med om!

Eller det stämmer inte helt. Hon är en hänga på-bebis. För hon får ju helt enkelt hänga på. Hämtning, lämning, mammas möte, Majas gympa, lämna på kalas, hämta hos kompis, handla present, poddinspelning … etc. Sannerligen en hänga på-bebis! Men mer för att jag blivit en häng med-mamma tror jag. Hade detta varit min första bebis hade jag nog bävat för att dra med henne, för att jag skulle tro att det skulle kunna bli jobbigt. Hon är ju som jag sagt rastlös av sig, och hemma är inte det roligaste. Om Nou får välja. Men hade jag inte tvingats bli en häng med-mamma hade jag aldrig upptäckt att det där med att hitta på saker gör det hela enklare.

Ja ja. En intensiv dag idag (pga hemma typ hela dagen pga vab av storbarn), sitter ner och pustar lite. Grisblinkar lite. Tänk vilka gulliga barn jag har! Gulliga och intensiva och glada och arga och alldeles alldeles underbara!

Gjorde om pratbubblan till en lite äldre illustration (den ovan). Den förra handlade om att plöja serier under föräldraledigheten, vilket jag gjorde med Maja. För hon var ju nöjd med att bara sitta och glida med – en glidarbebis! Dock sov hon inte på nätterna så ni behöver inte bli avis.

Märta var mer som bebisen på bilden ovan. Som Nou. GÅ RUNT MED MIG! UNDERHÅLL MIG! GÖÖÖÖR NÅT! Okej okej! Nou time for rest.

  1. Petra skriver:

    Jag hade samma trea! Hade två ursköna barn sen innan och tänkte att trean nog blir ännu mer softish. Men nej. Typ kollik och på många sätt mest krävande av dem alla. Eller är det för att man liksom inte har möjlighet att ge samma uppmärksamhet som de andra kunde få? Så trean får liksom slå sig fram för att bli sedd?

  2. Helena skriver:

    Minns föräldraträffarna när jag stod upp eller bebisen stod i mitt knä när övriga bebisar låg i mammornas famnar och jollrade. Minns även när jag gick åt andra hållet efteråt med bebisen i vagnen då hon skrek så mycket av missnöje när övriga mammor promenerade i sakta mak hemåt med nöjda bebisar. Att vi fick stressa till träffarna p g a morgontrött bebis är en annan historia.

  3. Ida skriver:

    Ja, det där med hur bebisar är är verkligen olika!!

    Tycker deras personligehet lyser igenom från dag 1. I mitt fall var nr 2 och 3 glidare som bara åt, sov och var nöjda. Idag är de harmoniska 6 resp 10 år. Medan nr 1 och 4 alltid varit mer rastlösa och rebelliska ;), idag 3 resp 13 och det håller i sig. Spänd på 5:ans personligehet som levereras om 2 mån :)

  4. Becks skriver:

    För mig var chocken total med trean då jag som du hört att ”den bara hänger på” (men efter två barn fattar jag inte att jag var så naiv att tro på det då man borde lärt sig att man inte alls kan planera hur något ska bli) Fick en arg ont i magen bebis som skrek kvällarna igenom. Det var en riktigt tuff första tid med mycket gråt och dåligt samvete för de stora barnen (som iof knappt tog någon notis då de lekte tillsammans) Nu fyller han ett år den 12 mars och äntligen börjar det bli riktigt mysigt med tre barn. Jag som annars älskar spädbarnstiden känner nu att livet är mycket roligare och mysigare nu med en snart ettåring. Han är högt älskad och jag är så glad att vi skaffade honom men han har verkligen satt stopp för fler barn i denna familjen 😂

    1. Haha mina trötta ögon läste först att han nu fyller 12 år, och jag tänkte shiiiit tar det så lång tid att landa?!
      Jag tycker mycket hänger på sömnen och kvällarna. Om det blir ok lång kväll och aningen ok natt så håller jag mig över ytan. Men blir det så att jag vid läggdags (av mig själv) typ inte haft nån minut för mig själv, då är det kämpigt!
      Men bästa med trean är att man VET att allt är perioder. Minskar stressen rejält tycker jag!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..