Det här står jag inte för

Igår var temat på februaris fotoutmaning ”det här står jag inte för”. Så svårt?? Jag fick en blandad känsla av ”JAG STÅR FÖR ALLT!!” och ”fast DET DÄR kan man inte dela i sociala medier”.  Det fick mig att fundera och fundera. Jag landade i den här illustrationen:

Inte för att jag inte står för den. Utan för att känslan när man struntar i dessa saker är skamfylld och svår att stå för. Det är så knasigt nu för tiden. Att rekommendationer blir lag. Man (samhället? Folket? Forskning? Tyckare?) rekommenderar vissa saker och resultatet blir att om du inte följer rekommendationen är du en idiot. Du VET så himla mycket. Du VET att du borde göra. Och att då aktivt välja bort ­– för att man omöjligt kan följa alla ”regler” – det blir skamligt.

Jag har skrivit om det förut, men när jag fick Maja så hade jag inte Facebook. Jag lämnade Märta på förskola maxtid när jag var föräldraledig med Maja utan att ens reflektera över att det kunde vara något fel med det. Jag utgick ifrån Märta, Maja, Mattias och mig. Och det funkade bra! När jag något år senare gav mig in i FB-diskussioner och när Instagram började bli mer och mer diskussionsforum/politiskt/skrivna ord så började jag förstå att det var ju verkligen att bryta mot regler (inte riktiga regler, vi följde antalet tillåtna timmar, utan oskrivna regler). Att ha barn på förskola när man är hemma med småsyskon. Det var så otroligt mycket tyckande och riktigt arga röster. Mammor dömdes ut – varför hade de ens skaffat de ens barn? Mammor blev ifrågasatta. Man berättade för mamman att hennes barn tog skada. Att hon inte tänkte på sina barns bästa. Fy fan vilket hat alltså! De där hemska, hemska kommentarsfälten där folk spyr ut sina totala fördomar och elakheter.

Jag är så innerligt glad att jag inte visste detta. Att jag hade NOLL koll på att jag begick en dödssynd och skadade mina barn för livet och dessutom aldrig borde ha fått skaffa barn när jag hade dem på förskola. Obs, bara när jag var ledig med syskon. Annars är förskola inte lika med värdelöst föräldraskap. OM det är lagom lång tid förstås.

När det är sådant klimat på nätet så är det ibland väldigt svårt att stå för saker. Jag kan stå för att jag har det stökigt hemma, att jag inte orkat duscha, att jag blev lite för arg i morgonstressen, att det är kämpigt i relationen under småbarnsåren och så vidare. Men när det kommer till områden där jag vet att man kan prata om att jag inte prioriterar mina barns mående på något sätt, då blir det för skört.
Jag är ju medveten om att jag hela tiden gör val i ett försök att få vår vardag att fungera. Att jag testar olika lösningar, kör på i samma gamla hjulspår, trollar med knäna och gör en himla massa fel. Ibland vet jag att det är ”fel” redan från start. Ibland inser jag det i efterhand. Oavsett så är det ju helt okej – att inte få femma i allt (femma var högsta betyg förr i tiden, då jag var ung).

När folk i alla lägen kan peka på just det där du inte gör helt perfekt blir det ett ohållbart läge. Det betyder nämligen att du inte kan rucka på något. Att du mår dåligt när du inte gjorde 100%  (även du till och med var uppe på 85%). Du mår dåligt när du presterar väl, för att du inte presterade TIPPTOPP. Du mår dåligt när du presterar dåligt. Det finns inte utrymme för lagom och litegrann och good enough. Inte när du riskerar att få poängterat om och om igen att du inte var tillräcklig – eller ännu värre att du var så dålig att du kanske inte ens borde fått bli förälder. Du vet kanske att det inte är ett dugg sant – du vet kanske att du är en helt okej förälder, att du ibland är riktigt bra till och med. Men det spelar ingen roll när du speglar dig själv i orden från en främling som just sagt att du inte prioriterat dina barns mående.

 

  1. Det finns inga perfekta föräldrar. Och det som är rätt för en familj är inte rätt för en annan. Ett exempel, Min syster som är läkare har i alla år propagerat för att det inte är bra för barns utveckling att börja på förskolan före 4 års ålder. Det hade aldrig funkat för oss !
    Å, vad jag har tränat på att försöka strunta i allas tyckande om föräldraskap och försöka lita på min egen kompass, min erfarenhet om hur min familj ska må så bra som möjligt. Nåt annat blir aldrig bra ! ( barnen är 18,6 och 5 )

  2. Nu är jag i den åldern att jag har barnbarn, men vill säga att vi är alla människor, med fel och brister. Vi är olika och lika, även våra barn. Jag tror, fullt och fast, att vi gör så gott vi kan för att vi älskar våra barn. Men vi är mänskliga och vi orkar inte alltid vara den vi vill vara för våra barn. Gott så. Kan känna själv att jag inte alltid orkade som jag ville när mina barn var små. Men de visste att de var älskade och DET är det viktigaste.

    1. Så sant!! Precis så är det ju! Man vet ofta och man vill alltid men det går inte alltid!

  3. Martina skriver:

    I min kommun får vi bara ha 20timmar förskola och skulle så gärna ha flera timmar även om det är ”fel”. Jag tror jag skulle må bättre.

  4. Snälla! I nått forum, berätta mer om stenar på magen mot ibs. Jag upplever situationen du förklarade dagligen-ish😂

  5. Ja sociala medier. Var ska man börja? Jag kommer från en liten ort där många när jag var liten ” snackade skit bakom ryggen på folk”. O. Någon stack ut (läs tjej/kvinna) så ville hon visa upp sig. Om en hade barn med olika pappor så var det skandal och hon fick en lösaktighetsstämpel. Om någon pluggade vidare så trodde hen att den var nån. Osv. Jag som faktiskt gillar andra människor och trivs när någon inte gör som massan kvävdes i den mentaliteten. Så jag gjorde som många mdd mig att jag flyttade därifrån. Sen kom sociala mediers kommentarsfält och där får den där mentaliteten härja fritt helt oreglerat.
    Vi föräldrar kan inte ha sociala mediers kommentarer som vår föräldrautbildning.
    Eftersom ingen förälder har gått den där ultimata föräldrakursen så är det faktiskt ingen som har facit i hur man ska göra för att uppfostra barn. Så länge man inte fysiskt eller psykiskt misshandlar sina barn så gör du det som räcker för dina barn. Vi kan inte se facit i förhand. Även om vi vill det. För det kan du bara se när barnen är vuxna. Så det bästa rådet som förälder är att häng inte där föräldratrollen finns. Flytta från de arga mentalt vissna undividerna som suger lycka av andra människors påhittade misstag och häng med oss som hellre fokuserar på människors och mammors positiva sidor.

Lämna ett svar till Martina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..